Sitter och lurar på hur jag skall inleda en essä. Det lutar åt ett intro där jag pratar om tre bilder, tagna från satelliter som hänger någonstans över Sri Lanka och knipsar bilder – eller rättare sagt knipsar data som skall bli bilder.

En av dessa bilder – på förra årets askmoln – var så vacker att jag inte kan låta bli att posta den här:

.

Minns att jag skrev om molnet, när det begav sig:

Det är något speciellt som händer nu: En stor upplevelse, delad av oss alla, som inte kan härledas tillbaka till mänsklig ondska. Detta är inte helt vanligt post-9/11 – sedan dess har ju storyn i allmänhet varit att dessa stora störningar i vardagen orsakas av någon ond fundamentalist. Detta är inte heller en naturkatastrof, i vanlig mening: När det gäller sådana är det ju ofta tusentals människor som förolyckats. Det geniala i ask-grejen är ju att den verkar så direkt på att slå ut en viss teknologi. Och när denna teknologi – detta handlingsutrymme – är ute ur leken, så rullar den mänskliga aktiviteten ut i nya riktningar.

Nåja, nu verkar det som att flygindustrin jobbar på att utveckla askresistenta motorer. Hmm.

Uppdatering, torsdag, 20.00: Efter ytterligare research verkar det som att bilden inte alls visar förra årets askmoln, utan ett som producerades 2009. Fin bild, dock.