Too Late for History to End består av tre delar: Den första refererar till Peter Osborne (om fascistisk tidsuppfattning), den andra till Peter Sloterdijk (om Crystal Palace), och den tredje till Anna Tsing (om ruiner). Dessa tre delar mappar delvis över mot Bruno Latours politiska triad – nationen, globen, och jorden (earth). Den sene Latour har ju gjort en distinktion mellan the globe och the earth.

Såg just en föreläsning i vilken Dipesh Chakrabarty talar om samma distinktion mellan ”the globe” och ”the planet”. Uppenbarligen kommer frågan diskuteras i hans kommande bok, The Climate of History in a Planetary Age. (I innehållsförteckningen ser man för övrigt att boken avslutas med ett samtal med just Latour.)

Globen är en mänsklig konstruktion, ett medel för kolonial exploatering – rimligtvis också, för att tala med Chakrabarty, en projektionsyta för diverse eurocentriska samhällsteorier om historia, utveckling och kapitalism. Planeten, däremot, är något som decentrerar människan. Chakrabarty säger alltså att

the ”globe” in ”global warming” is about earth systems, planetary history, much bigger scale history, which decentres humans. ”Globalisation” is what humans created – is is all about us. So ”globalisation” is anthropocentric, ”global warming” is a story that is not so anthropocentric.