Apropå förra posten, den om en kommande text.

Jo, så den där nya texten handlar om tidsligheter och vårt nuvarande tillstånd. Den handlar också om Daft Punks ”Digital love”. Det kändes bra att få skriva något om den biten. Den betyder något, den fångar ett ögonblick – en tid, en plats. Den är i sig självt ett ställe jag gärna återvänder till. Det finns en hel del undertext till denna nya text.

Hur många av ens skrivprojekt har en sådan undertext? Hur många rymmer en undertext som har så mycket stoff i sig att den lätt skulle kunna bli en ny text? Har inte hunnit göra någon inventering. Har ingen aning. Dock kan man tänka sig att det är just dessa texter som är roligast att skriva.

Write what you know. En kliché, visst. Samtidigt: Kan man tänka sig att de bästa texterna, och de som är roligast att arbeta med, är de som bär på mest undertext? Att de bästa texterna (de som är mest givande för både den som skriver och den som läser)  är de som aldrig uttömmer helt, de som endast är dörrar för någonting större?

Här är det frestande att återigen peka tillbaka till vad 1958 års epilog till Batesons Naven, och vad som hände när Bertrand Russel skulle prata kvantteori på Harvard, och Whitehead kommenterade:

Russell labored to make the matter intelligible to the distinguished audience, many of whom were unversed in the ideas of mathematical physics. When he sat down, Whitehead rose as chairman to thank the speaker. He congratulated Russell on his brilliant exposition ”and especially on leaving … unobscured … the vast darkness of the subject”.

All science is an attempt to cover with explanatory devices – and thereby to obscure – the vast darkness of the subject. It is a game in which the scientist uses his [sic.] explanatory principles according to certain rules to see if these principles can be stretched to cover the vast darkness. But the rules of the stretching are rigorous, and the purpose of the whole operation is really to discover what parts of the darkness still remain, uncovered by explanation. (280)

Detta kanske kan sägas gälla bortom vetenskapen. Det bästa skrivandet är det som omöljigt kan vara uttömmande.