Idag kommenterar jag Piratbyråns eftermäle i Expressens kulturdel.

Det blev en rätt blommig historia, inte minst eftersom jag just nu sitter och skriver på materialet från Sri Lanka och har en hel del vitalism i huvudet. Men – som jag hävdar i texten – det är ingen slump att jag gillar vitalism: Piratbyråns arbete kring kopimi, och dess vitalistiska inslag, finns ”inveckat” i mitt sinne. För övrigt kul att texten sattes med en strålande bild på en blomma med insekt (fin D&G-referens)!

Hur som helst, tänkte ge lite pekningar åt olika håll, för ytterligare läsning. För en bra intro till begreppet vitalism och dess återkomst, se Scott Lashs text i Theory, Culture and Society (nr 2-3, 2006):

The currency of vitalism has reemerged in the context of the changes in the sciences, with the rise of ideas of uncertainty and complexity, and the rise of the global information society. This is because the notion of life has always favoured an idea of becoming over one of being, of movement over stasis, of action over structure, of flow and flux. […] There are three important generations of modern vitalists. There is a generation of 1840–45 including Nietzsche and the sociologist Tarde; the generation of 1860 including the philosopher Bergson and the sociologist Simmel; and the generation of 1925–33 including Deleuze, Foucault and Negri.

Här finns det för övrigt en koppling till den uppenbarligen känsliga diskussionen kring det posthumana – den som i Sverige aktualiserades i anslutning till Arenas nummer om ”individens upplösning”. Lash fortsätter:

Vitalism is not humanistic. Vitalists are normally also interested in animals and other organic and inorganic non-humans. Humanism normally contrasts the ideality of the human to the materiality and mechanism of the non-human.

Citatet från Tarde är från hans tokiga Monadologie et Sociologie, från 1895. Min översättning är en fulöversättning från Latour, som återger citatet i Reassembling the Social (sida 15). Kan Tarde då sägas ligga nära kopimismen? Well, i David Toews ofta refererade text om Tardes återkomst (också i Theory, Culture & Society, nr 5 2003) slår han fast:

Essentially, one could say that Tarde is profoundly against the notion of intellectual property

Kom ihåg, Tarde skriver ju i Laws of Imitation att

Both the somnambulist and the social man are possessed by the illusion that their ideas, all of which have been suggested to them, are spontaneous. (sida 77)

Här ser vi hur Tardes tro på suggestionens kraft spelar in i hans kopimism: Flertalet av de intryck och influenser som i våra huvuden möts och korsbefruktas kommuniceras till oss på ett icke-medvetet vis. Detta leder oss till att känna att våra idéer är våra ”egna”.

Stoppar där för denna gång.