Efter ett tiotal dagar av isolering – och efter att ha sett diverse kreativa uttryck från isolerade själar på sociala media – kom jag att tänka på Tardes Underground Man. Gjorde en sökning på bloggen och fann denna post från askmolnsundret:

Det är något speciellt som händer nu: En stor upplevelse, delad av oss alla, som inte kan härledas tillbaka till mänsklig ondska. Detta är inte helt vanligt post-9/11 – sedan dess har ju storyn i allmänhet varit att dessa stora störningar i vardagen orsakas av någon ond fundamentalist. Detta är inte heller en naturkatastrof, i vanlig mening: När det gäller sådana är det ju ofta tusentals människor som förolyckats.Det geniala i ask-grejen är ju att den verkar så direkt på att slå ut en viss teknologi. Och när denna teknologi – detta handlingsutrymme – är ute ur leken, så rullar den mänskliga aktiviteten ut i nya riktningar. […]

Förstår inte riktigt varför, men just det faktum att vi inget kan göra åt saken – och att ingen mänsklig handling ligger bakom; varken terror eller miljöpolitik – får oss att affirmera denna störning i vardagen. Kanske är vi helt enkelt väldigt uttråkade? Vi behövde kanske ett clinamen-moment i de invanda, sedan månader förutbestämda, flödena av transporter och upplevelser? För på något sätt verkar det som att många av oss har ett begär för denna delade begränsning av vår värld. […]

Rosalind Williams skriver i ”Dream Worlds” om Tardes ”Underground Man”. Visst är Tarde naiv i sin beskrivning av uppkomsten av en ny civilisation, ett nytt estetiskt liv där alla blir skapande, där produktion är en fråga om passion och konsumtion en fråga om smak. Kan vi verkligen tro att det är de höga värdena som spirar i Tardes underjord? Samtidigt lyfter hon fram att det som Tarde faktiskt gör i boken är att skapa en ny samhällsteleologi – han skriver ut en ny riktning för samhället. För trots i allt svärmeri om underjordens kreativitet, så är Tardes underjord en civilisation där materiell konsumtion sannolikt minskat – han gör bara inte en så stor affär av detta faktum.

Askmolnet var ju perfekt i sitt sätt att stoppa vardagen på ett sätt som inte kostar liv. Dessvärre är Coronakrisen av en annan art. Icke desto mindre finns det en poäng i att tänka på vilka nya samhällsteleologier som kan formuleras utifrån vår nuvarande situation.

Jag har ännu inte hunnit läsa in mig på alla ”radikala” (whatever that means) teoretikers analyser av hur detta ögonblick i tiden skall tas tillvara. (Se exempelvis Agambens och Badious inspel om Corona.) Sannolikt finns det en hel del i pipelinen.