Kodknäckaren, datortänkaren, morfogenesis-forskaren som förtjänade så mycket bättre.

The Guardian rapporterar om hur Gordon Brown, å den brittiska statens vägnar, bett om ursäkt till Alan Turing: ”We’re sorry, you deserved so much better”, avslutas pressmeddelandet. Orsaken till ursäkten framgår tydligt i ursäkten:

In 1952, he was convicted of ”˜gross indecency”™ – in effect, tried for being gay. His sentence – and he was faced with the miserable choice of this or prison – was chemical castration by a series of injections of female hormones. He took his own life just two years later.

Pressmeddelandet går inte in på specifics, men statens tilltag för att bestraffa – och samtidigt ”bota” – hans sexualitet var i praktiken en dödsdom. Den kemiska kastrationen förstörde hans fysiska tillstånd, rättsprocessen förstörde hans sociala situation.

Den brittiska staten, via Brown, uppehåller sig främst vid Turings bidrag under kriget: Kodknäckeriet kom att bli ett viktigt vapen för att besegra Tyskland. The Guardian nämner Turings bidrag till datorvetenskapen. Kan man till och med se Turing som datortänkets motsvarighet till motortänkets Carnot – är det Turings ”abstrakta maskin” som alltmer kommit att aktualiseras i vår syn på världen?

Mindre känt är att Turing också gjorde viktiga upptäckter kring den ”morfogenetiska” processer som senare kom att intressera kaos- och komplexitetsteoretiker. 1952, samma år som staten gjorde sitt brutala biopolitiska ingrepp i hans liv, publicerade han pappret ”The chemical basis of morphogenesis”. I detta lägger han fram ett perspektiv på hur form kan uppstå genom materians immanenta självorganiserande potential. (No need för transcendenta essenser!) Synd att han inte tilläts fortsätta på detta spår.

Tar upp detta i den kommande lilla boken om ”den immanenta tillblivelsen av sociala strukturer”:

— — —

En struktur är det som upprätthålls genom en dynamik; en process. Om denna process avstannar, så upplöses även strukturen. Strukturen är aldrig fix – om den består över tid så är det för att en viss tillblivelseprocess håller den i schack. Strukturen är aldrig i jämvikt – dess existens är i bästa fall semi-stabil. Med andra ord kan vi aldrig ta en viss struktur som given. Tvärtom måste vi fråga oss vad det är som producerar strukturen.

Detta perspektiv har redan anammats inom naturvetenskaperna, inom ramen för det som kallas kaos- och komplexitetsteori. Här utgår man från termodynamikens andra lag – att alla fysiska system drivs om maximal oordning (entropi). På grund av detta faktum så kan ordning – och liv! – endast upprätthållas genom att någon form av energi (och ibland vissa katalysatorer, se avsnitt fyra) drivs igenom systemet. Detta betyder alltså att endast det döda befinner sig i jämvikt. Komplexitetsteorins bidrag är alltså att börja utforska hur ordning kan uppstå spontant, i form av arrangemang som befinner sig långt ifrån jämvikt. Alan Turing – datorsnillet – var tidig med att göra studier på detta fenomen, som kallas morfogenesis (uppkomsten av form). Hans experiment beskrivs i följande (långa) citat från John Gribbins Deep Simplicity:

[…] an initially uniform, featureless jar of liquid transforms itself spontaneously into a sea of green dotted with red spots that maintain their positions in the liquid (as long as the liquid is not stirred up or sloshed around). The pattern is stable, but in this particular case it is a dynamic process, with new [molecules of the red catalyst and green inhibitor] being produced as long as there is a source of the chemicals from which they are being manufactured, and as long as there is a ”˜sink”™ through which the end-products can be removed. […] we are dealing with an open, dissipative system which is being maintained in a non-equilibrium state.