Jag har tänkt skriva något mer akademiskt på temat brädsporter. Skall presentera papper på konferens på temat ”the social science of sport”, och mitt papper heter ”Lifestyle sports revitalising capitalism: Surfer communities and the re-invention of invention”.

Med ”livsstilssporter” menar jag de sporter som Deleuze kallar ”nya” – surfing, vindsurfing etc. Kanske borde jag byta begrepp? Det finns ju en del alternativa benämningar på dessa aktiviteter.

I Frankrike pratar man ibland om ”sport de glisse” – ”glidsport”. Frassarna verkar ju gilla denna aspekt av sporterna. Det är ju just glidandet eller kanandet som Deleuze och Guattari associerar med surfandet i What is Philosophy? De efterlyser ju det tänkande ”som ’kanar’ över nya substanser av vara, över vågor eller snö, och gör tänkaren, uppfattad som en begreppslig persona, till ett slags surfare”.*

Papprets titel skvallrar om att jag tänker använda mig av Thrifts resonemang om ”re-inventing invention”. I denna tendens ser vi framväxten av ”an increasingly sophisticated corporate vanguard which seems to be attempting to invent a vitalist capitalism”, som bygger på att tappa in sig på de innovationer som skapas hos diverse kreativa ”communities”. Intressant nog är det just brädsporter som blivit de paradigmatiska exemplen på kreativa ”user communities” som företag alltmer vill närma sig. Exempelvis inleds Eric von Hippels Democratizing Innovation med en fallstudie från vindsurfing. Varför är det så?

Jag är ännu inte helt färdig här, skall kolla runt lite mer. Intressant i sammanhanget är att user innovation-teoretikerna ofta använder sig av ordet ”extremsport”. Detta är rimligt, eftersom denna syn på innovation fokuserar på ”extrem” användning (och tillhörande moddande) av existerande produkter.** Detta tänk kan spåras tillbaka till von Hippels arbete om de ”lead users” som företag måste lära sig av. I en tidig artikel skriver von Hippel till de praktiker som arbetar med produktutveckling:

Lead users are often accessible enough to allow successful identification of interesting data regarding desirable new products and/or product modifications with little effort – given that the practitioner has a good knowledge of the customers and application area he is analyzing.

Han fortsätter:

As evidence, during the past two years Professor Glen Urban and I have helped approximately 100 MIT Master’s students to undertake short projects involving the identification of lead users in areas they were familiar with. With very little coaching, almost all have succeeded. (Examples: lead users of sports equipment have been identified and studied in sports ranging from rock climbing to trail biking to street hockey. Other projects have dealt with lead users of various types of industrial process equipment and various types of computer hardware and software.) (von Hippel, 1986)

Här ser vi alltså en förklaring till varför ”extremsporter” blivit paradigmatiska exempel – MIT-studenterna tilläts studera de saker som de själva var intresserade av. Vi får se, jag skall kolla vidare lite.

– – –

*: Deleuze & Guattari (1991) Qu’est-ce que la Philosophie? Paris: Les Éditions de Minuit, s 70. Engelsk översättning (Hugh Tomlinson & Graham Burchell): What is Philosophy? London: Verso (1996), s 71.

**: Hela extremgrejen leder ju även tillbaka till några av de Zizekska teman som jag tog upp i ”Bodies without Bodhis” – att vi nu lever i en tid då det ”postmoderna överjaget” hetsar oss till att bli mer extrema, mer överskridande. De kreativt transgressiva surfarna är senkapitalismens hjältar. Et cetera, et cetera, et cetera.