Årets annual meeting för the Society for Social Studies of Science (4S) hålls i Tokyo. Jag och ChrisK är på plats.

Tittade igår (torsdag) in på en panel där Steve Fuller talade om STS som en nyliberal forskningsdisciplin. Den yngre generationen av forskare, menar han, känner inte till förhistorien till disciplinen – det faktum att SSK (sociology of scientific knowledge) var mycket mer Marx-influerad än dagens disciplin. Boven i dramat heter Bruno – dagens unga vet inte om vad en pre-Latouriansk STS är (eller rättare sagt var). Roligt, hur som helst, att se Fuller prata. Han är ju en rätt ökänd figur – inte minst sedan han utifrån sitt STS-perspektiv försvarat intelligent design. (MInns att jag först kom att läsa om honom i denna artikel.)

Därefter pratade jag om en viss aspekt av Tracing Innovations-projektet. Gjorde en ANTig analys av de tre läger som verkar på Sri Lanka – de alltjämt som förespråkar Green Revolution-jordbruk, de som förespråkar ekologisk odling, och de som förespråkar en slags blandning. Återkommer om detta.

Såg även en intressant panel om postmodernitet och militärteknologi. Intressant var framförallt Steven Hrotics diskussion om hur amerikanska militären kommit att använda antropologer i deras ops. Sådana ”human terrain systems” har framförallt kommit att diskuteras i relation till Irak. (P1s ”Konflikt” rapporterade om detta för inte så länge sedan: minns att Der Derian kommenterade.) Användningen av antropologisk kunskap i krig är inte ett nytt fenomen – det användes även under andra världskriget. Relaterat till detta är även det intresse för psy-ops som fortsatte under kalla kriget. Två saker har fått det antropologiska skrået att vända sig emot HTS: Dels har disciplinen alltmer kommit att definiera sig själv utifrån sina tidigare snedsteg (blivit alltmer reflexiv), dels har HTS blivit ett taktiskt verktyg använt mot en svagare periferi (inte ett strategiskt verktyg för att förstå ett alternativt maktcentrum).

Christopher ställde även en fråga om begreppet cyberterrorism – vi kommer sannolikt återvända till detta tema i ett kommande avsnitt av Kapital, Identität, Macht. (Kolla för övrigt upp det senaste avsnittet, om speculative realism och objektorienterad ontologi.)

Roligast under dagen var Anders Blok och Casper Bruun Jensens diskussion om japansk tekno-animism, dess kopplingar till shinto, och hur denna kan korsbefruktas med Latouriansk ANT på produktiva sätt. Begreppet animism har – från det att antropologer använt det på ett nedsättande vis – kommit att uppvärderas av personer som Nurit Bird-David och Alf Hornborg. För de bägge presentatörerna är den japanska teknikvänliga animismen ett sätt att upplösa natur-kultur-dikotomin – och på så vis vara ”nonmodern”, enligt Latours beskrivning. Det fiffiga i sammanhanget är dock att man kommer ifrån den senares eurocentriska/katolska perspektiv. Skall bli intressant att läsa det slutgiltiga pappret.

Avslutningsvis: En bild från campus…

… och en från Helga Nowotnys presentation.