Något om Deborah Luptons artikel i Sociology Compass.

Thus far […] sociologists have been slow to realise the possibilities of aligning their research interests with design-based research approaches. Only a small number of sociologists have engaged with design research approaches.

Jomenvisst – så är det ju, och i Luptons artikel listas de namn som åtminstone jag skulle förvänta mig i detta resonemang. Jag noterar exempelvis en del av de namn som finns på Goldsmiths, exempelvis Mike Michael och Alex Wilkie – den senare är ju både designer och STS-aktig sociolog.

Thus far, of the small number of sociologists who have experimented with design research, most have training in design as well as sociology or have used designers as consultants, or worked on multidisciplinary research teams including designers or HCI researchers.

Hur som helst, Lupton talar om design sociology, men även sociology of design – och som hon ser det utgör det senare fältet ett underfält till det förra. Hon lånar från vad som skrivits om design och antropologi, och kategoriserar utifrån ”of”, ”with” and ”through”:

sociology of design: that is, sociological research directed at identifying design cultures, or the discursive and material practices which professional designers enact, and the broader sociocultural and political contexts in which design as a way of thinking and a profession is situated. This approach means devoting attention to the ideas, design artefacts and other material objects designers use in their working practices, as well as the spaces and places in which they work.

sociological research through design: that is, by using design methods and concepts as research devices to generate insights into other topics. Both approaches acknowledge the social worlds and material practices of designers and the other participants who might work with them, as well as those of the end-users of designed objects and systems.

sociology with design. This entails collaborating with design researchers, ideally offering both disciplines new research methods and perspectives that can enrich them both.

I anslutning till första ansatsen – sociology of design – uppstår redan frågan om hur brett man skall förstå designbegreppet. ”Professional designers” som verkar inom ”design cultures” kan utifrån någon slags Simonsk förståelse innefatta samhällsplanerare, ingenjörer, och i någon mening även de som hänger sig åt ”management” i bred bemärkelse. ”Designartefakterna” kan alltså innefatta diverse ting som inte nödvändigtvis är objekt som designats av en HDKare, exempelvis en ny produktlinje, en rationaliseringsplan, eller en ny organisation.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en designansats bör innefatta ett intresse för ”the ideas, design artefacts and other material objects designers use in their working practices, as well as the spaces and places in which they work”. Detta tycker jag är en produktiv aspekt av att blanda in ordet ”design” i beskrivningen av ett fält. Det pekar på ett visst empiriskt intresse, som förvisso inte är så annorlunda från STS-ansatser. Samtidigt indikerar det – återigen i relation till Simon – en distinktion där ”naturvetenskapernas” intresse för det som är kontrasteras mot ”designvetenskapernas” intresse för det som skall/förväntas/önskas bli. Detta blir tydligt i följande:

Design research approaches are practice- and object-oriented. They therefore have relevance to a wide range of sociological research interests, and particularly for applied research that seeks to understand people’s engagements with objects, systems and services, better engage publics and other stakeholders, work towards social change and identify and intervene in futures. Design approaches are also future-oriented, and thus can inspire sociologists who are interested in beginning to explore the ways in which futures are envisaged and enacted.

Artikeln konstaterar tidigt att ”sociology of design” är mer etablerat än with- och through-varianterna, inte minst för att detta fält till stor del överlappar med cultural studies och STS:

The sociology of design has a long-standing tradition, particularly for researchers taking up cultural studies and science and technology studies […] The sociology of design can also include investigations into how people respond to designed objects, systems or services. There is an existing and growing interest in sociology on people’s use of material objects and embodied practices, drawing on new materialism, science and technology studies and practice theory. Sociological researchers have made substantial contributions to scholarship on the mundane practices of everyday life: ow they are established, change and enacted by individuals, and how humans and non-humans are entangled in more-than-human assemblages.

Av detta skäl fokuserar Lupton på with- och through-ansatserna, och där sorterar hon in participatory, critical, adversarial, speculative, och ludic design. (Notera: Här kan man ju tänka att exempelvis ”deltagande” kan studeras på ett of-sätt, beroende på hur aktiv man själv är med att orkestrera eller delta i designprocessen.)

Själv har jag främst rört mig i of-sociologin. Jag antar att man kan skönja fyra tematiker, varav de tre första nämnts ovan:

1. Den mest självklara tematiken – studier av hur designprofessioner (i Simonsk mening) arbetar, och mer allmänt de designkulturer ur vilka våra artefakter skapas. Detta inkluderar min avhandling, men även mitt nuvarande projekt om RRI inom nanoteknologi. Här finns även mitt arbete kring co-design, en del digitala grejer, delar av Hambantota-arbetet etc.
2. En annan relativt självklar sådan – frågan om relationen mellan designade objekt/miljöer och sociala beteenden, subjektiviteter. Här finns en del om övervakning, laboratory urbanism osv.
3. Undersökningar om framsyn och framtida artefakter – här finns framsynsdelen av nanoprojektet, samt även andra grejer i pipelinen, plus även Kina-aspekterna inom Hambantota.
4. Relationen mellan det byggda och det tänkta – en tematik som Lupton inte tar upp, men som ändå spänner mellan design och sociologi. ”Design is thinking made visual” – en tanke som kanske rimmar mer med Serres, Sloterdijk och delar av STS. Här finns Abstract Hacktivism, Too late-filmen, och en del artiklar såsom ”From hacking to simulation”.

Återvänder sannolikt till detta relativt snart.