Har på senare tid jobbat total immersion i studien av eko-odling på Sri Lanka, vilket på något mer eller mindre medvetet vis även gjort att jag nu lägger alltmer tid på att odla min egen lilla trädgård. Bonde-blivande, så att säga.
Känns hur som helst bra att kastat sig in i jordbrukets underbara värld. Dels för att allting geo (geopolitik, geofilosofi, geovetenskap) känns hett just nu; dels för att man inte kan tänka sig en bättre lämpad kontext att diskutera Tardes Psychologie Économique i. Hela diskussionen om ”germ capital”/bacillkapital och ”cotyledon capital”/frövitekapital (även kallat ”seminalkapital” och ”ovalkapital”) blir så mycket mer konkret när man diskuterar ekonomin kring odling och grödor.
I en artikel från The Journal of Peasant Studies finner man faktiskt att tidskriften The Economist under 1840-talet beskrev finansiellt kapital i termer som kan liknas med den roll som gödsel spelar i jordbruket. En professor Jim Handy skriver:
In the Economist’s view, the necessary companion to the ’natural’ tendency for farm size to increase was the magic of capital. The Economist assured readers that ’the great secret of farming we think is this – the judicious application of a sufficient amount of capital to the soil …’ (Economist 1849) This fit well with the temper of the times; British liberals in the first half of the nineteenth century were obsessed with the purported magic of capital and fought ardently to remove everything they believed they stood in the way of it being employed – of finding its ’natural level’ as they were fond of saying.
(”’Almost idiotic wretchedness’: a long history of blaming peasants”, Vol. 36, no. 2)
Detta är helt i linje med hur Tarde såg på finansiellt kapital – frövitekapitalet är den energi/näring som kan få en uppfinning/germ/grodd att blomma ut. Det är även helt i linje med hur bönder och agronomer experimenterar med att finna den optimala nivån av gödsel för att maxa skörden.
Jämförelsen kapital = gödsel leder oss även till varför man missar en hel del av ”det politiska” i ekonomin om vi stirrar oss blinda på kapitalet. Visst, gödseln är nödvändig för att sätta tryck i systemet, men existensen är inte tillräcklig för att världen skall veckla ut sig; för detta krävs germs/baciller/groddar/uppfinningar. Och ytterst det är uppkomsten/spridningen av dessa uppfinningar som formar framtiden – skapandet av nya maktkonstellationer, och nya politiska subjekt. (Se bara på Pirate Bay-bacillen, och piratvecket i den politiska skalan.)
Om politiken står att finna i uppfinningen; vilken aktör är inne och opererar i jordbrukets uppfinningar? Just det – agronomen. I våra studier av den politik som ryms i olika tekno-vetenskapliga skrån har jag och ChrisK ännu inte kommit till just agronomerna. Samtidigt – finns det någon vars värv bättre fångas med slogan ”give me a laboratory and I will raise the world” än über-agronomen Norman Borlaug?
Idag talar vi ibland om civilingenjörer och civilsociologer, men efter lite studier har jag förstått att ett ”civil”-prefix även kan appliceras på agronomerna. Sprang igår på en forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, som berättade att det amerikanska universitetsväsendet uppstod ur just statens intresse i att ordna jordbruket. Flera av de mest prestigefyllda universiteten – exempelvis Berkeley, Cornell och MIT – var ursprungligen lantbruksuniversitet. Dessa så kallade ”land grant colleges” skapades för att säkra statens matförsörjning och ekonomisk tillväxt – i den av Abraham Lincoln undertecknade Morrill Act of 1862 kan vi läsa att dessa institutioner skall ”teach such branches of learning as are related to agriculture and the mechanic arts”. (Denna modell kom sedermera att exporteras till resten av världen, som en form av bistånd.)
Som goda Foucauldianer noterar vi att ordet ”disciplin” skall förstås som både ”fält” och ”det som disciplinerar och ordnar”. Den vetenskapliga disciplinen ”agronomi” är alltså ytterst en metodik för att skapa, och hålla samman, en stat. Här ligger vi alltså bortom det som Agnes Denes for efter när hon odlade vete framför Wall Street, och kopplade samman jordbruket med näringslivet: Agronomi är även en regeringskonst. (I den rika världen hann vi glömma detta under 1900-talet, men i den fattigare världen är kopplingen regeringskonst/säkerhetspolitik/jordbruk mer tydlig.)
När vi talar om ”biopolitik” skall vi alltså inte bara tänka ”hur staten regerar medborgaren som biologisk varelse” eller ”hur staten styr vår reproduktion”, utan även ”hur statens sammanhållning förutsätter reproduktionen av biosfären”. Vi behöver alltså en icke-antropocentrisk förståelse av biopolitikens vara.
Japp, civilagronomin känns som ett spännande fält. Om disciplinsamhällena opererade med att bygga tillräckligt med resurser för befolkningen kan man fråga sig vad kontrollsamhällenas GMOs och patent gör med världen?
Öppen fråga alltså, känns som att jag ska fundera på detta i sommar, och återkommer kanske med en rapport från Ukraina som jag ska besöka.
Ja – det vore cool med lite rapporter från ukrainskt jordbruk.
Sant – de välkända samhällsdiagrammen enactas även av agronomerna.
Panoptiskt: Massproduktion av grödor, i industriell skala, i ”enclosed” och ägda fält (ovan nämnda artikel i JoPS nämner detta), som fungerade som laboratorium för den framväxande agronom-disciplinen.
Panspektriskt: Alltmer raffinerade sätt för GMO-företagen att kontrollera spridningen av deras grödor? (Monsanto anställer uppenbarligen 75 privatspanare för att trejsa olovlig spridning: http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=381 ) ”Super-crunching” av data sets för agronomi-ändamål?
Japp. Tror även att det panspektriska kan utsträckas till fler teknologier. Exempelvis bruket av hormoner, genterapier, sensorer för fuktighet, mätbarhet, kvalitetssäkring, spårbarhet till specifikt fält, sjukdoms- och riskavväganden etc.
Om det disciplinära jordbruket ställde frågan ”hur kan vi driva energi in i detta fält för maximal produktion”, ställer sig det panspektriska jordbruket ”hur kan vi skapa en snygg tomat för den europeiska saluhallen _där_”.
Minns bland annat när jag jobbade i fruktodlingsnäringen att vi beskar, besprutade och hormonbehandlade plommonträden just för att plommonen skulle få ”EU-standard”, vilket betydde en viss storlek. Allt mindre än det var inte exporterbart.
Relaterat om veritabel smittspridning och agrikultur: http://www.wired.com/magazine/2010/02/ff_ug99_fungus/
Fröna till det som kom att bli svenska SLU såddes på sent 1700-tal och tidigt 1800-tal, så jag gissar att även där finns ett, kanske ännu tydligare, foucaultskt perspektiv att anlägga. Och hela filuern Linné borde man kanske kolla närmare på med sådana brillor.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_lantbruksuniversitet
Johan: Ah, intressant – jag fick uppfattningen att amrisarna var först… men de kanske innoverade någonting specifikt – typ att man avsatte land för experimentell verksamhet. Värt att kolla upp.
Bra Wiki-sida om SLU; tycker att ”hippolog” är en cool yrkesbenämning.
Bra även med Wired – skall kolla – roligt att de är så på med jordbruksgrejen.
ChrisK: Ja, kanske att agri-bio-grejen kan bli ett sätt att diskutera panspek utifrån en annan vinkel? Det som trejsas och förutspås är inte så mycket tankar, infall och mänskliga beteenden – agri-bio-panspek studerar och registrerar imitativa strålar och affekter inom brukandet av jorden.
… och såklart hur vetets affekter och skadesvampens imitativa strålar hänger samman med mänskliga dito.
Kan man säga att i disciplin-jordbruket jobbade feodalt (landägarmakt men grödan ”fri”) och att man idag jobbar panspektriskt (med landgrabbing + patent på gener, besprutning, specialnäring etc)? Mosanto bygger Full Spectrum Dominance?
Sant octor – så kan det ju absolut vara. Vilket också stödjer Nigel Thrifts tes om att ”capitalism tracks Tarde”. http://www.aimresearch.org/uploads/File/Presentations/2009/FEB/Nigel%20Thrift_PASS%20IT%20ON.pdf
Det är inte idag inte lika viktigt att äga gödsel som att äga grodden – och att kontrollera dess förmerande.
Mycket intressant, skall återkomma med lite tankar när pappa(ledighets[sic!])komat har släppt. Precis som Johan atyder finns det en direktkoppling mellan det disciplinära och framväxten av stats-agronomi paradigmet i Sverige. Linné skickades ut av statsmakten för att lösa ”markfrågan”, den allt för fragmenterade skiftesbruket och den alltför ”dåligt” avkastande jordbruken (ut statens perspektiv). Hans primära uppgift var att invertera mark- och odlingsförhållanden runt om i Sverige, och passade samtidigt på att ta anteckningar om floran. Resultatet blev ett antal jordreformer där de traditionella bysamhällen (ex: radbyarna) slogs sönder och ersattes av storbondestrukturer och en ”rationell produktion”. Ja, sen hela det där köret med biologisk mångfald, monokulturer osv.
Sen är det ju lite roligt att ställa den neolitiska revolutionen generellt, och därmed möjliggörande av ackumulation av energi-materia, till framväxten av formell ekonomi – och marknader. Här har vi det materiella kontra ”the germ”. Men som sagt: återkommer.
Hittade lite fog för mina lösa påståenden:
http://www.ebc.uu.se/undervisning/AlumnCvL/uppsatser/Vetenskap/SecherArne.pdf
Carl von Linné, förste stats-agronomen?
Heiti, hmm, very interesting – någon borde ju ha skrivit någonting Foucault-inspirerat på temat… eller kanske något utifrån D&Gs ”state/royal science” osv. Annars borde du göra det!!! 🙂
Ja – någon borde ju ha gjort det…får leta lite…
fast kontinentalfilosofin har väl aldrig stått i hög kurs i Sverige. Det är väl snarare in-kontinentalfilosofin som dominenerat: och det som inte kan sägas i sats-logisk form om Linné bör man tiga om.
http://www.youtube.com/watch?v=57PWqFowq-4
Taget! 🙂
Fint klipp!!!
En gång i världen, när jag arbetade med jordbruksfrågor, besökte jag Nonnendagen, som anordnas till minne och ära för Edvard Nonnen, som startade Nordens första institut för lantbruksutbildning på gården Degeberg utanför Lidköping. Därifrån spreds mängder av jordbruksinnovationer som omvandlade inte minst Västergötland från knapert fattigland till den framträdande jordbruksbygd det är än idag!
Täckdikning var exempelvis en av dåtidens stora innovationer som har en sällan omnämnd betydelse som grön revolution. Tidigare var landskapet uppstycket av diken som gjorde arbetet långsamt när dikena hela tiden behövde korsas, och som dessutom upptog en ansenlig del av den odlingsbara arealen. Moderna plogar som drogs av snabba hästar var omöjliga före täckdikningens tid!
Frågan är vad jag vill säga med detta? Dels är det ju intressant i sig, men kanske skulle man utifrån detta (och med bistånd från entusiasterna i Nonnens Vänner) kunna anordna en västgötsk nonlinear history tour på ämnet?
Läs mer: http://www.nonnen.se/edwardnonnen.php
Hmmm… Det där med plogen ska nog korrigeras – det var ett felminne. Enligt denna text handlar det snarare om bland annat den sk hästräfsan. Jag citerar också följande illustrativa citat:
”Med täckdikningen försvann nästan 8 000 mil öppna tegdiken (två varv runt jorden) – bara i Skaraborg. Landskapet förändrades dramatiskt men anblicken av det mer storskaliga täckdikade slättjordbruket blev snart en vana och i vår tid hajar resenärerna till när dom får syn på något enstaka bevarat tegdikat fält. Ett sådant fält har skyddats med reservatsbestämmelser på Varaslätten, just där europaväg 20 korsar ån Lidan. Syftet med reservatet är att illustrera ett stycke kulturlandskap, så som hela slätten såg ut bara några årtionden tidigare.
Täckdikningen och odlingen
Även om den förenklade brukningen och de minskade kostnaderna för underhåll av öppna diken var huvudargumenten för täckdikningen skall man inte bortse från att den odlade arealen ökade med nästan 10% då diken och dikesrenar försvann från åkern. Med dikesrenarna försvann även oönskade ogräshärdar. Idag betraktas täckdikningen, i varje fall av lantbrukare, som en oundgänglig förutsättning för framgångsrik växtodling. Man syftar då inte bara på behovet av en optimal rotmiljö för kulturväxterna utan i minst lika hög grad behovet av skydd mot packningsskador när tunga maskiner och transporter måste ut på fälten, ibland med ganska kort varsel efter nyfallen nederbörd.”
Mac:
Kul! Nonnen hade jag inte stött på innan, dessutom hade en icke-linjär tour hade varit alla tiders! Visste dessutom inte att du jobbat jordbruk – du överraskar ständigt! 🙂
Intressant det där med täckdikning. Vore också intressant att analysera metoden ur ett livscykel- och energiperspektiv (precis som man kan göra med konstgödsel, gmo och annat). Vi vet ju att man dikat bort allt för många våtmarker, myrar, skogsmarker etc. men stora negativa effekter som följd (ex: kväveläckage, förändrad hydrologisk kretslopp, biologisk mångfald etc). Vad ger ekvationen pros-cons i ett långtidsperspektiv? (Tids- och helhetsaspekten glöms ofta bort när man pratar om den ”gröna revolutionen”).
Ja, Heiti. Det finns ju ett Jordbruksverk här i stan, som har tagit del av mina tjänster en gång i tiden… 🙂
Täckdikningen i sig innebär nog inte någon ökad belastning på miljön jämfört med öppna tegdiken. Tvärtom kanske, i och med att man kan utnyttja arealer mer effektivt med täckdikning – man behöver inte dika ut lika mycket mark, helt enkelt. Men det är såklart viktigt att väga in så många aspekter man kan i bedömningen av värdet av en innovation, såklart.
Mitt bondeskap sträcker sig endast till terrass-odling i urban miljö. Vet därför för lite om tegdiken vs täckdiken. Gissar att man kan säga att jag har ett täckdike (plåt under terrassgolvets träplankor), som leder till ett tegdike (stupränna), som leder till ytterligare ett täckdike (stuprör osv.).
Hur som helst: Är det safe to say att täckdikes-systemens utbyggnad är en form av räffling av jorden, och mer specifikt vattnets väg genom jorden? Och att denna utbyggnad även är ett led i att skapa ett territorium av en bit land?
Mac:
Ja, intressant. Som sagt: har inte koll på tekniken.
Kp:
Fint du uttrycker det!
Angående urbana terass-odligen – och därmed dagvatten (såvida man inte kör mycket biomassa – och får ett lokalt mikroekosystem): Där finns också kopplingar till bland annat den hydrologiska cykeln. Asfaltering, bebyggelse – leder till att evapotranspirationen (vattenflödesbalansen i mark-växt-systemet gentemot biosfären) minskar, det bildas mindre grundvatten, mer jorderrosioner, fler surstötar (dvs: markens buffertkapacitet slås ut av stora vattenflöden som aldrig hinner tränga ned i marken och behandlas av markens buffertförmåga = surare vatten = försurning = urlakning av näringsämnen från mark-växt-systemet). Sen har vi ju avdunstningen från vattenreservoarer (deldjön?) – det handlar om miljoner kubik, vilket också påverkar mikroklimatet (också regionalt). Men urban-odling är fint – speciellt när tak och dyl täcks av biomassa: dels (1) absorberas nedebörd, vilket ger mindre dagvatten, dels (2) skapas ett bättre mikroklimat (”urban heat island”),(3) bättre syresättning, och (4) även byggnationers kylbehov minskas (evapotranspirationen = energikrävande, suger energi från omgivningen = tak = kyleffekt)
Kalle: Man behöver nog läsa på lite, men jag ser mer täckdikningen som ett snyggt litet fix av naturen!
Vattnet och jorden som filter och reservoar för näring är en förutsättning för växtlighet. Men naturen är inte riktigt fininställd i denna spontant uppkomna maskin, så ibland (i vårt klimat) kommer det så mycket vatten att näringsämnena i jorden sköljs bort innan växterna hinner ta till sig dem. Genom att dränera precis lagom mycket kan man få tillräckligt mycket näring i jorden för att göra den bördig, och tillräckligt lite för att den inte ska bli övergödd. Det är dräneringens lilla trick och varför god dränering har en så enorm effekt på jordars kapacitet!
Dessutom: Öppna diken har ju en betydligt mera räfflande karaktär än täckdiken, skulle jag vilja säga. Men dess utslätande potential för ytan kan utnyttjas av den territorialiserande apparat (bonden) som kommer efteråt.
Jag menar alltså att täckdiken snarare slätar ut, men att detta kan utnyttjas av någon som vill territorialisera. Den klassiska krigsmaskinen i Statens tjänst.
det är inte (nödvändigtvis) en disciplinerande åtgärd, utan något som förbättrar en redan befintlig mekanism.