Något om Saint Etiennes konceptalbum från 2021.

Jag vet inte om någon annan än jag följer Saint Etienne lika mycket nu som när det begav sig back in the nineties.* Då gjorde de musik som kanaliserade sextiotalet (kanske delvis också sjuttiotalet) genom rose-tinted glasses. Det känns ju därför självklart att de skulle hitta på konceptet bakom albumet ”I’ve been trying to tell you” – konceptet att nu se tillbaka på nittiotalet genom samma romantiserande glasögon.

Albumet är sample-baserat, och fångar alltså musiksnuttar från perioden 1997 till 2001. En del samplingar är ganska hårt manipulerade, men målet är alltså att återskapa ljudbilden från den tiden. Jag antar att albumet låter ganska så mycket late nineties, men har samtidigt svårt att avgöra – denna tid kanske utgör någon slags origo för oss fyrtioplussare som hatar vad Autotune gjort med vår värld. (Ironically lanserades mjukvaran just 1997.)

Vilket nittiotal har vi att göra med här? Well, inte Austin 1990 (Slacker), inte Seattle 1991 (grunge), och inte heller Silicon Valley 1999. Vi befinner oss i London, och det är kanske främst den tidiga Blair-eran/-yran som fångas i albumet. (Allting skulle ju komma att ändras 2001.) Detta var ju en relativt bekymmerslös tid – alltså, utifrån hur världen sågs inifrån denna bubbla. Samtidigt: En viktig del i konceptet är att gå bortom romantiska minnen, och att problematisera minnet.

—

*: Vi noterar att svenska wikipedia-sidan inte uppdaterats på mer än ett och ett halft år, och att albumet ifråga inte finns omnämnt.