Det skissas på ett mer vänstrigt eurosamarbete, men kommer någon att fira?

Har varit av- och frånkopplad i drygt en vecka. Kom tillbaka idag och förstår att alla kultursidor krigar mot varandra, apropå begreppet kulturradikalism. (Kom ihåg, vi har ju redan slagit fast att detta begrepp leder oss fel, om vi vill förstå samtida politik: Det är i kvasiradikalismen som det bränner till – inte minst nu när alla pratar om Prometheus.)

Hur som helst; idag gör man bäst i att inte fortsätta följa kulturdebatten i DN. Istället bör man läsa Fischers text på ledarplats.

Frankrike måste säga ja till en politisk union: en gemensam regering med gemensam parlamentarisk makt över eurozonen. […] Tyskland för sin del måste ställa sig bakom en finanspolitisk union. I sista hand innebär det att Tysklands ekonomiska makt och tillgångar får garantera eurozonens överlevnad…

Samtidigt kan man läsa följande hos Europaportalen:

Enligt Die Welt ska [von Rompuy, Barroso, Juncker och Draghi] höras de kommande veckorna över telefon för att arbeta ut detaljerna inom fyra områden: strukturreformer, en bankunion, en skatteunion och en fullskalig politisk union.

Plötsligt tycks det mig att vi börjar närma oss ett läge då (den kontinentaleuropéiska) vänstern i slutändan kan få det EU de alltid önskat: Ett EU där inte bara handeln är fri och penningpolitiken integrerad, under en korkat formulerad tillväxt- och stabilitetspakt, utan ett politiskt integrerat EU där även finanserna samordnas. (Inser att även jag var en idog förespråkare för detta för drygt fem år sedan.) Vi snackar socialdemokrati på EU-nivå.

Det tycks mig även att detta kan bli den enda möjliga utkomsten av krisen: Vänstern har länge pekat på att euro-samarbetet, såsom det först riggats, är ohållbart utan en samordnad finanspolitik. Kan vi ha kommit till den punkt då högern måste acceptera detta faktum? Inte vill då de riskera euro-samarbetets fortlevnad? För så är det ju – både Fischer och Soros är inne på detta – även rika Tyskland tjänar på samarbetet.

Skall bli intressant att se hur det hela utvecklar sig. Om denna omsvängning sker så är det ju en stor seger för alla EU-vänliga sossar – men som vanligt kommer denna omvälvning att ske obemärkt. Så har det ju varit när det gäller kampen mot skatteflykt, samt propagerandet för internationella skatter på finanstransaktioner.