Om corporate technoscience.

Har på senare tid återbekantat mig med Donna Haraways Modest_Witness@Second_Millenium, en bok som bland annat säger två saker:
1. Vi lever i en tid som definieras av två ”chronotopes”: För att leva i vår värld måste vi förhålla oss till dels transgenen, och dels datorn/nätet.
2. Vi lever i en värld där teknovetenskaplig utveckling är tätt sammanflätad med företags förehavanden.

Mycket av hennes resonemang bygger på tidskriften Science – både dess redaktionella innehåll, men även dess reklam för produkter som DuPonts ”OncoMouse”; en genmanipulerad mus som skall hjälpa oss förstå cancerns gåta. Det är alltså transgenen som främst lyfts fram som exempel på hur vi inte kan separera storföretags fortlevnad och teknovetenskaplig utveckling.

Igår blev jag så tipsad (tack Henrik!) om att samma tidskrift nu publicerar de första forskningsresultaten baserade på data nedkrattat från Google Books. Science-artikelns titel är rätt så talande för dess innehåll: ”Quantitative Analysis of Culture Using Millions of Digitized Books”. Talande även att Google-anställda finns med bland författarna.

Är forskningen intressant? Ja, well, ganska. Här är en intressant graf, som visar hur Freud under senare hälften av 1900-talet kommit att ta över efter Darwin som central diskussionspunkt i litteraturen.

Vi kan alltså säga att Freud, eller åtminstone ”det omedvetna”, under denna tid agerat som en kronotop. (Naturligtvis finns dessa ord nämnda även i Haraways bok: Se sida 144-145, om fetisherandet av genen.)

Samtidigt är det ju så att denna typ av data blir intressant först när vi kan se korsreferenserna mellan alla förekomster av Freud. Att logga Freudfrekvenser är en sak, men att trejsa smittan som genererar dessa frekvenser är en annan. (Det första är, roughly speaking, det Durkheimska forskningsprogrammet, det senare är det Tardeanska.)

Nåväl, intressant hur som helst att se att även Haraways andra kronotop – datorn/nätet – nu uppvisat ytterligare exempel på sammanflätandet av vetande och business.