Rapport från tåg 106, vagn 11. Ämne: Enkätssvars tendens att kopiera sig själva, vare sig vi vill eller ej.
Kom just tillbaka från kiosken i vagn 14, där jag fick veta att den vegetariska lagagnen tagit slut. SJ har visst skurit ned på veg-ransonen, för att man konstaterat att man behövt slänga 85% av all vegmat. Detta, sade kioskmannen, har i sin tur att göra med att veganer – tror inte att han sade ”vegetarianer” – tar med sig egen mat. Detta har inte att göra med att veganer är fattigare än köttätare – jag föreslog att så kunde vara fallet. Nej, det är snarare så att vegätare vet om att det är svårt att få tag på bra vegmat på tåget.
Vi är alla sociologer. Kioskmannen är i allra högsta grad en sociolog – han hade ju en rätt välutvecklad teori kring vegmatsätandet. Denna teori verkar han basera på hård data – det kändes som att siffran ”85%” kom från någon auktoriserad källa, sannolikt håller matlogistiksorganisationen på SJ koll på käkstatistiken. Är dock mer oklar över huruvida SJ har koll på veg-tågtrafikanterna – om de äter medhavd mat, vad de tjänar, och om de hyser låg tillit till kioskens utbud.
Viss koll måste de dock ha, Sociologernas Järnväg. På senare tid har jag helt slutat med X2000, och bara jobbat InterCity – framförallt det halvsnabba tåget som bara stannar i Skövde och Katrineholm. Gissningsvis är jag inte den enda som börjat resonera i dessa termer: Just idag har SJ valt att ta tågbegärs-tempen på alla medresenärer på tåg 106 till Stockholm, just kring frågan om att välja InterCity över X2000.
—
Vi känner det inte i fingrarna, och inte heller i tårna, men sociology is all around us. Den avgör huruvida det finns vegmat i kiosken, den avgör framtida tågstrategier. Sociologisk kunskap bidrar i allra högsta grad till görandet av samhället, till att bringa ordning i de svärmande monaderna. Är det inte konstigt att så många sociologer tänker sig att ”det sociala” finns ”därute”, oberoende av sociologiska försök att fånga just detta sociala? Som vi nyss såg, i posten om Garfinkel och grupptillblivelse:
while social scientists, economists, historians, psychologists, and political scientists are at work with their newspaper columns, demonstrations, teachings, reports, enquiries, commissions, and statistics to help define and redefine groups, social theories still seem as if the existence of the relevant actors was fully independent of this massive amount of work by the professionals, or worse, as if this inevitable reflexive loop precluded sociology from ever becoming a science. And yet, who would know how to invoke the ”˜unconscious”™ without Freud? Who would be able to denounce ”˜alienation”™ without Marx? Who would be able to declare themselves ”˜upper-middle class”™ without social statistics? (Latour, Reassembling the Social, sid 28-29)
Hur skall vi forskare förhålla oss till detta faktum? Well – och ursäkta upprepningen här – varför inte lyssna på aktörernas (exempevis tågkiosksociologernas) egna teorier? Det är ju genom att studera 85%-siffrans väg genom samhället som vi kan förstå vegmatsmarknadens dynamik. Därför:
If I had to provide a checklist for what is a good ANT account ”” this will be an important indicator of quality ”” are the concepts of the actors allowed to be stronger than that of the analysts, or is it the analyst who is doing all the talking? As far as writing reports is concerned, it means a precise but difficult trial: Is the text that comments on the various quotes and documents more, less, or as interesting as the actors”™ own expressions and behaviors? If you find this test too easy to meet, then ANT is not for you. (30)
—
Tillbaka till InterCity-enkäten. Hmm – hur svara på frågor kring ens benägenhet att välja InterCity över X2000? ”På en skala på 1 till 10, ange…” Vad vill de ha från mig, tågsociologerna? Jag vet ju vad jag vill ha – fler InterCity-tåg – men de verkar be mig om någon slags objektiv självdiagnos? Utfärdad av ett jag som tagit sina egna intressen och önskemål ur ekvationen? ”Nevermind vad jag vill, frågan är – hur skulle jag, statistiskt sett, agera vid hypotetisk situation x. Bäst att svara ärligt och nyktert, annars förstör jag ju reliabiliteten i datan. Och hur skulle världen se ut om statistiken ljuger?”
Om någon sätter en enkät i handen på en så kan man göra två saker: Man kan välja att svara, eller att inte svara. Om man väljer att svara på enkäten kan man göra två saker: Verkligen försöka att självdiagnostisera sig på ett objektivt sätt, eller inte riktigt försöka att självdiagnostisera sig på ett objektivt sätt. Det senare är i allmänhet att föredra – det tar mindre tid, och är oftast roligare.
Eftersom jag tagit klar ställning i InterCity-frågan väljer jag att lägga ut texten om hur jag känner:
Visst, här kanske jag ljuger lite. Världen är ett oförutsägbart ställe, och man skall vara bra fundamentalistisk för att vara bombsäker på att aldrig igen hamna på ett X2000. Visst – här förvrängs kanske bilden av folkets verkliga känslor i frågan. Samtidigt, jag bidrar ju faktiskt till förbättrandet av en tjänst som jag tycker om. Jag står ju upp för hur jag känner. Det kan väl aldrig vara fel?
Kanske finns det ett demokratiskt problem här? Om jag går in och fetaffirmerar InterCity, samtidigt som X2000-filerna svarar mer objektivt och sanningsenligt – blir inte ”min röst” mer värd då? Well, inte riktigt. Om vi väljer John Deweys syn på demokrati, så förskjuts perspektivet: Demokrati är inte en fråga om röststatistik, utan om hur många ”publics” som kan samexistera. Sannolikt är mitt agerande ett mer effektivt sätt skapa en ”public” kring frågan. Fetaffirmationer kan ju bli den ”gnista som genererar en offentlighets tillblivelse”. (Se Noortje Marres text ”Issues spark a public into being”, översatt i Fronesis nummer om liberalism.) Och genom att läsa denna text har du nu dragits in i just en sådan.
—
Någonting händer alltså när man publicerar enkätsvar på blogg och Facebook. Det som skall vara slutet – tillkännagivandet av sin nyktra bedömning av ens sannolika beteende till enkätinstansen – blir öppet. Den bedömning som skall isoleras från obehöriga – den är ju for enkätinstansens eyes only – blir helt plötsligt smittsam. Min position visavis InterCity blir mobil, börjar röja runt, leva sitt eget liv.
När man gör enkätsvar kopierbara, när man gör dem till replikatorer som kan röra sig genom samhället, och därmed göra samhället, så lämnar man den Durkheimska ambitionsvärlden till förmån för den Tardeanska/Garfinkelska. Eller rättare sagt – när man är explicit med att enkätsvar är föremål för kopiering, så är man inte längre i värld som Latour associerar med ”the sociologists-of-the-social”:
— Om målet med ens undersökningen är att fastställa sociala fakta, och att upprätthålla en distinktion mellan sociologens kunskap och aktörernas kunskap – ja, då är det metodvidrigt att hacka enkäter på ovanstående vis.
— Om man istället är helt på det klara med att sociologiska kunskapsanspråk – vare sig man vill eller inte – kommer att replikera sig genom samhället, och konfigurera vegmatsmarknaden, tågstrategier och sociala strukturer… ja, då framstår som kopierandet som mer ärligt. Mitt enkätsvar kommer ju ändå – även om enkätundersökningen utförs enligt hermetiskt sluten process – att börja smitta runt i samhället, och integreras i aktörernas etnometoder.
Dessutom möjliggör denna kopierbarhet – denna spårbara kopierbarhet – nya möjligheter att förstå samhället. Detta har vi redan varit inne på, i slemprojektet. Enkätsvarets kapacitet att skapa en offentlighet, och dess rutt när det strålar från sinne till sinne, går ju alltmer att fånga, medelst panspektriska övervakningsverktyg.
Alltså: Heja InterCity!
”I själva verket existerar redan små, spridda delar av denna vetenskap i varje människas samlade erfarenheter, och vi har bara att sammanfoga fragmenten.”
– G. Tarde
Vic:
~~ Så vackert, så vackert – så vackert att man börjar gråta. ~~
Intressant det här med enkäten! Ska fundera och återkommer kanske.
En annan fundering. Är det verkligen så att sociologer of the social tänker sig detta, att det ”sociala” finns ”därute”? Vad menar du/latour när ni säger detta? Om man verkligen skulle gå djupt in i en diskussion med dessa ”det sociala”-forskare för att förstå vad dom menar, vad skulle man få fram då? Nu har jag inte närläst Latour, men har han gjort etnografiska studier om sociologer/samhällsvetare? Från mina diskussioner med samhällsvetare kring detta ämne (jag har själv nämligen alltid haft problem med detta enkla refererande till ”strukturer” som man stöter på så ofta inom samhällsvetenskapen) så kan jag dra slutsatsen att det snarare handlar om epistemologi, om ett sätt att få kunskap om världen, än om ontologi..? Alternativt om lathet, man beter som att det sociala finns därute, för att det är lättast så… det ger de enklaste svaren med minst arbete..? Men när man verkligen frågan dessa sociologer of the social vad de tror, så är deras åsikter tydligt i linje med det latour står för..
Hello Stefan!
Om Latours etnografier: Här måste vi fråga oss, qui est Latour? Var kommer han ifrån? Jo, Science and technology studies; han har gjort etnografiska studier av vetenskaplig och ingenjörsmässig praktik. I några av dessa ANT-studier kom temat ”även ingenjörer är i någon mån sociologer” att utkristallisera sig. Och här någonstans möter vi även Garfinkel (samt på senare år Tarde).
Frågan om sociologists-of-the-social: Först och främst, Latour har ju ett lätt polemiserande sätt att skriva på. Ibland är det ”Det-Sociala-sociologer” som han bråkar med, ibland är det ”kritiska” samhällsvetare som gör den dubbelmanövern Fe-TISH, Fak-TAAAH!
I allmänhet har vi dock att göra med samma refräng: Att sociologer fortfarande kör med ”social theory BG” – alltså social theory Before Garfinkel. Notera vad han skriver i relation till Ulrich Beck:
”in a Tarde-Garfinkel-ANT sort of framework, any sociology, no matter how powerful, is just one ethnomethod among others, competing on the ground with all the other ethnomethods, most of the more powerful, produced by the ’actors themselves’. It does not mean that social theories are not useful, respectable and accurate; it just means that they add their influence, detours, interpretations to the plot which they can in no way explain or replace. Beck, as far as I can judge from his own writing, does not balk at placing himself firmly in the God’s-eye priviledged position occupied before him by Durkheim or Weber or Bourdieu.” (Latour, 2003: 40)
Om det nu är så som du säger – att dessa mainstream-sociologer verkligen tycker som Latour, men ändå fortsätter som om ingenting har hänt… kanske för att de är lata… är det då inte helt befogat att ligga på dem? Annars kommer de ju ge sociologer a bad name, eller hur?
… citatet ovan är för övrigt väldigt mycket i linje med tanken att ingen vetenskap kan verka reducerande. Vetenskapliga discipliner – exempelvis sociologi – kan bara lägga till, aldrig ta bort.
>Om det nu är så som du säger – att dessa >mainstream-sociologer verkligen tycker som >Latour, men ändå fortsätter som om ingenting >har hänt”¦ kanske för att de är lata”¦ är det >då inte helt befogat att ligga på dem? Annars >kommer de ju ge sociologer a bad name, eller >hur?
Hehe, jo, jag tycker helt klart det är befogat att ligga på ”dem” på grund av ”deras” lathet/förenklade analyser och liknande! Och samtidigt, är det inte att ge sociologin (och annan samhällsvetenskap, i och med att det-sociala-sociologin finns inom alla discipliner mer eller mindre) ett bad namn att bete sig som att dom faktiskt tror att det sociala finns därute på något enkelt och mystiskt sett? Vore inte en bättre strategi att anklaga dom enbart för deras metodologi och kunskapteori, snarare än för deras ontologi? Jag tänker mig att sådana anklagelser enbart bygger murar mellan inriktningar och inte för struktur-aktör-diskussionen framåt.
Jag kan förresten här hänvisa till Dave Elder-Vass (självutnämnd kritisk realist), som jag tycker på ett väldigt klargörande sett ha klätt av de sätt att se på ontologi, struktur, kausalitet och liknande som finns inom KR och ANT. Han visar på t att skillnaden egentligeni nte är så stor melaln båda inriktningarna som man brukar insinuera. Och gör också ett bra jobb för att försöka förena, det flödiga/smittiga med struktur-har-kausalitet-grejen. INtressant. Äh nu måste jag springa, hoppas jag inte svamlar för mkt. Tjingeling
Hello igen,
när jag pratar om att ge sociologin a bad name så menar jag att det finns en klichébild av sociologen – personen som kommer in i en situation, vilken som helst, och pratar bombsäkert om den allsmäktiga Strukturen. (Tycker själv att det är tråkigt att mötas av denna misstro när man säger att man doktorerat inom sociologi.)
Dessvärre är ju sociologin inte längre ett lika inflytelserikt ämne som under, säg sextio- och sjuttiotalet. Detta har säkert att göra med nyliberalismen, individualisering och whatever – men jag tror att vi även bör vara lite självkritiska här. Vad är det som gör att man ofta hör att ämnet sociologi känns ”mossigt”?
Här kan man kanske hävda att ”det är samhället det är fel på”, och att de stackars aktörerna därute inte förstår. (How very DetSocialaSociologi!) MEN – det skulle ju kunna vara så att aktörer helt enkelt inte finner våra verktyg användbara, eller hur?
Min poäng: Jag tror inte att sociologin som ämne riskerar någonting genom att visa fler fasetter av sig själv. Jag tror inte att sociologin upplevs som ett ämne präglat av interna stridigheter. Tvärtom tror jag att vi sociologer upplevs som ett skrå där vi alla är eniga om vad som utgör Strukturen/Det Sociala. Tror alltså inte att vi ger sociologin a bad name genom att framhäva andra sociologier, andra teorier, andra perspektiv än det som gjorde ämnet så populärt för femtio år sedan.
Håller med dig på varje punkt. En kommentar ba, angående:
>Tror alltså inte att vi ger sociologin a bad >name genom att framhäva andra sociologier, >andra teorier, andra perspektiv än det som >gjorde ämnet så populärt för femtio år sedan.
Njaä…Denna kritik behövs, javisst. Men samtidigt, finns det inte en risk att man, genom att bygga vidare på dessa förenklade (och som jag påpekade ovan, delvis felaktiga om man frågar sociologerna själva) stereotyper om hur det-sociala-sociologer tänker, ännu mer stärker bilden bland ”omvärlden” om att sociologin är ett ”mossigt skrå”. Som sagt, Latours kritik är jättebehövlig, men jag är inte säker på att det är rätt väg att gå att måla upp dessa dystopier och motsättningar och dualismer. Det finns risk för att det bara blir taggarna utåt då (jag har själv märkt att många reagerar på Latours kritik på detta sätt…). Vi kanske helt enkelt behöver fler Latourska-studier om följer sociologerna, ser hur de tänker i stunden och vad det är för tankar som egentligen ligger bakom det slängiga prat om strukturer som många ägnar sig åt..
Jo, du har rätt – det blir lätt lite väl mycket halmdocke-diskussion, vilket inte alltid är så produktivt. Det är ju roligare att hålla sig ”nära” sin diskussionspart – snarare än att dissa henom och allt som hen står för. (Jag tror att detta korrekt svenska – http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%B6nsneutrala_pronomen#Hen_och_henom )
Tänker exempelvis på Garfinkels förhållningssätt till Durkheim – han menar ju att man med etnometodologi gör gamle Emiles aforism mest rättvisa.
Intressant tanke det här med Garfinkel och Durk! Han har nog rätt!