I DN häromdagen debatterades frågan om tekniksynen på tekniska högskolor. Den är, sägs det, för snäv. Mer humsam-perspektiv måste in för att bredda förståelsen av vad teknik är och gör.

Tycker såklart att detta är en rimlig poäng. Å andra sidan verkar få vara sugna på att skriva ett försvar för den givna, snäva tekniksynen. Ingen har svarat på artikeln.

Hur som helst – min undervisning handlar främst om att diskutera humsam-klassiker med teknologer. Min ingång har alltid varit att möta teknologerna i det tankesätt som de redan tränats i. Detta förutsätter att man kan svara på frågan – hur tänker en ingenjör?

Här kan man först notera att ingenjörers tänkande sällan anses intressant inom just humsam. Såg just en tweet från Reza Negarestani (en filosof som började som teknolog):

Yet no one can do anything done without the engineer. Hence the source of trepidation.

— Reza Negarestani (@NegarestaniReza) July 21, 2020

Denna föreställning – att ingenjörskapet endast är intressant ur ett praktiskt perspektiv – är missvisande. Frågan om ingenjörstänkande är produktiv.

För det första har vi ju relationen mellan det byggda och det tänkta – en relation som jag intresserat mig för ända sedan AbHack boken från 2006. Som Serres pekade på – det finns hemliga ”passager” mellan teknik- och idéhistoria. Det byggda och det tänkta existerar inte separat från varandra. Här är Serres i Hermes, om 1800-talets termodynamik-influerade motortänk:

Read Carnot starting on page one. Now read Marx, Freud, Zola, Michelet, Nietzsche, Bergson, and so on. The reservoir is actually spoken of everywhere, or if not the reservoir, its equivalent. But it accompanies this equivalent with great regularity. The great encyclopaedia and the library, the earth and primitive fecundity, capital and accumulation, concentration in general, the sea, the prebiotic Soup, the legacies of heredity, the relatively closed topography in which instincts, the id, and the unconscious are brought together. Each particular theoretical motor forms its reservoir, names it, and fills it with what a motor needs. I had an artefact, a constructed object: the motor. Carnot calls it the universal motor. I could not find a word, here it is: reservoir. […] Question : in the last century, who did not reinvent the reservoir?

Samma relation kan också förstås utifrån Sloterdijks arbete, i vilket man finner ”a continuous play among image, imagination, and imaginary that shuttles back and forth between what we experience and see, and what we can imagine or cannot imagine because we have not seen an image of what it could be like”. De avbilder som Sloterdijk diskuterar är i allmänhet designade objekt, tillsammans med schematiska bilder över tankesystem. Återigen – här ser vi relationen mellan det byggda och det tänkta.

Den Serreska idén om att det samma abstrakta logik kan skönjas i såväl konkreta maskiner som tankesystem har varit utgångspunkten för hur jag lär ut klassiker som Hobbes och Marx. Kan du klassisk mekanik kan du enklare förstå The Leviathan, kan du termodynamik kan du enklare närma dig Kommunistiska Manifestet. För teoretiskt orienterade fysiker är detta en bra ingångspunkt. Har man lärt sig tänka i matematiska termer är man person som tänker i rena abstraktioner. Whitehead: ”So long as you are dealing with pure mathematics, you are in the realm of complete and absolute abstraction”.

Samtidigt har jag som lärare förstått att alla teknologer inte nödvändigtvis har denna teori-orienterade ingång till världen. Ingenjörsvetenskapen är en designvetenskap, och många teknologer närmar sig världen utifrån just denna premiss. ”Designvetenskap” använder jag här i den breda, Simonska meningen – en aktivitet kopplad till ”att omforma det givna till något mer önskvärt”, och mer specifikt till problemlösning. Började just läsa om Deleuze Bergsonism, som inleds med en diskussion om problem – återkommer till detta i nästa post.