Så har då Manuel DeLandas nya bok äntligen kommit ut: En relativt tunn volym som kommer att bli en bra introduktion till alla samhällsvetare som vill få ett snabbintro till hans Deleuzianska ny-realism.
Efter att bara ha skummat igenom texten och läst intro och första kapitlet i A New Philosophy of Society: Assemblage theory and Social Complexity kan jag leverera någon ingående recension ännu. (Får bli senare.) Dock kan jag säga att boken kommer att vara effektiv i att sprida DeLandas tankar. Har ännu inte sett någon mer användarvänlig beskrivning av den Deleuzianska begreppapparaten kring ”assemblages” som den som nu levererats av gode Manuel. Rekommenderas alltså starkt till alla mina samhällsvetarkompisar. Förlaget Continuum är ju billiga oxå – jag skaffade min i bokhandel för ynka fjorton pund. (Då kan man ju förlåta att produkterna inte är lika dösnygga som de böcker som DeLanda gjort för Zone.)
Är kapitlet en upphottad version av ”A new ontology for the social sciences”? I så fall en ganska kul text som ju visar att samhällsvetare har ett och annat att lära av naturvetare, utan att för den skull bli tråkdeterministisk. Som jag förstår saken är det nämligen just precis det som samhällsvetare borde lära av naturvetare: Att vår fysikavund (eller inverterade sådan) liksom bygger på en rätt mossig idé om vad fysiker pysslar med.
Boken är lite annorlunda strukturerad än ”A new ontology for the social sciences”. DeLanda vill använda Deleuze koncept ”assemblage” (eller ”agencement”, som det visst heter på franska) för att undvika
1) totaliserande och
2) essensialistiska beskrivningar av samhälleliga strukturer.
Som han tidigare pratat om, bland annat i denna intervju, vill han hjälpa oss ungdomar att vara realister, utan att för den delen tro på transcendenta essenser. Han vill att vi istället skall kunna förklara hur sociala strukturer uppstår genom immanenta tillblivelse-processer. Här kan samhällsvetare lära sig av de naturvetare som studerar emergens och själv-organisering i komplexa system. (Mycket fikonspråk, sorry.)
Första hälften av boken ägnas åt ovanstående; i andra hälften applicerar han detta på sociala strukturer, i tre nivåer, nerifrån och upp. Alltså:
– personer och sociala nätverk
– organisationer (inklusive offentlig förvaltning)
– städer och nationer.
Skall som sagt återkomma mer mer utförlig info senare…