Kortkort om Animismus-utställningen i Berlin.
Förra lördagen skrev Fredrik Svensk i GöteborgsPosten om utställningen ”Animismus” på Haus der Kulturen der Welt i Berlin:
Detta är utan tvekan den viktigaste konstutställningen i och för Europa just nu.
Det är lätt att hålla med, inte minst om man som jag delar referenser och inspirationskällor med curatorn Anselm Franke. Animism-tematiken springer ur Latours We have never been modern (explicit reffad till på hemsidan). Alltså visas projekt som Agency’s samlande av entiteter som uppvisat visst motstånd mot en modern klassificering såsom varande antingen rent objekt eller rent subjekt – exempelvis denna platta med ocopyrightbart fågelkvitter:
Samtidigt finns det även vinkningar till Stengers (via exempelvis animal magnetism) och Deleuze och Guattari. Som exempel på det senare, se exempelvis Angela Melitopoulos och Maurizio Lazzaratos film om Guattari:
Nu är det dessvärre för sent att se utställningen – den plockades ned förra helgen. Ett tips är dock att kolla igenom den utmärkta lilla katalogen. I den kan man läsa om hur ovan nämnda tematik även flikar in i Adorno-Horkheimerska tankegångar.
Avslutningsvis: Läs även Jonas senaste post på Nanosocieties – även den refererar till samma utställning.
”Animism had endowed things with souls; industrialism makes souls into things”
Vackert! Dock eurocentriskt. Vi måste jobba mera shinto, där motsatsen har varit fallet genom moderniteten.
Ja, danskarna i Tokyo har haft rätt all along! Undrar vad de gör nuförtiden?
Pingback: 99, our 68 » Naturkultursidesdebatt