Ikväll besöktes London School of Economics av Timothy Garton Ash. Hans budskap: Att EUs övergripande story – som tidigare handlat om stabilitet, solidaritet och europeisk fred – måste ges ett nytt innehåll. Framöver måste berättelsen om EU vara en om frihet och demokratispridning.

En sådan frihetsberättelse är, påpekade Garton Ash, inte bara tilltalande – den är även sann. Sedan sin tillkomst har det europeiska samarbetet verkat som en högst effektiv spridare av friheter och mänskliga rättigheter i Europa. Detta var kanske inte det ursprungliga målet, men icke desto mindre har samarbetet lett till ett sådant resultat.

Traditionellt sett har det varit USA som funnit en identitet genom en frihetsberättelse. På senare år har dock USAs medel att sprida frihet och demokrati motverkat sitt syfte. Dessutom, befarade Garton Ash, finns det en risk att amerikanerna – nu när den neokonservativa utrikespolitiska interventionismen misskrediteras – släpper frihetsagendan under den förutsebara framtiden. Med andra ord är det nu viktigare än någonsin att EU tar över frihetskampen, på sitt sätt.

Oxford-professorn vill därför att frihetsberättelsen om EU måste berättas oftare – främst av politiker och intellektuella. Han föreslår också att en European Foundation for Freedom etableras; en institution (oberoende av enskilda stater) som kan gå i frontlinjen för fredlig demokratispridning.

Garton Ash listade även åtta punkter som beskriver hur en europeisk hållning inför frihets- och demokratispridning bör se ut:

1. När EU hjälper stater som går mot liberal demokrati måste arbetet med rättsstatliga frågor vara av högsta prioritet. (Han citerade Paddy Ashdown, som ansåg sig ha misslyckats med att stärka ”rule of law” under sitt arbete i Bosnien.)
2. EU bör verka för religionsfrihet…
3. … fria media …
4. … och ”freedom from want”, som FDR kallade det. Med andra ord måste fattigdomsbekämpning vara en del av EUs frihetsfrämjande.
5. Dessa mål bör uppnås genom fredliga medel. Militära interventioner skall inte användas i syfte att skapa regimskiften, utan endast för att hindra a) folkmord och b) spridningen av massförstörelsevapen.
6. Det är i övergången från stabil auktoritärism till stabil liberal demokrati som stater är som mest instabila. Det är under denna fas som de demokratiserande staterna kräver mest, och varsammast, stöd från EU. (Se även nya boken The J-Curve.)
7. Europeer måste, precis som Amartya Sen föreskriver, inse att de ideal som vi ofta betecknar som väst-värderingar (tolerans, pluralism, begränsad statlig kontroll i samhället etc.), i själva verket delas av andra kulturer.
8. EU måste finna en strategi för att hjälpa till i demokratiseringen av de länder (exempelvis i norra Afrika) som är våra grannar, men inte är kandidater för att bli medlemmar. I dagsläget är saknar vi en sådan strategi.

Frihetberättelsen, menade Garton Ash avslutningsvis, är nu den enda berättelse som kan skapa en europeisk identitet. Intressant nog är det nämligen just demokratisering och mänskliga rättigheter som européerna vill att EU skall syssla mer med. Enligt en färsk opinionsundersökning så finns det fler européer som vill att EU skall vara en frihetsspridare än amerikaner som vill att USA skall vara detsamma.

Vem skall nu sprida detta nya och förbättrade frihetsbudskap för svensk del? Gunilla Carlsson? Herr Bildt? Eller kanske någon inom den liberala vänstern?