Det finns många designprofessioner att studera. Varför arkitekter?

I filmen Vår tids konst (2023) slår berättarrösten fast:

Arkitektur är den konst som är tydligast förbunden med sin samtid. Byggnadskonsten följer samtidens ideal, men också dess materiella verklighet.

I boken Vår tids konst, som just släpptes, följer jag upp detta påstående:

Till skillnad från andra, mer autonoma konstformer måste den ständigt legitimera sig inför sin omvärld. Den måste uthärda utdragna förhandlingar med finansiärer, användare, och andra intressenter. Det är därför rimligt att arkitekturhistoriker, som Finn Werne skriver, länge arbetat under föresatsen att ”arkitekturen vittnar om ett samhälles andliga karaktär vid en viss tid”. (47) Han fortsätter: ”Varje epok är förknippad med en viss stil och stilen anses vara uttryck för en viss tidsanda.”

Detta är såklart tacksamt för samhälls- eller kulturforskaren som vill spåra samhället i teknologin. I fallet arkitektur är blir det så tydligt hur teknik och kultur samspelar. I detta avseende går arkitekturen först i ledet. Detta är det första, själviska, skälet för samhällsforskaren att sjunga arkitektens lov.

Det finns dock andra skäl. Här är ett: Man kan inte annat än förundras över arkitektens modiga att faktiskt söka skapa konst, trots att man är inboxad av teknologisk-materiella möjligheter och omöjligheter, mitt i den alldagliga skiten av pengar, planprocesser och politik.

Mest av allt bör vi sjunga professionens lov för att man faktiskt tar sin plats här i tillvaron på allvar. Jag menar – om vi ser till ingenjörsprofessionen (förvisso en bred kategori) så här man en hel del om hur viktigt det är att man möter grand challenges, bidrar till omställningen et cetera, et cetera, et cetera. Samtidigt verkar inte de organisationer som skall företräda ingenjörsprofessionen och leda dess utveckling riktigt tänka sig att den enskilda ingenjören skall se någon slags helhet kring dessa processer, eller tränas i ett gott omdöme kring desamma.

Den dominerande hållningen kan beskrivas som ”separatism” – någon annan (staten?) bestämmer och tar ansvar, ingenjören gör vad den blir tillsagd att göra och ställer inga egna frågor. I praktiken är det såklart inte så enkelt. Ingenjörer skapar nya världar, men skråets företrädare verkar endast se hur ingenjörer skapar (industriella) värden.

Här vågar arkitekterna inta en roll som bottnar bättre i designprofessionernas realiteter. Vision: Att möta samtida och framtida behov! Slutmål: Att inneha bred och ledande roll i samhällsbyggandet! Denna tydlighet bör lovordas. Det handlar ytterst om att se våra ”Beziehungen mit nüchternen Augen” och jag tycker att arkitekterna lyckas.