Om Grimeton, modernitet och sakpolitik.

Man blir överraskad när man kommer in i Grimetonsstationens maskinhall. Där är så att säga hur stor som helst, och den ser ut att kunna driva ett mäktigt bomullsspinneri i Massachusetts. På golvet ligger kolmårdsmarmor, maskinerna blänka svarta såsom av Vikings skokräm. Blankt gulrött tegel pryder väggen upp till vanlig panelhöjd.

Apparaten är så imponerande och vacker, man kan blott i sitt olärda snille ej förstå vad den i sin storlek skall vara till. Men troligen behövs det över huvud taget kraftiga och hänsynslösa maskiner nu för tiden. Man kan blott tänka sig en sådan uppgift som att slunga ut i världen meddelandet om att en eller annan sosseregering genomdrivit den förtjusande skolreformen i gamla Sverige, frihetens stamort på jorden. Det skall många hästkrafter till det och ett maskineri som inte skäms.

Så skrev den ärorika Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning lördagen den 25e oktober 1924. ”Det tvååriga arbetet vid Grimeton slutfört på ett hedrande sätt”.

Och visst är det så. Maskinhallen i Grimeton påminner om att informationsamhället – det som växte fram för redan hundra år sedan, det som Tarde teoretiserade kring – förutsätter ”många hästkrafter”. Idag är serverhallarna dolda – utlokaliserade på landsbygden, eller nedgrävda i marken. I Grimeton finner vi det svarta ”skokrämsblanka” gjutjärnet, och tillhörande instrumentering, uppe i dagern.

Ja, jo – nog är det så att även informationssamhället förutsätter arbete.

Handels- och Sjöfartstidningen har alltså rätt i att den modernitet tidningen skrev ut kräver ”kraftiga maskiner”. Detta gäller även den modernitet som Tarde var intresserad av: Den process med vilken nätverken mellan sammankopplade sinnen genomgår en förlängning och förfining. Telegrafen, massmedierna, radion – dessa innovationer har ytterst effekten att intensifiera smittorna. En idé, en trend, ett produktionssätt kunde helt plötsligt röra sig snabbare och längre än tidigare:

Throughout ”Psychologie Économique”, Tarde emphasizes another phenomenon, without any break with the past, one which he defines as the extension or intensification of the networks of imitation and contamination… We move from the past to the present through a greater intertwining of distances, through a greater interlacing, through a more intricate involvement of the new techniques in innovation, production, commercialization and communication. (Latour & Lépinay, The Science of Passionate Interests)

Så, no need att fastna i diskussionen om vad som är viktigast – moderniteten som intensifierandet av arbete (inklusive energiåtgång) och ackumulerandet av kapital, eller moderniteten som intensifierandet av smittan och ackumulerandet av bacillkapital. I Grimeton ser vi hur de båda är sammantvinnade. Som jag pratat om tidigare – moderniteten består av både logistik och propaganda.

Roligt även att Handels- och Sjöfartstidningen skriver om ”hänsynslösa maskiner”. Om man läser uttrycket i relation till dissen av sosseregeringar som kablar ut propaganda, så kan man uttyda en viss kritik. Och så är det ju: I dessa maskiner – i gjutjärnet med en ”Radio Corporation of America”-logga på – finns en hel massa politik inskriven.

Grimeton etablerades efter det att Sverige, under första världskriget, varit avskuret från telegrafi med yttre världen. Radiostationen skulle bli ett sätt att hålla kontakt med USA. (Därav lokaliseringen, på ett fält som sluttar ned mot Kattegatt, Nordsjön, och Atlanten.) Gjutjärnet är en manifestation av ett högst materiellt ”band” mellan de båda staterna. (Samma materiella band finner vi i Sävebunkern, exempelvis relationen mellan amerikansk och svensk stridsflygsteknologi.)

Jag behöver väl knappast påpeka att även dagens informationsmaskineri inrymmer politik; skillnaden är att vi idag kan söka intervenera i dess utveckling, innan den stelnar till ”skinande gjutjärn” i en serverhall mer eller mindre nära dig. Maskiners eventuella hänsynslöshet är – oavsett vad humanister och civilisationskritiker säger – en förhandlingsfråga. Så – därför är det viktigt att
1. känna igen ”sakpolitik” in the making när vi ser den, och
2. inte släppa taget om det Frankensteinska monster som vi lever i och av.
(Och detta gäller ju inte bara data, utan även nano, bio osv.)

”Apparaten är så imponerande och vacker” skrevs det 1924, femton år efter futuristernas manifest. Idag skulle landets ledande morgontidning för intellektuella inte uttrycka sig i sådana termer. På ledarsidor finner vi i allmänhet en mer tempererad teknikoptimistisk ton; på kultursidor är det vanligare att läsa om hur teknologiska artefakter vittnar om våld, eller om en naiv/arrogant utopism.

Tråkigt nog tenderar båda av dessa positioner att döda nämnda sakpolitik: Teknikoptimisterna lämnar gärna över utvecklingen till ingenjörerna och vetenskapsmännen; kritikerna klagar på samma maktförhållande, men koketterar helst med sin distans och sitt ointresse i saken. Detta är olyckligt; kritisk distans är det sista som behövs för att politisera prylarna.

– – –

Hur som helst – för alla naturkulturälskare där ute – om ni passerar Varberg någon gång kan Grimeton vara värt ett besök. Man kan lägga sig i gräset, bland kossorna, under antennspröten och se hur små molntussar – högt upp i troposfären – glider förbi. Radioactivity; it’s in the air for you and me.

Se även Christophers bildrapport.