För det första kan ”politisk ekonomi” ses som en tidig benämning på det som senare skall kallas ”nationalekonomi”. Här ligger det – eftersom vi trots allt talar om gödsel – nära till hands att luta sig mot Foucaults förståelse av liberalt ekonomitänk som ”biopolitiskt”. Som det står i efterordet till Säkerhet, territorium, befolkning:

Den politiska ekonomin bär inom sig ett krav på att regeringsförnuftet bör begränsa sig självt med utgångspunkt i en kunskap om tingens naturliga ordning. Den markerar på så sätt uppkomsten av en ny rationalitet inom regeringskonsten: man regerar mindre, för att därmed uppnå maximal effektivitet i förhållande till naturligheten hos de fenomen man har att göra med. (sid 340)

Kvävets politiska ekonomi blir då något som handlar om ”förvaltningen av de statliga krafterna” (325) – detta märks exempelvis i hur konstgödsel (via statliga subventioner) i högsta grad bidrar maximerandet av såväl biologisk produktivitet som regeringsmakten.

För det andra kan vi förstå ”politisk ekonomi” i en mer Callonsk, STSig/ANTig mening: Hur fungerar den kväverelaterade ontopolitiken och marknaders konstruktion? Hur uppfinns/påvisas externaliteter som uppstår då kvävet rör sig genom tid och rum? Vem påvisar existensen av blue baby syndrome, och andra bieffekter?

För det tredje har vi ”politisk ekonomi” i Marx-meningen; i kritiken av den ursprungliga politiska ekonomin, i kritiken av kapitalismen. Här är det frestande att jämföra uppkomsten av kapital-förmerandet (kapitel 24, vol 1 i Kapitalet) med uppkomsten av något vi kan kalla Nr-ism – ackumulationen och det intensifierade flödet av reaktivt kväve (Nr) på jorden. (Frigörandet av atmosfäriskt dikväve via Haber-Bosch sätter igång en uppåtgående spiral av ackumulation, vilken kan förstås som en autokatalytisk loop, som dock kräver energi utifrån.) Mer om detta någon annan gång.

Imorgon står Umeå Universitet på föreläsningsprogrammet. (Arkitekthögskolan, 13.00 – 15.00. Plats: Auditorium.) Då kommer jag – i anslutning till städer – in på en fjärde version av politisk ekonomi, som mer är relaterad till det som Whitehead kallar ”misplaced concreteness”, och det som folk inom Marx-svängen kallar realabstraktion. På vilket sätt tillåter vi det abstrakta att påverka det konkreta?

Dessa fyra nyanser av politisk ekonomi flyter såklart in i varandra. (Marx finns i tre och fyra, Callon i såväl två som fyra osv.) Kanske kan man tänka sig någon slags spektrum, där det fejdar snyggt mellan tonerna. Får tänka ut något fint sätt att representera detta.