Något från fredagen på konferensen i Tokyo.

Tittade inledningsvis in på en panel med undertiteln ”Thinking through applied social research in commercial scientific and commercial settings”, där samhällsvetare baserade på företag pratade om företags användning av exempelvis etnografi. Exempelvis pratade Rick Robinson om hur olika former av research-konsultbolag säljer in sina tjänster: De säger sig exempelvis alltid producera ”valuable insights” – detta är ett ganska sketchy anspråk; akademi-baserade etnografer är i allmänhet mer modesta på denna punkt.

Robinson pekade på hur man inom denna värld av ”value priced vendors for ethnography” även ser ett par olyckliga tendenser – dels att begreppet ”kontext” blivit alltmer utplattat, dels att etnografi kommit att sammanblandas med allmänna kvalitativa metoder. Icke desto mindre – spännande att etnografi/antropologi kommit att bli poppis inom såväl postmodernt krig (se förra posten) som ”senkapitalistisk” business.

Efter detta var det dags för Judy Wajcman – blivande ordförande för 4S – att hålla sin Presidential Plenary. Tema: Hur STS och media studies måste samarbeta för att förstå ”nya media”/ICTs. För Wajcman är ICTs intressanta för att de, mer än några andra teknologier, är lika mycket ”cultural material” som ”material culture”. Dessa artefakter bär alltså mer mening än andra – blir detta ett problem för STS, som ju alltmer fokuserat på materialiteten i objekten, och inte på mening/subjektivitet?

STS har menar hon, alltså blivit bättre på att prata ”hardware” än ”software” – gissar att hon här menar ”hårda objekt” respektive ”mjuka subjektiviteter” – och att disciplinen glömt att de tidiga journalerna heter saker som ”Science as culture”. STS-disciplinens styrka, jämfört med media studies, är dock att man sett agens som någonting som uppstår ur en förhandling med socio-tekniska arrangemang – detta måste alltjämt vara kvar i analysen av ICTs.

Hon pratade även om boken ”The future of the internet – and how to stop it” av Jonathan Zittrain, som håller på att bli ett referensverk. Wajcman gillar inte alls Zittrains analys – att nätets öppna karaktär kommer att bli svår att upprätthålla på lång sikt, och att öppenheten därför måste säkras av uppkomsten av en ny generation av netizens och tinkerers. Hon menar att hans position bygger på visst förakt för alla vardagsanvändare, ”amateur users”, som använder nätet på rent instrumentella vis. Här finns det mycket att säga: Hela pratet finns inspelat – jag och ChrisK kommer sannolikt återkomma till det i Kapital-identität-macht.

På samma panel pratade även Trevor Pinch, som på senare tid studerat livet på och kring sajten acidplanet.com – ett ställe för amatörmusiker, driven av Sony. Pinch, som var med och formade rikningen ”the social construction of technology” (SCOT), idkade viss självkritik – SCOT var för dåligt på att förhålla sig till materialitet. Detta kan man komma runt, menar han, genom att läsa om Goffman. Den gamle Erving pratade, menar Pinch, en hel del om objekt – inte helt olikt Latour i vissa fall. Man kan exempelvis jämföra den senares ”sociology of a door” med Goffmans analys av den svängdörr som skiljer köket (off stage) från matsalen (onstage) i en restaurang.

Pinch hamnade också i den självklara positionen att all social interaktion är medierad – vilket betyder att online inte är någonting annat än offline. Online är bara en speciell typ av mediering av det som Goffman kallar ”copresence”: Att vara ”accessible, available and subject to one another”. En intressant aspekt av onlinevärlden är dock att den kännetecknas av interaktion baserad på ”traces”, spår, förskjutna i tid och rum. (Man går in på någons FB-sida, kommenterar, går därifrån. Någon annan kommer in på samma sida vid en senare tidpunkt, från en annan fysisk plats, och kommenterar. Osv.)

Pinch drar således följande slutsatser:

Återigen: Här finns det hur som helst mycket att tillägga. Dags att ta diskussionen om die Netze to the next level.

—

Återkommer framöver, med något om lördagens paneler.