Apropå föregående post om att allting kommer sluta som ”en kall, evig helhetsbild” – allt började med att jag läste Lyotards ”Time today” i The Inhuman.
Även Lyotard är intresserad av alltings slut – den kommer upp i relation till hans reflektioner om tid. Han framhäver också (precis som författaren till Fysikaliska principer för allmänt bruk) det paradoxala i att vi – entropidöden till trots – går mot mer komplexifiering, mer neg-entropi:
“As is clearly shown by the development of the techno-scientific system, technology and the culture associated with it are under a necessity to pursue their rise, and this necessity must be referred to the process of complexification (of neg-entropy) which takes place in the cosmos inhabited by humanity. The human race is, so to speak, ‘pulled forward’ by this process without possessing the slightest capacity for mastering it.” (64)
Notera att Lyotard är mer termodynamik-determinist än Lars Engström, som ju tillstår att det ”är kanske inte enbart termodynamik och statistisk fysik som är drivkraften”. Dessutom finns det ett visst mått av teknikdeterminism i texten, om inte annat i Lyotards poäng att uppkomsten av informationsprocessande maskiner intensifierar denna komplexifieringsprocess. Det är inte bara så att världen blir mer komplex – denna komplexitet lagras, så att även komplexiteter som inte finns i nuet börjar registreras.
“The electronic and informational network spread over the earth gives rise to a global capacity for memorizing which must be estimated on the cosmic scale, incommensurable with that of traditional cultures. The paradox implied by this memory resides in the fact that in the last analysis it is nobody’s memory. But ’nobody’ here means that the body supporting that memory is no longer an earthbound body. Computers are ceaselessly able to synthesize more and more ’times’, so that Leibniz could have said of this process that it is the way to producing a monad much more ’complete’ than humanity itself has ever been able to be.”
Här åkallas Leibniz monadologi, speciellt tanken om den mest kompletta monaden – Gud – som har hela världen (inklusive all historia och all framtid) lagrad i sig. Alltså:
“In the mind of God, the universe is instantaneous.” (65)
Mänsklighetens civilisation graviterar mot färdigställandet av denna gudomliga, kompletta monad – det är den som håller på att sättas samman, precis som Engströms bild (foto, antar jag) som långsamt framkallas. Denna process kopplar han till den, som jag förstått det, ”postmoderna fabeln” om att mänsklighetens öde väntar någon annanstans:
“The human race is already under the necessity of having to evacuate the solar system in four and a half billion years. It will have been the transitory vehicle for an extremely improbable process of complexification. The exodus is already on the agenda. The only chance of success lies in the species adapting itself to the complexity that challenges it. And if the exodus succeeds, what it will have preserved is not the species itself but the ’most complete monad’ with which that species was pregnant.” (64-65)
Såhär långt är vi bara igenom backstoryn – kontexten – för Lyotards resonemang. (Men vilken ramberättelse, vilken samhällsteleologi!) Låt oss bara komma ihåg vad uppkomsten av denna kompletta monad innebär – vad innebär det att ha mer och mer komplett information om dået, nuet och framtiden?
“Complete information means neutralizing more events. What is already known cannot, in principle, be experienced as an event. Consequently, if one wants to control a process, the best way of doing so is to subordinate the present to what is (still) called the ‘future’, since in these conditions the ‘future’ will be completely predetermined and the present itself will cease opening onto an uncertain and contingent ‘afterwards’. (65)
På vilka sätt kan man skapa en situation där framtida handlingar blir förutbestämda, en situation i vilken nuet inte längre öppnar upp ett osäkert och ovisst ”efteråt”? Lyotard börjar resonera om handel, utbyte, och kontrakt:
“the first phase of the exchange takes place if and only if the second is perfectly guaranteed, to the point that it can be considered to have already happened.” (66)
“in the case of exchange […] the future conditions the present. Exchange requires that what is future be as if it were present. Guarantees, insurance policies, security are means of neutralizing the case as occasional, or, as we say, to forestall eventualities [prévenir l’ad-venir]”
Så, kontraktsrelationen är ett sätt att säkerställa att någonting verkligen skall hända i framtiden, och att ingen störning av detta skeende skall uppstå. Ett sätt att säkerställa att den oförutsedda händelsen inte uppkommer. Pengar möjliggör kontrakt. Därför är pengar ett verktyg för att låsa framtider.
“Money here appears as what it really is , time stocked in view of forestalling what comes about.”
Även begreppet kapital får en annan innebörd i denna kosmiska politiska ekonomi:
“capital is not the time already invested in goods and services, but the time still stored in stocks of ‘free’ or ‘fresh’ money, given that this represents the only time which can be used with a view to organizing the future and neutralizing the event.”
Så – kapital bör förstås som en kapacitet för att organisera framtiden, och för att neutralisera risken att något oförutsett händer. Nu börjar vi se vartåt detta barkar. Detta är ett resonemang om vad det som man kan kalla teknovetenskaplig kapitalism gör med tidens förlopp.
“there is a tight and relevant correlation of what I have called the monad in expansion, produced by the techno-scientific apparatus, the pre-dominance of capitalism in the most ’developed’ societies and, in particular, with the use of money in them. Capital must be seen not only as a major figure of human history, but also as the effect, observable on the earth, of a cosmic process of complexification.”
Här anläggs alltså samma extrema makroperspektiv som Engström företräder – vi deltar i en process av komplexifiering. (”Samhällen utvecklas från bygemenskap till industrisamhällen och så vidare till informationssamhällen… Vi får rumslig ordning – komplexa system – till priset av energimässig oordning. Legot bygger sig.”) Den tekno-vetenskapliga utvecklingen, och möjligheten att med kontrakt och pengar frysa tid, bidrar till denna process. Så har det inte alltid varit – vi brukade försöka kontrollera tid genom att hänvisa till myten, men moderniteten skapade ett mer effektiv kontroll:
“the narrative of myth”… “this initial and summary attempt to neutralize the unexpected occurrence was abandoned as the techno-scientific spirit and the figure of capitalism came to maturity, both of them much more efficient in controlling time.” (68)
Enligt denna kosmiska politiska ekonomi är alltså ekonomin underordnad en större berättelse. De traditionella ekonomiska kategorierna framstår i ett annat ljus:
“Capital is not an economic or social phenomenon. It is the shadow cast by the principle of reason on human relations. Prescriptions such as: communicate, save time and money, control and forestall the event, increase exchanges, are all likely to extend and reinforce the ‘great monad’”. (69)
Lyotard frågar retoriskt om vårt ekonomiska system – vi kan som sagt kalla det teknovetenskaplig kapitalism – är något som främst drivs av profitdriften?
“indeed, the use of scientific technologies… allows an increase in the quantities of surplus-value by saving on labour time. Yet it seems that the ‘ultimate’ motor of this movement is not essentially of the order of human desire: it consists rather in the process of negentropy which appears to ‘work’ the cosmic area inhabited by the human race. One can go as far as to say that the desire for profit and wealth is no doubt no other than this process itself, working upon the nervous centres of the human brain and experienced directly by the human body.” (71)
Detta är såklart flippat, men roligt, och egentligen bara ytterligare en variation på de termodynamiskt influerade teorier som växte fram under 1800-talet. Dessutom är detta fokus på den frusna framtiden kanske användbart.
Pingback: Ny artikel i Futures | 99, our 68