Denna vecka är jag gästbloggare på ”Handelsbloggen”. Här följer måndagens inlägg, med lite mer info och länkar.

På Centre for Business in Society (CBiS) studerar vi företags roll och ansvar i samhället – exempelvis hur företag arbetar med Corporate Social Responsibility (CSR), hur de rapporterar sociala och miljömässiga utfall av sin verksamhet, och hur de förhåller sig till civilsamhällesorganisationer (som Amnesty International, Världsnaturfonden osv.).

Vi tittar även på hur nya governance-former inom näringslivet (inte minst uppförandekoder) fungerar, och på hur finansmarknader hanterar miljöfrågor. Själv studerar jag även socialt företagande och sociala entreprenörer (som exempelvis Nobelpristagaren Muhammad Yunus).

Denna morgon skriver jag på ett bokprojekt som bygger på min forskning om innovationsprocesser. Ofta talas det om att innovationer skapas av visionära företagsledare, rediga civilingenjörer med snedbena och forskare i vita labbrockar. I praktiken är innovationer mer komplicerade – och politiserade – än så.

Bilsäkerhetsinnovationer är ett bra exampel. Standardberättelsen om dessa beskriver hur genialiska ingenjörer spenderade ett par månader i ett företagslabb, och sedan kom ut med ett säkerhetsbälte i handen.

I själva verket var detta bälte resultatet av en tio år lång process, där bekymrade läkare vid sidan av sitt arbete hade samlat statistik om trafikskador och spridit kunskap om dess orsaker. Därefter hade dessa ”aktivister” samarbetat med ett statligt verk, som börjat investera i utveckling av bilbälten och krocktester. (Facket hade klagat på att verkets anställda skadade sig under resor i arbetet.)

Att denna kunskap hamnade hos ett bilföretag var en tillfällighet: Frun till VD:n var bekant med nämnde ”aktivistläkare”. VD:n arbetade hårt med att försäkra både medarbetare och aktieägare att hans föreslagna bilsäkerhetssatsning var strikt, objektivt affärsmässig (och inte hade något alls att göra med politik). Såhär efteråt är vi göteborgare glada att han lyckades med denna manöver.

Att innovationer skapas utanför ute i samhället, och inte inom företags fyra väggar, är i sig inget nytt. På senare år har flera innovationsforskare (som Eric von Hippel och Sonali Shah) hävdat att dessa processer är vanligare än vi tror. När man skrapar på ytan ser vi att flera viktiga innovationer inte alls kommer från forskarlabb, utan från ”vanliga människors” trixande med produkter.

Inspirationen till att studera dessa ”user innovations” kom från datorvärlden, där några av de bästa mjukvarorna utvecklats av entusiaster som sitter arbetar med ett visst program på sin fritid. Vissa – som Charles Leadbeater i en rapport för tankesmedjan Demos – hävdar att detta fenomen blir allt vanligare: Under 1900-talet lärde vi oss separera arbete och fritid, och strukturerade ekonomin utifrån nio-till-fem-jobb och lönearbete. Under 2000-talet, menar han, kommer gränserna mellan professionalism och amatörism, såväl som produktion och konsumtion, att suddas ut. Vi kommer alla att bli ”Pro-Ams” (professional amateurs).

Det intressanta med bilsäkerhetsexemplet är dock att det även suddar ut gränserna mellan innovation och entreprenörskap, å ena sidan, och politisk aktivism, å den andra. Vi tänker ofta att företagande och politisk aktivism lever i skilda världar, men detta är en modern illusion – en illusion som vi tenderar att upprätthålla genom efterkonstruktioner. (Exempelvis förklarar vi bilsäkerhetsinnovationerna, och bilsäkerhetsindustrins, framväxt genom att hylla ingenjörer och företagsledare – och glömma ”aktivisterna”.)

Man kan till och med hävda att kopplingen mellan aktivism och innovation kommer att bli allt viktigare, eftersom civilsamhällesorganisationer blir alltmer professionella: De attraherar allt duktigare medarbetare, ofta med näringslivskontakter, och blir allt bättre på att omsätta sitt engagemang till handfasta råd till företag. Chefer måste alltmer fråga sig vilka rörelser som härnäst kommer förändra deras affär. Företag måste bli bättre på att tillvarata dessa organisationers kunskap – innan deras konkurrenter gör det.

Bilsäkerhetsexemplet lär oss också någonting viktigt om dynamiken i marknadsekonomier. Ekonomer förklarar ofta marknadsekonomins framgångar i termer av näringsfrihet och privat ägande, men vi får inte glömma den roll som föreningsfrihet och yttrandefrihet spelar för att kontinuerligt förbättra produkter och processer.

Lägligt nog släpps det idag en ny bok som gör just denna koppling, om än i kontexten av Kinas politiska och ekonomiska utveckling. Will Hutton, brittisk ekonom och före detta chefredaktör för The Observer, hävdar i The Writing on the Wall: China and the West in the 21st Century att Kina – om landet skall fortsätta att växa ekonomiskt och gå vidare från att vara ”världens verkstad” – förr eller senare måste skapa politiska friheter för sina medborgare. Ett effektivt näringsliv förutsätter att oberoende instanser tillåts kritisera företags verksamhet, och framväxten av innovationer förutsätter existensen av förenings- och yttrandefrihet.

Läs utdrag från Huttons bok här och här, samt en debatt på samma tema här.