Världens bästa radioprogram för sociologi-intresserade har gjort en intervju med en av grundarna till fältet ”cultural studies”. Väl värt att lyssna på.

Har spenderat en tid i fält – se poster om forskningspapper och Hägerstrand på projektets blogg.

Nu tillbaka från den gamla brittkolonin. Lämpligt nog snubblade jag över en intervju med Stuart Hall, en av de teoretiker som arbetat med just brittiska kulturens relation till koloniseringen. Lyssna på intervjun på hemsidan för BBC-programmet ”Thinking Allowed” – där säger han något om hur britterna försöker finna en identitet idag, efter kolonitiden. (Han nämner, inte oväntat, filmer som The King’s Speech och spektaklet kring prinsbröllopet som tecken detta sökande.)

Intressant även att höra honom prata om ”stats-multikulturalism”. När han var som mest aktiv – då han, mellan -68 och -79, ledde CCCS i Birmingham – var begreppet ”kultur” inte riktigt en del av den sociologiska verktygslådan.

I emphasised the cultural, because – as you say – it is usually left out, but it was also made secondary: Politics was real, economics was very real, and social change was sort of vague, but actually happened. ”Culture’s in the mind; how could that affect how people live and what they think etc.” So I’ve always tried to reassert the materiality, the significance, the equal status, of culture – with the economy, politics and society – as the makers of events. So that’s why I emphasised the cultural.

Kultur var alltså ”left out in other social accounts”. Så icke idag. Dagens sociologiprofessorer är ofta influerade av ”cultural studies”. Mer intressant är dock fenomenet att ”kultur” blivit ett objekt som måste hanteras av regeringskonsten. (Därav ”mångkulturår” osv.) Den kulturella vändningen har blivit – dare I say – ”hegemonisk”. We’re all cultural theorists now…

Det hade varit roligt att höra Hall reflektera över sambandet mellan hans egen kultur-fokuserade syn på världen, och de tankar som finns i huvudet på de som utgör ”kulturen”. (De ”därute” i samhället – brittiska politiker, mångkultursivrare, mångkulturskritiker.) Tyvärr sägs det inte så mycket om detta i programmet. Synd; här ser vi ju ett bra exempel på hur sociologin inte bara beskriver, utan även gör samhället. I någon mån är ju alla sociologer. Och kanske kan man även se detta som ett exempel på hur ”the sociologists of the social” tenderar att skilja på deras egna teorier, och de teorier som driver de ”aktörer” man analyserar.