Le 1:er depesch från Paris.
”Vi bygger!”
99-generationen lever. I Sverige. Bland piratpartister cirkulerar nu det smittande imperativet ”vi bygger!”, alternativt ”vi bygger om!”. Detta verkar sammanfalla med en inställning till politik där hacker-etiken ”abstraherats” från datorkontexten. Allt som är verkligt kan hackas.
Här ser vi alltså en generation som är mindre intresserad av ängslig dekonstruktion, och som istället går igång på experimentell (re-)konstruktion. Mindre intresse för ältande kring det diskursiva, mer för byggandet av det materiella.
Mindre intresse för att bara riva, mer intresse för att bygga (om). Eller vad sägs om följande:
Vi får inte fastna i anklaganden. De områden som nu skapar problem och konflikter måste byggas om, ändras, fixas till, korrigeras, hackas, uppgraderas, patchas! Vad som helst! Hur gör vi då det? Hur kan ett parti som Piratpartiet ändra inställning när deras partiledare säger saker som ”Det är helt enkelt dags för skivindustrin att dö. Den har blivit ett hot mot det demokratiska samhället.”?
Helt underbart att se. För att parafrasera Theodore Roszak när han skrev om 68-generationen – jag kan inte se någon annan rörelse som är mer innovativ i sitt tänk kring det politiska.
”Vi jobbar inte på det sättet”
Har i helgen varit på Pret-a-Porter-mässan i Paris och påbörjat ett nytt forskningsprojekt. Ansatsen är – så klart – smittontologisk. Som vi redan konstaterat; Tarde var ju fascinerad av hur fort olika moden sprider sig inom den moderna ekonomin. Mer specifikt, den moderna ekonomin är en maskin för att sprida smittor av moden, tankar, rykten, kunskaper osv.
Kommer säkert att berätta mycket mer om projektet en annan gång – vill här fokusera mer specifikt på smittan av uttrycket ”vi jobbar inte så”. ”Jobba”-replikatorn har inte alls uppnått samma epidemiska spridning som ovan nämnda uppbyggeliga imperativ. Men ändå – lite snabb panspektrisk forskning visar att jag smittats rejält av detta (inte minst i kommenterandet här), och att ChrisK är lika smittad. (Även Rasmus är sjuk, men verkar vara aningen mer resistent.)
Insåg på Pret-a-Porter, denna tummelplats för modesmittor, att jobba-replikatorn inte är unik för oss. Pratade med briljanta designern Camilla, som uppenbarligen också har kontaminerats. Hon kunde även trejsa tillbaka till den innovation vi alla imiterar kommer ifrån: Inga mindre än de allvarsamma mode-auteurerna Nakkna. Se slutet av detta klipp, från SVTs Velvet. (De jobbar inte humor, arbetar inte på det sättet. ”Nej, det gör vi inte”.)
Uppenbarligen har smittan muterat över tid; ”arbeta” har exempelvis blivit ”jobba”. Grejen är den att jag såg detta klipp när det gick på teve. Minns att jag tyckte att det hela var komiskt, men inte själva ”vi arbetar inte med humor”-grejen. Här ser vi alltså ett fall av omedveten imitation, sannolikt understödd av Otto, som också är sjuk.
Uppdatering, tisdag förmiddag: Munter pressbild från Nakkna upplagd.
Apropå ”trejsa” – tänk också ”karta” (verb), som borde ingå naturligt i vokabuläret. En trejsning leder (som i fallet Camilla) tillbaka till ett ursprung. En kartning skapar bilden av omgivningarna och smittvägarna vid vilken ingångspunkt som helst, och vi kan strunta i upphovsmän och annat trams.
”Mappa” vore ett alternativt begrepp för samma sak, men det känns redan upptaget i 99-kretsen som en ren svenglism – utan filosofiska implikationer… Du använder det oftare än ”jobbar inte” till exempel, men utan att reflektera vidare över användandet. ”Att karta” och ”göra en kartning” låter rätt vackert. I mina öron i alla fall.
Absolut, Mac – ”tracing” är lite speciellt här – i D&Gs mening är ju trejsa att närmast ”kalkera av” något, medan mappa är en något mer öppen aktivitet.
Här jobbar jag dock trejsa i Latours mening – såsom ”tracing associations”. Han gör inte riktigt samma koppling mellan att trejsa och kalkera. Han vill bara följa hur ”imitativa strålar” rör sig genom associerade aktörer.
En sådan aktivitet kan göras på flera vis – i och med att det sociala uppstår i en krånglig ”imitative radiation” av ett oändligt antal strålar så kan ingen enskild trejsning sägas fånga allt i samhället.
.. men jag håller helt med dig. Det går hur som helst inte att säga att Nakkna är något form av ”ursprung”, i meningen att de skapat något ur inget. Folk har ju sagt ”vi jobbar inte på det sättet” tidigare… 🙂
Absolut! Jag menar också kartandet mer som ett komplement. En trejsning följer smittan, medan kartningen beskriver den miljö i vilken smittan sprids – vilket också är viktigt. Varken jag eller D&G är nog så kategoriskt avfärdande till trejsning som det kan låta… 🙂
Nej, det är sant. Har dock funderat på detta: Verkar som Bruno valt att inte förhålla sig till Gilles och Félix användning av ordet.
Marcus: ”Att karta” är ju ett fantastiskt verb. Det ska jag kopiera av dig! Låta mig smittas!
Att karta är ju även en form av att bygga:
– Hur funkar det där med FRA egentligen?
– Let’s see… jag ska bara karta det lite först.
– Vad menas egentligen med detta?
– om vi kartar det ser vi att det funkar här, och här, och här.. och…
– jag har en politisk idé om fri kultur
– låt oss karta den och sen bygger vi
Bygga-begreppet har tagit fart! Det är underbart att se hur många som har tagit fasta på det!
Kalle: Ja, Bruno, Gilles och Felix verkar ha haft ett speciellt förhållande till varandra – rättrogna ANT-are verkar ju, enligt dina egna vittnesmål, inte gilla Gilles. Värnar den gode Latour om sina fans?
Jag tycker hursomhelst att distinktionen trejsa/karta blir användbar, bara man är noga med att inte väga dem mot varandra.
Chrisk: Gott! Gör mig inte till ”upphovsman” bara, det är fult att kalla folk så.
”Här ser vi alltså en generation som är mindre intresserad av ängslig dekonstruktion, och som istället går igång på experimentell (re-)konstruktion. Mindre intresse för ältande kring det diskursiva, mer för byggandet av det materiella.
Mindre intresse för att bara riva, mer intresse för att bygga (om).”
Det träffar kanske Laclau-Mouffe-paradigmet i allmänhet och ”antirasistisk” identitetspolitik i synnerhet, men är det inte ganska mycket vad Butler-fantasterna inom queer-aktivismen gjort hela 90-talet (med relativ framgång, bör väl tilläggas), om än i snäv version specifikt inriktat på ”sitt” område?
@krigstid – du får ursäkta de lätt pompösa formuleringarna kring den påhittade ”99-generationen” – tanken med -99 är ju att leka lite med de pompösa sätt som används för att diskutera 68-generationen.
Hur som helst – om Butlerianerna – ja, så kan det kanske vara. Är ingen expert på detta, men tror mig ha uppfattat en rörelse mot mer intresse för det materiella, det kroppsliga osv. bland de som jobbar Butler, queer etc. I am all for it! Mest intressant är väl de personer som försöker gå vidare från det paranoida och det textbesatta – såg ju Sasha Roseneil på konferens i somras – hon var inne på dessa saker.
http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=267#comment-9393
Fast det är klart – jag skulle nog säga att piratpartisterna/hacktivisterna är än mer handfasta i sin aktivism. Kan man säga att queer-rörelsen aktivt försökt bygga sig ur/runt de maktstrukturer de är intresserade av?
@Marcs: Ja, upphovsman vill man ju inte kallas. Gissar dock att många av de auteurer som är lika seriösa och allvarliga som modegenierna i Nakkna tycker att upphovsman är det finaste man kan vara. Det är detta som är skillnaden mellan att vara en ”auteur” och en ”Otteur”… det är detta som är skillnaden mellan det nojiga och det schizade förhållningssättet.
Krigstid/Kalle: I slutänden är det ju inte ursprunget, upphovet, primaten som räknas så där förfärligt mycket, utan genomslaget. Piratismen ”hotar” att bli en större rörelse än queer-aktivismen, om man uttrycker det milt. Det väger tyngst!
Kalle: ”Otteur” har med denne ständige von Busch att göra, antar jag? Jag tycker om att han finns även om jag aldrig har träffat honom. Hälsa det!
F ö finns det en till allt detta mycket relaterad anledning till att jag inte bloggar, utan skriver bloggkommentarer… 🙂
Förresten, hur ska vi egentligen förstå Tardes ”innovationer” i detta sammanhang? I virtualistiska termer skulle jag vilja kalla dem bifurkationer, eller kanske snarare det intensiva bidrag som får en idé att flöda över i en annan, som föregår bifurkationen.
Om bloggkommentarerna: Jag har förstått detta, M. Marcus, och respekterar det helt och fullt. 🙂
Ja – Otteur kan sägas härröra från OvB. Det finns ingen definition för det ännu. Men jag tror att det innebär att man känner oro inför tanken på sitt eget skapande såsom någonting som uppstår ur inget. Det kan hända att begreppet uppstod vid de tillfällen hans opponenter krävde svar på frågor som ”vad i detta verk är Ditt, vad är Din kreation?”.
Om Tarde: Hmm, jag borde ha mycket bättre koll på ”innovationen” i Tardes tänk. Men det är väl ungefär så att även innovationen är resultat av imitationer – vid de tillfällen då det ”surplus” som finns i varje imitation ”spiller över” och blir något nytt – antagligen i mötet med andra imitationer.
När genierna i Nakkna säger ”vi arbetar inte med humor” så imiterar de alla som tidigare sagt ”vi arbetar inte…”, men här möter denna imitation även imitationen av tanken om att ”ironin är död” etc.
Eller vad säger ChrisK?
Jag tycker att det funkar utmärkt! Vajert!
Kalle: Jag är inte helt säker på Tardes slutgiltiga teori om innovationerna. Jag tror att det är ungefär som du säger, men nån stans hos Tarde verkar det finnas en vilja till elitism, något som jag dock inte har belägg för. Det är både en empirisk fråga, vi får läsa bättre. Men framförallt är det en bygg-fråga. Gillar vi inte det vi läser bygger vi om det. Allt annat vore bildningsreaktionärt 🙂
Marcus: Nej, oroa dig inte. Jag tänker inte beskylla någon för att vara upphovsman. Upphovsmän är de som är med i Spotify-klubben, alternativt de som aldrig dansar på nattklubbar 🙂
Är det inte så, om vi pratar smittonotlogi, att vara upphovsman är ekvivalent med att vara HIV-man?
Kalle/Marcus: Jag är inte så säker på att queer-aktivisterna inte har haft stora framgångar. Inte bara i skapandet av subkulturella institutioner där de kunnat utforska alternativa livsformer och njutningar, de har även haft stor inverkan på hur andra samhälleliga institutioner fungerar idag. ”Normkritik” är en sak, praktiskt ”renormerande” är en annan. Normkritik har kanske varit ”the order of the day” på institutioner upptagna med cultural studies – flatkollektiv i Masthugget (som exempel) har i allra högsta grad sysslat med ”hands on”-verksamhet i frågan. Handlar inte hela ”Gender Trouble” om att hacka kön, f.ö.?
Visst, det är svårt att avgöra vad som driver vad här – aktivism eller kulturella förändringar i stort. Men är inte det en lika giltig invändning mot pirateriet? Och vad det gäller vad som är viktigt – för dig, Marcus, är det kanske viktigare att få fildela ifred än att bli bögknackad då det senare (kan vara, jag vill inte säga något bestämt om saker jag inte vet) kanske inte är en lika stor risk för dig. ”Viktiga” politiska frågor kan inte bara mätas i majoritetssiffror. Jag trodde att det var minoriteter som var grejen här i D&G-processerna?
Krigstid: Det känns som om du är ute efter att konstruera en konflikt som inte existerar. Jag förstår inte riktigt varför du ställer queer-aktivism och ”bygg”-estetiken i något slags opposition? Det blir ju helknasigt och leder den här diskussionen på märkliga avvägar.
(För att bemöta några missförstånd: Jag tror att queer-aktivisternas insatser på normkritikens och det affirmativa ”byggandets” område varit avgörande för de generaliserade former av detta som används idag. Min mening var dessutom att använda piratismen bara som ett exempel på något som kan komma att bli en bredare och mer inflytelserik rörelse än queer-aktivismen, som använder dessa generaliserade motståndsformer, men jag menade knappast att pirater är synonyma med det som Kalle kallar 99-generationen och inte synonyma med de nya ”byggarna”. Ordet ”viktigt” var inte heller tänkt att ha med subjektiva värdeomdömen att göra, utan med genomslag.)
Marcus: Efter att jag skickat iväg så läste jag och insåg att jag plötsligt konstruerat en konflikt där ingen behövs. Jag håller med om att det är ganska korkat. Snarare så var ju min poäng med det första inlägget att peka på att även politiska grupperingar som tenderar att förknippas med ”textism” inte med nödvändighet följer de ”paranoida” vägar man lätt kan avfärda dem för att följa. I korthet så tror jag att problemet stavas Laclau/Mouffe, inte Butler – den senare är snarare ett exempel på en tänkare som arbetar med diskurser som materiella praktiker. Frågan är väl bara vilka praktiker man specifikt arbetar med. Det finns helt klart en tendens bland Butler-inspirerade ”kritiker” att sysselsätta sig med texter av olika slag. Tänkandet fungerar dock som en motor av ett helt annat slag i de miljöer där det ”levs”. F.ö. kanske till och med Laclaus senare arbete kring populism kan innehålla element att arbeta med, även om det finns kritik som säkert är relevant:
http://posthegemony.blogspot.com/
Men om viktighet mäts i genomslag så skulle jag ändå vilja säga att queer-aktivisterna fortfarande har ett omfattande genomslag på det område där de arbetar – det vill säga på möjligheten att i det lokala och partikulära ha möjligheten att leva annorlunda, att upprätta autonoma zoner att leva i och samtidigt få dessa erkända av ”majoritetssamhället”. Och jag tror faktiskt att frågor om sexuell identitet och kön ser annorlunda ut idag än för 30 år sedan – och jag skulle avråda från underskattande av rörelsens inflytande när det gäller dessa frågor.
Det känns märkligt för mig att försvara identitetspolitik efter att ha spenderat oändligt många timmar med att rannsaka den, men jag tror att det är alldeles för lätt att förkasta den idag när situationen förändrats och nytt tänkande börjar dyka upp här och var. En viss försiktighet bör nog tillämpas i förnyelsen om man inte ska göra om dekonstruktionisternas ”barnet-med-badvattnet”-trick med den sociala ingenjörskonsten (extrem förenkling, men tydlig och angreppsvänlig).
Krigstid: Grejen är ju att jag håller med om allt du säger här, vilket är flera viktiga poänger. Det är väl bara att jag inte ser det HÄR byggandet som något som på något sätt ersätter eller förminskar annat byggande – varken barn eller badvatten är på väg att kastas ut.
Grymt spännande samtal! Tack alla!
Jag ska haka på och försöka visa att dekonstruktion öppnar upp för materialism och undergräver språk-reduktionism i Derrida och Butlers användning.
Kalle: ”mindre intresserad av ängslig dekonstruktion, och som istället går igång på experimentell (re-)konstruktion.”
I sin artikel ”Innovation” ser Derrida dekonstruktion och innovation som synonymt. Även om det var Derrida som började använda dekonstruktion i något som kom att kallas poststrukturalism så är han själv en av de största kritikerna. Dekonstruktion, differe/ance, iteration, är begrepp som han skapade bl a för att undergräva reduktionism (paranoid tänkande, mening någon annanstans), han undergräver därmed även språk-reduktionism. Vilket Butler elegant visar i sin bok om performativitet. Hon visar att några av de som kritiserat den poststrukturalism hon/Derrida bygger för att vara språkreduktionister själva blir sociala reduktionister (Bourdieau). Hon visar hur traditionen runt dekonstruktion, iteration och skillnad effektivt bryter med social, biologisk och språklig reduktionism.
Det var väl detta du, Krigstid, även visade i ditt inlägg. Butlers mat(t)erialism är spännande för att den både bryter med materialistisk och språklig reduktionism. När något materialiseras för oss kopplas materia och mening. Mening blir då en av de viktiga materiella kopplingarna vi använder oss av för att bygga. Mening kan därmed inte längre ses som icke-materiell. Här tycker jag Latour tycks bli mer dualistisk ibland när han ska visa på kopplingen natur och det sociala.
Dekonstruktion används ju olika i poststrukturalism och i postmodernism. Kalle, din kritik biter förstås på väldigt många som använder begreppet. Jag vill bara göra motstånd mot ett avfärdande. Lite orolig kanske att begreppet får motsatt betydelse mot hur Derrida använder det.
Jag nickar för mig själv när jag läser dina texter, Marcus. Tack!
Här är dock en passage jag inte förstår:
Marcus: ”I slutänden är det ju inte ursprunget, upphovet, primaten som räknas så där förfärligt mycket, utan genomslaget. Piratismen “hotar” att bli en större rörelse än queer-aktivismen, om man uttrycker det milt. Det väger tyngst!”
Jag missförstår nog (du kanske invänder mot det här synsättet?) men det låter för mig som det paranoida ursprunget ersätts med det paranoida genomslaget, effekten?? Det ser ut som störst är bäst???
Jag skiljer på samhällsförändring genom innovation/imitations-kedjor och samhällspåverkan. Samhällspåverkan är en paranoid aktivism genom att förändringen/meningen inte är i handlandet. Handlandet ska vara till för att påverka en annan aktör att förändra våra samhällen. Icke-förändring ska leda till förändring.
Hos smitta och i innovationskedjor så är det förändring som repeteras och smittar. Förändring leder till förändring. (Repetera som skillnad av skillnad.)
Tillbaka till större och störst. Föreställningen om stora rörelser eller om massrörelser förutsätter ett påverkanstänk som bygger på tyngd/kraft. Större massaktioner större tyngd. Fler desto bättre.
Utifrån innovativt tänkande så är det snarare avvikelsen, radikaliteten, det revolutionärt annorlunda, som öppnar upp för förändring. Det som blir stort blir ofta trögt och har svårt att sätta fart på innovations-kedjor.
Genom att beteckna rörelser med begrepp som piratrister queer, så riskerar de att förvandlas från praktik till nummer, mängd, multitude, massa. Rörelserna stängs in i containrar som beroende på komplexitet gör dem tröga.
Per: Jag tänker inte försvara min avgjort klumpiga formulering – slarvigt språkbruk gör att jag grovt missar min poäng, både du och Krigstid gör helt rätt i att slå ner på det. Tack! 🙂 – utan vill istället gå vidare med lite spekulationer kring begreppen ”rörelse” och ”påverkan”, som du väcker. Sluggermaskinen går igång:
Alla system uppvisar både molekylära och molära beteenden, och att studera förhållandet mellan dessa beteende-”nivåer” är ett sätt att klassificera system: Ett mekaniskt, slutet system (a) uppvisar ett linjärt samband mellan molekylära beteenden och det molära beteendet. I ett ”maskiniskt”, komplext och öppet system (b) är det molära beteendet emergent och icke-linjärt knutet till molekylära beteenden. Ett kaotiskt system (c) kännetecknas av att molekylära beteenden och det molära beteendet saknar omedelbara samband. Det molära beteendet hos ett kaotiskt system uppvisar dock ändå ett mönster, till skillnad från det verkligt slumpmässiga systemet (d) (som saknar attraktor, för att använda den terminologin).
Utifrån detta kan vi kanske förstå också förstå rörelse och påverkan, effekter och genomslag på ett mindre linjärt sätt.
Påverkan-förändring inom ett slutet, mekaniskt system (a) är ganska enkelt men sällan konstruktivt. Befinner du dig exempelvis i ett slutet produktionssystem i en fabrik och har en noggrant utmätt arbetsuppgift, som kuggar i alla andra arbetsuppgifter med stor precision och med ett förutsägbart resultat, behöver du bara göra annorlunda eller ingenting alls för att rasera systemet=kasta grus i maskineriet. Disciplin och kontroll är två sätt att inrätta den här typen av system, det finns en tendens hos makt att vilja göra detta, och det kräver faktiskt ganska mycket för att göra motstånd. Att sabotera är ju en sak, men det är sannerligen inte alltid det tjänar vare sig en själv eller andra särskilt väl. Vad man vill göra är snarare att öppna det mekaniska systemet och göra det mer maskiniskt – vi strävar med andra ord efter självorganisering snarare än ordning…
I ett kaotiskt system (c) kan det krävas väldigt lite påverkan för att få stor effekt (förändring). Eftersom det är omöjligt att förutse resultatet av en aktion kan man kanske mest hoppas på att knuffa över systemet i en ny attraktor och hoppas på det bättre, eller möjligen sänka intensiteten (kyla ner) och få systemet att träda in i en mer stabil fas. Det här känns dock väldigt skakigt att ge sig in på med en politisk agenda – det kräver sannolikt rätt stora institutioner också, med alla problem det kan medföra…
Vi anar dock här att rörelse inte behöver likställas med massans aktioner, utan att rörelsen snarare hänger ihop med det molära beteendet hos systemet. Numerärer har relevans för rörelser som gör motstånd mot disciplinära – mekaniska – system (arbetar- och fackföreningsrörelser exempelvis), men ett förändrat molärt beteende hos ett komplext, självorganiserat system (b) kan emergera i samband med till exempel tillkomsten av en ny teknologisk komponent i systemet. Hacktivism lanseras mot disciplinära, kontrollerande mekaniseringsförsök, men piratismen behöver inte – i den bemärkelsen – vara politisk, utan ger upphov till genomgripande samhällsförändring ändå.
Förstår du vad jag menar? Går det att spinna vidare på det här?
(Det förtjänar också att nämnas att mekaniska och maskiniska och andra system ofta överlappar och genomkorsar varandra. Disciplineringen i en enskild fabrik är till exempel inte nödvändigtvis bara en effekt av det mekaniska systemet som inrättats där.)
(Jädrar, va långt det blev. Ursäkta – man ska inte skriva på lunchrasten…)
Suveränt svar Marcus! Jag har deppat hela dagen för att min web-server brände igår. Nyss lyckades jag sätta upp en ny dator och web-servern är igång. Satte mig här för att andas ut och så läser jag ditt svar!!! All deppighet är borta. Jag undrar om det finns någon terapeutisk signifikans här som man borde skriva om, hm.
Innan jag svarar. Jag känner inte igen uppdelningen i system från Deleuze. Det låter som DeLanda? Om det är Deleuze eller DeLanda så ge mig gärna en referens så återkommer jag med ett kul, byggande svar!
Lite snabbt så förknippar jag molär med hierarkiska system, inte med slutna- eller containersystem. Men det är väl så du också formulerat det – molekylär och molär finns i varje system du räknar upp?
Per: Exakt hur denna förståelse för molär/molekylär har uppstått vet jag inte, men det är i alla fall inte genom DeLanda. Snarare är det en läsning av D&G som överdeterminerats av den fysikens/kemins/biologins vokabulär som D&G hämtat begreppen från. Med tanke på hur D&G hade ambitionen att mena saker bokstavligt och göra mycket genomtänkta val av begrepp behöver det alls inte vara fel att läsa så. Jag kan dock göra några reflektioner för att anknytna till din läsning av begreppen:
Alla hierarkier är molärt organiserade, men alla molära organisationer är inte hierarkiska.
Den distinktion mellan molärt och molekylärt organiserade system som görs ffa i 9:e platån är analog med distinktionen mellan mekaniska och maskiniska system här: Den handlar om huruvida den molära organisationen ”bestämmer” de molekylära beteendena (mekaniskt system – en hierarki) eller om det är de molekylära beteendena som ger upphov till den molära organisationen på aggregerad nivå, genom exterioritetsrelationer-emergens-självorganisering (i ett maskiniskt, men även i ett kaotiskt system).
Inget system är ju heller renodlat vare sig det ena eller det andra. Ingen molär struktur är ju så rigid att den inte läcker, att rörelsefriheten är lika med noll.
—
Ungefär så. Jag letar lite efter en bra referens till det som fick mig att läsa 9:e platån på detta vis och återkommer…
Vill lägga till en sak också: Man kan relatera molekylär komposition (av molära strukturer) till den första artikulationen och molär komposition (av molekylära beteenden) till den andra, den som som viker tillbaka, organiserar, rigidifierar, homogeniserar, stratifierar…
PS. I Ontology of complexity-spåret av årets Cap&Schizo så kommer just frågan om hur DeLanda förhåller sig till Molär/Molekylär-grejen att diskuteras.
Gott, Kalle! Det kan bli intressant det där. (Och jag vill förtydliga för Per att jag alltså inte vet vad DeLanda säger om molär/molekylär-distinktionen, att min förståelse därför inte kommer från honom. Han har kanske en liknande syn, eller så ser han på det helt annorlunda – jag kan inte DeLanda, ska medges.)
Marcus och Per:
spontan tanke: tycker att Prigogine och Stengers ”Ordning ur Kaos” uttrycker detta problem mycket bra och pedagogiskt i kap 5,6,7 (har jag för mig).
Tack Heiti! Och som sagt är det ur fysiken min läsning av Deleuzes begrepp uppstår.
Har precis kommit hem från Pirate Bay rättegången. Mycket byggande där! De tillhör västkustdeleuzeanerna! blev hur folk presenterade mig och Christopher. Sedan dök det upp en referens till dig Kalle. Du var virtuellt med oss!
Marcus: Jag funderar vidare, så detta är ingen direkt invändning.
Ifall molär är när något bestämmer hur delarna ska agera, så kan detta något vara systemlogiker, central makt eller en viss algoritm för delens agerande.
Singularitet är delens byggande av multipliciteten – och ibland även av system.
Singularitet är metoderna för att mångfaldiga sig och att koppla sig. Dessa metoder förändras under tiden de mångfaldigas och kopplas eller kopplas om.
Skulle metoderna inte förändras skulle de snarare vara algoritm än singularitet, alltså i min analys en molär metod.
Jag vill sedan, vilket blir lite avvikelse (bifurkation) mot Deleuze, införa mångfaldigande av hierarkier. I socio-tekniska organisationer sker alltid ett mångfaldigande av hierarkier (ansvarsgrupper, uppgifter, kontaktpersoner, tekniker och protokoll som gäller för stunden, torg, mötesplatser, experter).
När dessa hierarkier inte centralt eller generellt bestämmer de agerandes beteende så blir de inte heller molära hierarkier. Icke-molära hierarkier blir därmed viktiga att analysera, och kanske också att mångfaldiga, i molekylära system. Hierarki blir en viktig del av det molekylära och av multipliciteten.
Är detta ett rimligt tänk?
Hej förresten Heiti! Vi i Resistance Studies hyrde bil för Pirate Bay rättegången och hämtade upp/lämnade piraten Björn i din hemstad.
Härligt att höra Per!
Jag försöker få lite info till min telefon – sitter på flygplats i Doha och är allmänt desorienterad. Ser fram emot en rejäl uppkoppling, och tisdagens seminarium!
Läser för övrigt ny bok om NSA – The Shadow Factory – skall försöka skriva något om den. Var även på intressant seminarium i NYC om övervakning och intelligence.
Såg även intressant fotokonst-utställning – mycket materialism och arkiv i den – rapporterar i sinom tid om den också!
Dessutom – pratade kort om piratbukten på konferensen i NYC, tillsammans med Stellan och Baaz. Videoupptagning finnes.
Hur som helst – konstigt att missa hela TPB-grejen såhär – hoppas kunna catcha upp på tisdag, när jag sanolikt är hemma igen. Det är nu det händer!