Dags för Deleuze Studies-konferens igen, denna gång i ny stad. (Senast jag var med hölls den i Köln.)
Tillväxt. Deleuzegrejen har vuxit. Såhär många presenterar detta år, på Handelshøjskolen här i København. Som sagt, tillväxt.
Till och med bokborden ser ut att vara övervuxna med ny sekundärlitteratur om Deleuze. Hos Continuum fann jag dock en essä på perfekta 128 sidor; en innovation vars skapande förstörelse vi ännu inte riktigt kan förutspå:
Jag viftar med Mejjasoos bok, och frågar förlagsrepresentanten: ”Jag antar att du är medveten om att ni dödar hela det här?” [Sveper med armen, nickar med huvudet mot församlingen av böcker och forskare.] ”You are killing the market? You know that, don’t you?”
Hon svarar: ”Det är inte så vi ser det. Vi tänker att de båda kan samexistera.” Men hon förstår vad jag säger. Spekulativ realism och objektorienterad filosofi följer en uppåtgående kurva. Kanske inte så mycket i termer av utgivning, men termer av buzz (inte minst i London), och i termer av folk som vill skriva och så. Och sedan är Continuums portfölj inte så Deleuze-tung – värre är det för Edinburgh University Press. (Kreditvärderingsinstituten undersöker nu en eventuell downgrading av EUPs rating.)
På en panel (om Deleuze och antropologi) kommenteras Graham Harmans kritik av den Deleuziansk-Bergsonska synen på tillblivelse och det virtuella: Presentatören säger, högst lugnande, att den missar målet. Så folk festar vidare, tills vidare. Men indikationer på ett avstannande har börjat komma. Analytiker skriver ned sina prognoser. Tendens: Stabil, eventuellt fallande. Ingen i Köpenhamnsförsamlingen vill säga ordet ”säljvarning” så att någon hör, men man kan ju bara föreställa sig vad som pågår i deras huvuden.
”buzz” är ju oerhört intressant i akademiska sammanhang. den fungerar verkligen som en deterritorialiserande krigsmaskin, som dels kan dräpa med att implicit anklaga något för att vara ”old/ute” men också locka med att faktiskt vara en levande och pågående diskussion istället för dessa eviga exegeser och ”läsningar”.
Sen är det ju oavsett vilket mycket trevligt med flera alternativ till det virtuella. OOO har ju förutom att den har erbjudit ett alternativ även frammanat ”den svarte Latour”, och ”don-Heidegger”.
En smart bokförläggare går redan ut starkt nu och binder upp dessa författare. En riskkapitalgrej, men skam den som missar buzzen.
Väldigt bra analys av marknadsläget. Ska följa dina råd i högrisk-delen av min portfölj medan jag håller kvar mina investeringar i den långsiktiga lågriskportföljen. Nu har jag dock hört att det är lönlöst att förutspå marknaden eftersom den inte styrs av probabilitet utan av ”market makers” som kommer med den svarta svanen. Så det enda man kan göra är väl att reagera på varje litet steg och _göra_ marknaden med varje handling snarare än planera för långsiktighet. Vem kan överblicka den här komplexiteten liksom!
A rapidly oscillating two-tone noise caused by vibration or other source, such as that produced by bees or wasps.
Getingar! Glasbin! Fasskiftningar!
Och en sak till: Metodprincip 1 i Science in Action lyder ju ”The fate of facts and machines is in later user’s hands; their qualities are thus a consequence, not a cause, of collective action.”
Således tror jag på frammananden (och exorcismer) som kan stabiliseras. På nittiotalet frammanades ju en ”arty” Deleuze och helt plötsligt var varenda skulptur en organ-machine.
2009 blev Deleuze en praktisk manual för nätaktivism. Bara att kolla in det här memet, en direktimitation av A Thousand Plateaus:
/mvh idehistoriker
chrisk: Ja, den artsy deleuze från 90-talet tror jag är målet för mycket av kritiken. Att bara klistra på coola termer på gammalt tänkande. (tror dock inte att ooo har arty-deleuze som mål). Jag minns en grym kommentar från Sebastian Lütgert som en gång kritiserade sammanblandningen mellan nomaden och det nomadiska tänkandet med surfaren som surfar flödet (riktad mot nick land och annan cyber-deleuzianism):
The territories of the Nomad, as most of us might vaguely remember, are the deserts, since these are the most suitable zones for minimized movement.
The idea of surfing in the desert is absolutely absurd. There is no such thing as sports in the desert. So you may push or attack the Nomad: then he will move. You may even put him on some airplane, using physical force: then he will travel. But even then, the Nomad will resist to surf. You may drop him over the ocean: all he will do, of course, is simply drown.
http://www.noborder.org/webjournal/sun_item.php?id=34
Jag skall vara ärlig med er, Chrisk och Monki: Jag kommer sitta still i båten, jag kör en försiktig strategi. (Jag bettar på bull market för både Deleuze- och OOOnt-spåret.) Men ni är ju aningen yngre än jag, så ni kan jobba med en längre investeringshorisont.
Sedan är det ju lite läskigt att tänka på hur mycket som eventuellt faller samman om Deleuze/EUP defaultar. Det går rykten om att dessa tankar finns insprängda i en massa andra resonemang/böcker, så ingen vet inte riktigt hur det ser ut med den ”systematiska risken”. Det finns en risk att stora delar av samhällsfilosofin helt faller samman, och då finns det ingen annan som kan gå in och finansiera bail-outen – förutom kvantfysiken. (Då ser jag hellre att Abu Dhabi Investment Authority eller China Investment Corporation går in och räddar kontintentalfilosofin.)
Man kan tycka att det är sådant här som kreditvärderingsinstituten borde hålla koll på – men analytikerna på S&P och Moodys läser ju bara American Psycho – vilket ju i sig är sjukt. (Patrick Bateman jobbade ju med corporate finance.)
Jag glömde nano! Köp nano!!!
Frågan är hur en bail-out skulle kunna se ut. Att bara trycka massa nya böcker och försöka pusha in den i kurslitteraturen skulle bara devalvera. Någon institution måste gå in och garantera värdet av Deleuze-studier. Kanske den kreativa industrin kan gå in och garantera att deleuze-läsare kan få arbete som inspiratörer eller att telekomindustrin garanterar att de hyr in deleuzianer som bekriver hur deras nätverk är rhizomer?
Samtidigt tror jag inte att marknaden helt slätas ut. Deleuze gjorde ju stabila investeringar i filosofisk råvara genom alla sina böcker om klassikerna, så det finns gott om ”gammalt ärvt kapital” att mobilisera. Svårare är det ju med sådana utslätare som Latour eller Heidegger. Deras verk riskerar att försvinna snabbare, ungefär som Tarde.
Vad händer om Studentlitteratur går in? Skulle det då vara helt kört för Edinburgh University Press?
Assemblageteori är den framtidsbranch där ANT, OOO och Deleuze/DeLanda kommer att konkurrera och sporra varandra till nya innovationer och nya marknader.
Undrar om detta leder till att vi får en generation av anställningsbara akademiker som kan ta betalt för content som skyddas av IP-lagar.
Lugn i stormen. Edinburgh University Press förbereder en nyemission i form av en serie böcker om Spekulativ Realism med självaste Graham Harman som redaktör.
http://fracturedpolitics.com/2011/06/26/interview-graham-harman.aspx
Ah – tack Hilton F för dessa lugnande ord. Det var precis vad marknaden behövde höra.