Innan årsskiftet var jag och några kollegor från Handelshögskolan i Göteborg på besök i Indien. Syftet var att träffa våra motsvarigheter på Indian Institute of Management i den sydindiska staden Bangalore.

Ursprungligen publicerad av Global Utmaning.

Under de senaste åren har allt fler företag i Nordamerika och Europa valt att köpa in IT-tjänster från Indien. Ofta är det från just Bangalore som kompetens ”outsourcas”. Stadens namn till och med givit upphov till ett begrepp, synonymt med jobbutflyttning – i USA kan man höra oroade datorprogrammerare säga saker som ”man, I like this job so much, I sure don”™t wanna be bangalored”.

Även i Sverige har det talats om ”det indiska hotet”. I somras inledde folkpartisterna sitt landsmöte med att se på Lars Leijonborgs resebilder från just Bangalore. ”Efter den här resan frågar jag mig”, sade han, ”är vi så välutbildade, är vi så flitiga, är vi så företagsamma att vi klarar den konkurrens vi nu möter?”

Men är det verkligen ett hot? Eller handlar det bara om nya sätt att tänka, bortom västerlandets traditionella värderingar? Kanske kan mötet mellan våra olika kulturer ge upphov till nya lösningar – både för Sverige och för Indien?

För i Indien har tillströmningen av nya jobb lett till en stadig ekonomisk tillväxt. Enligt en av chefsingenjörerna på svenska kullagertillverkaren SKFs fabrik har det däremot visat sig att de nya rikedomarna ännu inte spridit sig så väl som många hoppats. Detta är påtagligt när man rör sig runt i stan – nybyggda kontorsskrapor i teknikparker kringgärdas av områden där familjer bor under presenningar, utan tillgång till varken vatten eller avlopp.

Finns det då inget sätt att säkerställa att den ekonomiska utvecklingen kan lyfta även de som har det sämst ställt? Ekonomen Chiranjab Sen på Indian Institute of Management berättar för mig att landet nu genomgår ett ekonomiskt skifte. Indierna är fast beslutna om att skapa en ny utvecklingsväg, en väg som passar just deras förutsättningar. Sannolikt kommer denna inte följa de ekonomiska modeller som utvecklats av ekonomer i USA och Europa.

Sen är övertygad om att civilsamhällessektorn kommer att spela en avgörande roll i denna samhällsmodell. Exempel på hur icke-statliga aktörer står för den sociala välfärden finns på flera ställen: Inuti det nybyggda Hare Krishna-templet finns det ett storkök och en mindre bussterminal – för att kunna förse barn med skollunch. På Tata Group (Indiens högst värderade företag) producerar och säljer man inte bara bilar, mobiltelefonsystem och hotellnätter: Företagets vinster plöjs ned i stiftelser, som i sin tur bygger barn- och cancersjukhus, samt investerar i medicinsk forskning och läskunnighetsinitiativ.

Kortfattat berättar jag för Sen om det svenska välfärdssamhällets förändring, varpå han föreslår att vi tillsammans skall utforska de ”nya kapitalismer” som växer fram i både Indien och Sverige. Det finns ju alltid videolänk att tillgå. Självklart accepterar jag erbjudandet.

För vad händer när inte bara datorprogramkod, utan även ekonomiska teorier ”bangaloras”? Vad händer när amerikanska och europeiska modeller för samhällsbygge får konkurrens av indiska?

Ett resultat kan vara att Indien får större möjligheter att utforma en egen samhällsmodell.

Ett annat resultat kan – paradoxalt nog – vara att debatten om Sveriges ekonomiska framtid vidgas. Under 1900-talet har högerns och vänsterns ekonomer bråkat om skattesatser och ersättningsnivåer. Inför 2000-talet kan vi istället, med hjälp av våra indiska vänner, börja utforska nya ekonomiska lösningar.