OK, jag skriver lite om venture capital och noterade en sak.

Texten-to-be handlar främst om designens plats i VC-världen, men även om en viss period i VC-historien – perioden som ledde fram till den korrektion som kom efter 2020. Vi hade covid, en allmän techlash, Silicon Valley Bank-kollapsen, efterspelet till Elizabeth Holmes-bluffen och så vidare.

Det är dock intressant att läsa om den ”vibe shift” som infunnit sig i dalen (och omnejd) – och hur den sammanfaller med det amerikanska maktskifte som påbörjades i höstas. VC-legendaren Marc Andreesen har gått in i New Founding, en ny VC-firma som skall främja disruption som drar i kristen, republikansk, hard right-riktning. I firmans podcast intervjuas Kathrine Boyle – också från a16z – om just vibbarnas vändning, och om hur kvävande det gamla wokeiga Silicon Valley var.

Detta är såklart bara en del av den allmänna rörelse med vilken ”big tech” blivit helt kommit att anamma den nya Trump-administrationen. Även personer som var ovänner med Trump – som Bezos – har sett till att laga relationen. Dock – det är något intressant med denna ”venture corporatism”: Den gamla korporatismen var administrerande, den nya VC-korporatismen arbetar utifrån disrupt!-imperativet.

När man googlar just ”venture corporatism” ser man – såklart – att Breitbart använt begreppet back in 2012. Man är irriterad på kopplingar mellan Obama och John Doerr, partner hos Kleiner Perkins Caufield & Byers. Eller rättare sagt – man är arg för att 12 av KPCBs investeringsobjekt fick ta del av federala bidrag till cleantech och företag som arbetar med att underhålla elnätet.

Venturekorporatismen är dock – precis som allmän korporatism – intressant ur ett maktdelningsperspektiv. Det som varit lite skrämmande under de senaste månaderna är hur snabbt maktskriftet kommit att innebära just en underminering av olika former av maktdelning.

Sedan är denna nya amerikanska korporatism intressant i jämförelse med den kinesiska statstyrda plankapitalismen. Den senare har ju skördat segrar under lång tid nu – den är en världshistorisk kraft, som är svår att ta in. För så är det ju – Göteborgskravall-vänstern har kanske haft det svårt att ta in hur snabbt deras världsbild blev obsolet. Nu är det främst den näringslivsfinanseriade libertarianhögern som (efter Northvolt) fastnat i sin gamla världsbild. Tappert vevar på om hur allt går åt helvete om staten blandar sig i ekonomin – som om ingenting har hänt.

Det är bara att konstatera att Milton Friedman inte alls fått som han ville. I Capitalism and Freedom skriver han och Rose Friedman:

Viewed as a means to the end of political freedom, economic arrangements are important because of their effect on the concentration or dispersion of power. The kind of economic organization that provides economic freedom directly, namely, competitive capitalism, also promotes political freedom because it separates economic power from political power and in this way enables the one to offset the other. (Friedman & Friedman: 1962: 9)

Detta ideal har väl aldrig kunnat realiseras i faktiska ekonomier – därav det produktiva i att studera ”political economy” – men det verkar alltmer fjärran idag.