Vill bara tipsa om The Economist, som i senaste numret skriver om ”the Anthropocene”.

Sitter på någon slags synopsis till en ännu icke skriven essä. (Får se när jag kommer till för att arbeta med den; mycket Lanka-skrivande just nu.) Tänkte ta upp den så intressanta perioden i historien då vi (eller rättare sagt tyska kemister) började fixera kväve på syntetiskt vis: Först Wöhler, som syntetiserade urinämne och därmed underminerade tanken att endast levande organismer kan skapa denna (och andra) förening; sedan uppkomsten av Haber-Bosch-processen (ett sätt att fixera kväve till ammoniak, som nu används i mycket stor skala).

Såg så att man skriver om ”the Anthropocene” i nya numret av The Economist (ledare och briefing):

Almost 90% of the world”™s plant activity, by some estimates, is to be found in ecosystems where humans play a significant role. Although farms have changed the world for millennia, the Anthropocene advent of fossil fuels, scientific breeding and, most of all, artificial nitrogen fertiliser has vastly increased agriculture”™s power. The relevance of wilderness to our world has shrunk in the face of this onslaught. The sheer amount of biomass now walking around the planet in the form of humans and livestock handily outweighs that of all other large animals.

Citatet ger en känsla för vad A-ordet står för: En geologisk era i vilken mänsklig aktivitet påverkat geologiska flöden och krafter i sådan grad att man inte kan tänka bort människan ur ekvationen. (Den vetenskapliga disciplin som hänvisas till är ”Earth-system science, which sees the planet not just as a set of places, or as the subject of a history, but also as a system of forces, flows and feedbacks that act upon each other”.)

Här finns det ju en stor diskussion om huruvida detta är antropocentrism eller inte – artikeln gör en big deal av mänsklig intelligens – men den kan vi ta en annan gång. Jag slogs bara av artikeln framhävande av just kvävefixeringen:

Industrial nitrogen”™s greatest environmental impact, though, is to increase the number of people. Although nitrogen fixation is not just a gift of life””it has been estimated that 100m people were killed by explosives made with industrially fixed nitrogen in the 20th century”™s wars””its net effect has been to allow a huge growth in population. About 40% of the nitrogen in the protein that humans eat today got into that food by way of artificial fertiliser. There would be nowhere near as many people doing all sorts of other things to the planet if humans had not sped the nitrogen cycle up.

It is also worth noting that unlike many of humanity”™s other effects on the planet, the remaking of the nitrogen cycle was deliberate. In the late 19th century scientists diagnosed a shortage of nitrogen as a planet-wide problem. Knowing that natural processes would not improve the supply, they invented an artificial one, the Haber process, that could make up the difference. It was, says Mark Sutton of the Centre for Ecology and Hydrology in Edinburgh, the first serious human attempt at geoengineering the planet to bring about a desired goal. The scale of its success outstripped the imaginings of its instigators. So did the scale of its unintended consequences.

Bombaspekten av kvävefixeringen är i sig spännande – kväve är, i någon mån, en slags energilagringsapparat – men än mer intressant är det som slås fast i andra stycket. Planetär ingenjörskonst (är det sant att det är Jimmy Sand som etablerat det svenska begreppet?) har alltså pågått sedan 1910-talet? Stort ändå. Det säger något om skalan – och, mer intressant, åldern – av det naturkulturella monster vi lever på och i.