Läste häromveckan ur Borges fantastiska Labyrinths, närmare bestämt texten ”Theme of the Traitor and the Hero”. Kom då på att även jag har en idé till en bok… en bok som sannolikt inte kommer att skrivas.
Det började som ett essäprojekt, men detta kom att ta andra vägar. Detta är såklart inte första gången jag lägger av i förtid – har nu skapat en egen sida för dessa påbörjade/icke-avslutade projekt. Det blir lätt så, man sätter igång med något fint i åtanke, men sedan tröttnar man på idén, eller inser att den är dålig – eller känner att det som kom ut är kass.
Hur som helst – titeln De andras liv är tänkt att syfta på det liv som alla icke-mänskliga entiteter lever. Självklart är det även en vinkning till filmen med samma namn; inte minst för att det hela delvis handlar om vad man kan säga om ting när man observerar på avstånd.
Berättelsen börjar uppe i rymden, och sjunker sedan nedåt, mot jorden. Jag tänkte som Ratzel, som skrivit att en beskrivning av människans roll på jorden måste ”börja i himlen, och sedan nedstiga mot jorden”. Det som skrivits är ungefär en tredjedel av resonemanget – tanken är att boken sedan tar sig igenom jordskorpan, för att sluta i de fossila energidepåerna i underjorden.
Texten som aldrig blev något finns här.
Uppdatering, 26 juni: Ny version upplagd, ett Latour-citat indraget på sida 27.
Vilken extremanvändning av LaTeX! Gillart!
Förövrigt gillade jag tanken på ”att destratifiera den svenska modellen” när den kom. En sådan modell skulle ju kunna komma till användning i dagens kristder. Går det att byta ut mot ”att destratifiera den Europeiska modellen”?
Jag tänker också den här tanken:
En icke-linjär historietur där vi lyssnar in oss på olika icke-mänskliga entiteter. I den förra historieturen så höll vi oss ändå till att observera ”omedierat” utifrån oförstärkta sinnen. Då missar man t.ex. stråling, radiovågor, luftkvalitét etc.
Ang. boken:
Det vore en spännande twist om den slutar med att protagonisten börjar observera sig själv och inser att den egna kroppen (och sinnet) också är befolkat av ”de andras liv”…
Vilken snygg sättning. Gillar referenserna ute i sidan! Ska skriva ut och läsa.
chrisk: Ja, tack för inspirationen kring LaTex! Har äntligen kommit loss med att börja använda det. Roligt att leka med. Referenser i sidan: Ja, jag har för mig att jag sett någon gammal bok som var satt så. Funkar dessutom väl som ett sätt att hålla själva raderna kortare – det blir visst mer lättläst så.
Läs gärna, men det är säkert en del typos i texten. Sen vill jag minnas att den är lite väl rambling. (Som en anonym reviewer skrev om ett papper som jag och Otto vB skrivit – ”this paper remains a mightily confused exploration of an interesting idea”.) Tror att jag – för att använda sporttermer – var lite övertänd då jag började skriva på det.
monki: Ja, kanske synd att ha släppt ”Destratifiera…”-texten. En bra idé. Någon borde fortsätta. Har nu – lite lätt influerad av Liam Gillick – döpt om sidan med påbörjade texter till ”om potentiella texter”.
Om att destratifiera EU – ja, det vore något! Som du vet är jag ju fortfarande en believer vad avser Projektet… irrationellt, jag vet, men det hela är bortom mitt förnufts kontroll. 🙂
Gillar din tankar om slutet på den potentiella texten. Har nu kollat i mina anteckningar – tanken var att essän skulle förlöpa enligt följande:
——
DEL I – HIMLAKROPPAR
681 km, exosfär: GeoEye-1Exosfär: WorldView-1
496 km, termosfär: WorldView-1
31 km, stratosfär: Joseph Kittinger
10 km, troposfär: A380
DEL II – JORDELIVET
0 km, biosfär: Manualer
0 km, kryptonoosfär: Suggesporer?
-0,001 km, pedosfär: Gödningsmedel
– 0,1 km, litosfär: Kolväten
——
Ser ju faktiskt rätt spännande ut. Någon borde skriva essän.
Note to self, eller någon annan som vill ta upp ”destratifiera…”-spåret: Skippa svåra D-ordet, kör istället på referens till Geijers samhällsteleologi, i vilken individer alltmer lösgörs från skrån/korporationer/etc, dock inom ramen för något kollektivt.
Pingback: 99, our 68 » Geijerism idag och imorgon