Morgondagens beslut kring Gårdas framtid kan – om nu (s) och (m) bildar allians – understryka det problematiska i Göteborgsandan. Dessutom: En kort tanke om bloggkloaken.
Nya Arena är ute bland prenumeranter, och det verkar som att posthumanism-temat redan kraschat i det slarviga oförstående som vi normalt sett väntar oss av landets främsta kolumnister. Spännande! Skall bli intressant att se om resten av landets etablerade skribenter mäktar med att diskutera frågan på ett produktivt sätt. (Skall också bli intressant att se om intellektuella/kulturskribenter är mer, eller mindre, intresserade av att problematisera vår syn på det mänskliga subjektet.)
Här har vi hur som helst ett veritabelt lackmustest: Är det trots allt så att endast bloggkloaken kan inhysa nya tankesmittor (posthumanist-diskussionen är ett bra exempel), och att gammelmediernas brist-ekonomi främst producerar ett förkorkande av opinionsbildningen?
Vi kommer sannolikt behöva återvända till detta kollektiva intelligenstest. Idag är det dock viktigare att fokusera på stadspolitik – ett ämne som också debatteras i nya numret av Arena. Jag har själv inte sett Karin Bradleys och Ola Broms Wessels stadsmanifest, men jag gissar att den skiljer sig från den oförblommerade urbanism som kommer att prägla nästa nummer av livsstilsmagasinet Camino. I en intervju diskuterar jag grön stadspolitik, återigen från ett posthumanistiskt perspektiv:
De Gröna har traditionellt sett visat upp staden som ond och ”den orörda naturen” som fin. Jag menar att ekologi inte bara är grönområden. Det finns fler ekologier. Filosofiska, sociala, kulturella, mentala…
Det är viktigt med grönområden i städerna, men samtidigt bör man värna om andra ekologier. Gamla och billiga hus skapar en ekonomisk ekologi, som i sin tur skapar ett rikt kulturliv.
Det är detta som Gårda-frågan – som beslutas i Byggnadsnämnden imorgon – handlar om: Nya idéer kräver gamla hus, och i Gårda har vi en urban tillgång som inte kan återskapas av nybyggnation. Det känns bra att se hur De Gröna i Göteborg har kommit att företräda YIMBYs linje – att området öster om Fabriksgatan inte skall rivas till förmån för parkeringshus. Det är också glädjande att vänsterpartiet också valt att inte stöjda sossarnas planer att göra området kring Korsvägen/Gårda/Skånegatan till ett konferensgetto.
Tråkigt då att se hur frågan potentiellt utvecklas enligt det mönster som är alltför vanligt i Göteborgspolitiken: Socialdemokraterna och moderaterna ingår i allians med varandra, vilket försätter väljarna i en omöjlig situation. Den göteborgsanda som enar de starka männen stympar den demokratiska processen. Detta problem inom Göteborgspoliken har Johan tidigare pekat på, så jag stjäl hans slutkläm:
motsättningarna mellan blocken [är] som bortblåsta ”” och med dem väljarnas möjligheter att utkräva ansvar av politikerna.