Visst, TGAs bok är lite väl mycket en övning i vilken Tim redogör för hur väl han känner kändisar. Uppenbarligen är han tillräckligt bra kompis med Václav Havel för att den senare skall hänvisa till sin ”engelske vän” i sina politiska tal. Uppenbarligen har tjecken och britten olika syn på relationen mellan intellektuella och politiker.

Havel söker vara både intellektuell och politiker, och tror väl – åtminstone antyder TGA detta – på Platons tanke om filosof-kungen. TGA, å sin sida, lutar sig mot Kant, som vänder sig emot Platon i Om den eviga freden. Så vad säger Kant? Här lite från engelsk översättning.

Passagen om filosof-kungen finns i det andra tillägg som postulerar:

the maxims of the philosophers concerning the conditions of possibility of public peace should be consulted by states prepared for war. (93)

Detta tillägg benämns ”secret article” – varför? Jo, staten skall anförtro sig till dessa fria intellektuella i lönndom:

it seems belittling to the legislative authority of a state, to which we must naturally attribute the greatest wisdom, to seek instruction from its own subjects (philosophers) on the principles of its conduct with regard to other states; yet at the same time it seems very prudent to do so. The state will thus call upon the latter quietly (by making a secret of it) to do so, which means as much as: the state will let them speak freely and publicly about the general maxims of waging war and making peace. (93)

Detta är för övrigt något jag kommer använda i min undervisning, när vi pratar teknokrati, Platon, och ingenjörers makt. Ibland skiljer man teknokrati från ”separatism” – experter konsulteras, men beslutet och ansvaret ligger någon annanstans – och Kant är väl nära där. Nåväl, här kommer själva huvudpassagen:

One cannot expect that kings philosophize or that philosophers become kings. Nor is this desirable, for holding power unavoidably corrupts the free judgment of reason. Yet both kings and king-like peoples (those which rule over themselves in accordance with laws of equality), should not allow the class of philosophers to diminish or fall silent, but rather should have them speak publicly, for this enlightens the business of government, and, because by its very nature it is incapable of forming mobs and clubs, this class is beyond suspicion of being mere propagandists. (93-94)

Intressant – Kant framhäver alltså makt-korrumperar-argumentet, alltså inte att det finns en risk att bias i grupper av beslutsfattare eller så, och det är väl rimligt.

—

Kant, I. (2006) ”Toward Perpetual Peace: A Philosophical Sketch”, i Toward Perpetual Peace and Other Writings on Politics, Peace, and History. New Haven, CT:: Yale University Press.