I senaste KIM svamlar jag något om någon som var ”nice to fishes”, samt om ”tote Netze”. Den text som jag (väldigt långsamt) pratar om är nu publicerad i ETC (”a Swedish leftie morning paper”).
Jag säger även något om att det gröna kan förnyas om vi följer Félix Guattaris ”generaliserade ekologism”, som vi ju varit inne på tidigare, eller Latours symmetri-princip. Låt mig bara säga något kort om denna senare princip, inte minst för att den ursprungligen inte är Latours.
I sin text om havsforskare och pilgrimsmusslor (publicerad 1986), försöker Michel Callon analysera maktspelen och ”översättningarna” som sker kring frågan om hur man skall få musslorna att bli fiskbara. Han nämner där att principen av ”generaliserad symmetri” leder oss till att inte
change the grid of analysis in order to study controversies in connection with Nature and those in connection with Society
Han plattar alltså ut analysen av natur och kultur/samhälle. I We have never been modern (1993) utvecklar Latour resonemanget i relation till hans teori om det moderna. Vi hinner inte gå in på detta nu, men låt oss bara konstatera att Latour pekar på hur Callons princip leder oss/forskare att placera oss
at the median point where [we] can follow the attribution of both nonhuman and human properties (sid 96)
Följande bild kan hjälpa (från sid 95 i samma bok):
Det är en liknande manöver – i meningen ”anlägga symmetriskt perspektiv på natur och kultur” – som jag menar att vi bör göra, om vi vill ta det gröna till the next level. Det är så som de gröna kan bli någonting mer än ett miljöparti. (För övrigt redigerade ETC min text så att det någonstans står att ”de gröna blir någonting mer än ett miljöparti”. Det skall egentligen stå att ”de gröna måste bli någonting mer än ett miljöparti”.) Då kan vi börja förstå ekologism på nya vis, och kan utveckla ett mer systematiskt tänkande kring politisk-ekonomiska frågor (hur skall vi förstå Kapitalismus?). Förhoppningsvis kan detta bli en produktiv manöver.
Slutet av artikeln kan vara lite kryptisk, men det jag vill åt är att Lövin ser att Europeiska Journalistfederationen verkligen representerar ”konstnärer”, men samtidigt är hyfsat dismissive gentemot fiskerinäringens motsvarighet. (Den ursprunliga SVT Debatt-artikeln finns för övrigt här.) Till Henrik Svenberg, ordförande Sveriges Fiskares Riksförbund, skriver hon:
Svenberg är mig veterligt inte själv fiskare, utan har rekryterats till sin post ifrån en karriär som fiskeadministratör i Bryssel, på Fiskeriverket och i regeringskansliet.
Detta är säkerligen sant, men samma sak kan gissningsvis sägas om ledningen för Europeiska Journalistfederationen. (Har svårt att tro att liknande hierarkier inte uppkommit inom ett sådant organ. Kan det även här ha skett en glidning i representationen – från den enskilda frilansaren, till de företag som vill kontrollera innehåll?)
Detta betyder dock inte att vi skall dissa federationens position i frågan; vi måste vara mer frikostiga än så. Jag tycker alltså att Lövin har rätt i när hon utgår från att ingen vill ha detta ”vansinne” – och i detta inräknar jag den övervakning/kognitivkapitalismus som Gallo bidrar till att skapa. Det är därför vi måste börja från början, inte fajtas om millimetrar, utan fundera på vilket typ av samhälle vi vill ha. Men det är klart, det hade ju varit bra om vi kunde haft denna diskussion innan hon blev de grönas representant inom EU.
Lövin är dock ett uttryck för vad som är problemet med den svenska grönheten: Bra tänk kring miljö, stundtals noll tänk om resten av de sociala och mentala ekologier som vi trots allt också lever i. Det var därför jag i Dagens Arena skrev att
Miljöpartiet ”producerades” i relation till säldöden, medan Bündnis 90/Die Grünen producerades i relation till den tyska återföreningen, som en medborgarrättsrörelse.
Såg om Der Untergang igår; en av flera studier i hur fascismens krigsmaskin ytterst skall förstås som ett psykologiskt fenomen. Man förstår varför DDRs gröna rörelse valde nedanstående logga, som andas lika mycket mental ekologi som ”miljö”. Väl värt att tänka på, nu när exnazister sitter i vår lagstiftande församling.
