Insåg att jag har en pdf-fil av min bok från 2003 liggandes i en gammal mailbox. Texten finns här.

Minns att jag skrev rent texten för exakt tio år sedan, i Göteborg, juni-juli 2002. Det var en väldigt fin sommar; kan inte erinra mig om en endaste skrivdag i regn. Hade en strikt deadline att arbeta mot – ett par vänner var på väg över till Sverige, vi skulle göra en roadtrip. (Fint väder även på den.) Lade uppenbarligen, enligt introduktionen, sista handen på manuset i oktober, när jag var tillbaka i London.

Har knappt vågat läsa texten sedan dess. Befarar att den känns lite som en skoluppsats. Icke desto mindre, det behövdes en bok som slog ett slag för icke-vinstutdelande (i boken används ordet ”icke-vinstdrivande”) företagsformer. Som jag redan varit inne på; i Sverige är vi fortfarande hopplöst vilse i den frågan. (Case in point: Åsa Moberg i dagens DN, som inte heller förstår skillnaden mellan att driva offentlig-finansierat sjukhus och läkemedelsföretag.)

Intressant att notera: Boken/studentuppsatsen avslutas, aningen pompöst, med referens till Veblen. Texten måste ha skrivits när jag fortfarande var i min institutionalist-fas. (Stackars Latour omnämns bara i förbifarten, på sida 64.)

Gillar dock att uppsatsen avslutas med ett policyprogram i nio punkter:

1. Ny företagsform för sociala företag. En (eventuellt två) nya legala strukturer bör etableras i enlighet med de kriterier som presenterades i kapitel åtta. Uppstarten, driften och den minskade skattebördan för den nya legala strukturen bör vara enklast möjligt utformade.
2. Nya finansieringsmekanismer. Staten bör tillsammans med kommersiella långivare och tredjesektorsorganisationer utforma finansieringsformer baserade på mjuka lån och smart kapital för socialt företagande. De kommersiella långivarna bör agera som tjänsteleverantörer, stödda finansiellt och kunskapsmässigt av övriga instanser.
3. Överseende av anbudsförfarandet inom offentlig upphandling. Mindre sociala företag bör tillåtas konkurrera på lika, eller bättre, villkor som privata (aktiebolagsbaserade) tjänsteleverantörer.
4. Stöd till sociala företag via nyföretagarcentrum. Sociala entreprenörer bör ges enklare informations- och konsulttjänster hos landets nyföretagarcentra.
5. Mer forskning och utbildning inom drivandet av sociala företag. Mer forskning om socialt företagande på akademisk nivå bör finansieras. I gengäld bör mer utbildningar inom ämnet erbjudas av universitet och högskolor.
6. Mer forskning på sociala företags bieffekter. Mer forskning om sociala företags bieffekter bör finansieras. Vidare bör standardiserade metoder för att utvärdera sektorns samhälleliga påverkan utformas i samarbete mellan akademi, stat och långivare.
7. Incitament för traditionella företag att samarbeta med sociala företag. Traditionella företag bör uppmuntras (exempelvis i form av marknadsförings- eller skatteförmåner) till att samarbeta med sociala företag – antingen som traditionell affärspartner eller som del av CSR-strategi.
8. Åtgärder för ökad förståelse och erkännande av sektorn. Initiativ bör inledas i samarbete med näringsliv, universitet och media för att dels uppmärksamma framgångsrika sociala företag (motsvarande Fortunes ”Most Admired Corporations”), dels främja tillkomsten av nya sociala entreprenörer (motsvarande Venture Cup).
9. Utvärdering av möjligheterna för att införa PIC-konceptet inom offentlig sektor. Slutligen bör vidare utredningar göras kring den praktiska möjligheten att omkonfigurera existerande offentliga tjänster (privata såväl som statliga) till icke-vinstdrivande verksamheter.

Många av dessa punkter är fortfarande högst relevanta. Kan gå igenom dem någon annan gång.