Satt igår med på seminarium om Belt-and-Road Initiative, där inbjudne talaren var James Sidaway vid NUS. Här är några punkter:
A. Studier av BRI är en bra öppning till begreppet ”inter-imperiality”, i så motto att det decentrerar tanken på att imperialism är västerländsk, och handlar om relationer mellan globala nord och syd. Detta stämmer för övrigt med min egna erfarenhet av Hambantota-studien – ju mer jag var på plats, desto mer såg jag det skeva i min generations blinda fokus på Washingtonkonsensus och Bretton Woods-trion.
B. Litteraturen om BRI har exploderat, så Professor Sidaway hinner inte med att läsa – han kan bara sortera massan i tre huvuddiskurser:
- BRI handlar bara om geopolitik. Det är ”string of pearls”, strategiska hamnar och territorier osv.
- BRI handlar bara om geoekonomi och (global) politisk ekonomi. Det är en fråga om ”the spatial fix”, om hur Kinas överackumulering måste kanaliseras, om den skeva bytesbalansen.
- BRI handlar bara om ”extensive consultation and shared benefits”. Det är peaceful rise, det är win-win, det är syd-syd-samarbete.
Alla tre diskurser, menar Sidaway, bär ett visst mått av sanning. I The Hambantota Connection finns ju en beskrivning av tidiga BRI – BRI innan det kallades BRI. Denna anknyter främst till punkt ett och två. Både string of pearls-tanken och spatial fixes diskuteras. Punkt tre finns representerat i mer begränsad mening, i så måtto att endast den lankesiska bilden av ett välvilligt Kina finns med – Kinas egen beskrivning finns inte med.
C. Det behövs mindre texter som behandlar BRI teoretiskt, fler platsbeskrivningar. Han nämner specifikt Hambantota som intressant plats. Även platser som inlemmas i den framväxande Polar/Arctic Silk Road.
D. Det är intressant hur BRI har blivit så stort – dels i faktiska infrastruktursatsningar, dels i termer av mindshare. Det är ibland oklart vilka projekt som faktiskt kan sägas vara BRI, och vilka omtalade projekt som verkligen är på gång. (Jag tänker att dessa potentiella projekt existerar på ett spektralt, spöklikt vis – de finns, men ändå inte – som i Theo Aalders avhandling Ghostlines om LAPSSET-korridoren.) På så vis suger BRI in allt som sker – Kina får en hel del credit för alla möjliga former av utveckling.
Omvänt vill alla bli en del av BRI – städer tävlar om att bli en punkt på den världsomspännande BRI-kartan, städer som har blivit en sådan punkt talar om en ”BRI boom”. Detta driver upp fastighetsvärderingar etc – intressant nog en aspekt som också kom till uttryck i fältarbetet i Hambantota.