Om SLOCsen och hamnarna.

Kväll på lankesiska sydkusten, sitter med laptopen och mailar. Ser då och då ut över havet. Rakt söderut ligger en av världens hårdast trafikerade SLOC. Ljusen på horisonten som rör sig åt vänster är tankers fullastade med olja eller andra råvaror, på väg österut från Mellanöstern respektive Afrika. De som rör sig högerut är lastade med varor som satts samman i något land österut, rent statistiskt sett Kina – ”världens verkstad”.

Läste i Oil over Water att doktrinen om ”rätten till havet” etablerades under 1600-talet, av holländare. De, som då var världshavens härskare, tyckte det rimligt att om handel var fri, så borde den främsta transportvägen för handel också vara fri. Alltså har vi ett system där internationellt vatten är fritt vatten. Där får tankers röra sig fritt.

Sjöfart är fortfarande det vanligaste sättet att flytta grejer på. Och grejer måste flyttas på. Som Virilio hela tiden påminner oss om – ”stasis is death”. I allmänhet glömmer vi att vår existens förutsätter ett flöde av materia-energi. Endast genom detta flöde kan entropidöden hållas stången.

Detta betyder att rejäla rikedomar rör sig på karavan, ute i SLOCsen. Eftersom de ligger på internationellt vatten finns det ingen stat som räfflat denna yta. Ingen har territorialiserat den, i alla fall inte i samma utsträckning som den yta som ligger nära land. (Sedan finns det ju alltid någon makt som kontrollerar världen genom att kontrollera haven – nu USA, dessförinnan Storbritannien – men låt oss lämna den frågan nu.)

Stora rikedomar, ingen räffling – därav pirater. Uppenbarligen använder tankers sina vattenspolningsaggregat för att se till att de inte bordar skeppen. Intressant: Få frågor har skapat sådan internationell enighet, och sådan internationell samordning, som de senaste årens piratfråga. I dagens allmer multipolära värld tycker stormakterna olika om en hel del saker, men en sak enar dem: Intresset i att SLOCsen är säkrade. De flesta europeiska länder har en oljereserv på nittio dagar. Kina har knappt fjorton dagars reserv. Utan olje-energin viker världen. Stasis is death.

Frågan är hur man kan tappa in sig på detta flöde? Man kan tänka sig att många – precis som jag – stått vid havet på lankesiska sydkusten, tittat ut mot tankerflödet, och frågat sig just denna tanke. Och nu verkar detta ske; en ny hamn har öppnats här i närheten. Flödet håller på att ledas om, en ny virvel uppstår, som förhoppningsvis gör att lankeserna får det lite bättre. Samtidigt ritas den geopolitiska kartan om: Nya hamnar, nya möjligheter att styra flöden. Virilio, återigen: Moderniteten är logistisk. Att upprätthålla en stad, och en stat, är en fråga om administration av hastigheter.