Nu är det tio år sedan jag (temporärt) gick ned mig i Stereolabs ”Emperor Tomato Ketchup”. Har nu återvänt till plattan, och insett att den satte sina subliminala spår.

Som naiv chalmerist fattade jag inte så mycket av texterna. Jag var grymt impad av bandets chanteuse och låtskrivare Laetitia Sadier, men insåg inte att hon i själva verket sjöng sociologi för mig. Eller vad sägs om följande föreläsning i social kritik, i ”Motoroller Scalatron”:

What’s society built on
What’s society built on
What’s society built on
What’s society built on
It’s built on, built on bluff,
Built on bluff, built on trust,
What’s society built on
It’s built on, built on words,
Built on words, built on work

Responsible for what i say
Responsible for what i hush

Grejjen är att man inte riktigt hör hur torr texten är, eftersom den lallas fram så lekfullt av Sadier och stämsångerskan Mary Hansen, till söt easy listening pop. Dessa subliminalt sociologiska låttexter har nog planterat sociologi-intresse i många unga pojkars och flickors huvuden. (Det funkade uppenbarligen på mig.)

Min favoritföreläsning finns i ”Tomorrow is already here”:

Originally this set-up was to serve society
Now the roles have been reversed
That want society to serve the institutions
Originally, serve society, serve society,
Role have been reversed
Institutions, alienation

Sadier säger sig vara ett Deleuze & Guattari-fan, och det känns väl rimligt – ovanstående handlar nog om territorialisering/stratifiering. Hon tillhör dock de D&G-anhängare som står stadigt fast i marxismen (därav pratet om alienering).

Jag gillar inte idoldyrkan… och jag tycker inte det är tufft att vara marxist… men ändå… respekt till Laetitia.