Imorse lämnade jag drömtillståndet till tonerna av en angenäm trombon-trudelutt. Sedan gick jag till jobbet, redo att utsätta mig för allt det som utvecklandet av denna morgon skulle innebära. Det visade sig att Air-låten från drömmen handlade om haecciety.

”Ce matin la”. ”Den morgonen”. Inte vilken morgon som helst. En viss specifik morgon. Den morgonen där.

I förra posten skrev jag om hur uttrycket ”den tar den!” summerar upp det axiom-byggande som D&G efterlyser i platån om ”apparatus of capture”*. På samma sätt fungerar uttrycken ”den morgonen där”, ”den sommaren där”, eller ”den gubben där” som sätt att närma sig haecciety – centralt i Deleuze ontologi.**

För Deleuze är ju alla entiteter stadda i en process av tillblivelse. Saker är inte, de blir. Världen, och vår existens, är en ständigt flöde av singulära events. Tänk inte ”morgnar” – tänk ”den morgonen där, följd av den morgonen där, följd av…” Visst, morgnar är ett återkommande fenomen, men de är alltid unika tillblivelser.

Haeccity översätts ofta som ”thisness”, och har använts som ett sätt att fånga de egenskaper som gör en viss entitet eller företeelse unik. Traditionellt sätt har begreppet lästs i relation till en förmodad essens; som något som upprätthåller en viss stabilitet. D&G, däremot, valde att använda begreppet i samband med Deleuze flödesontologi. Därmed förskjuts dess mening. Som Brian Massumi skriver:

The emphasis on the ”thisness” of things is not to draw attention to their solidity or objecthood, but on the contrary to their transitoriness, the singularity of their unfolding in space-time (being as flux; metastability). It is meant as a reference to Deleuze and Guattari’s concept of haecceity.***

En morgon är alltså flyktig, och dessutom i någon mening radikalt obestämd och olåst. Den stabilitet och regelbundenhet som vi ser i vår tillvaro är ett resultat av en återkommande produktionsprocess. Men detta betyder inte att varje ”produkt” kommer att bli likadan. John Protevi skriver:

Being as production is symbolized in Difference and Repetition by the slogan, ”the world is an egg” (251). What this means is that ”spatio-temporal dynamisms” or intensive processes are that which actualizes or ”differenciates” Ideas. These processes, however, are hidden by the constituted qualities and extensities of actual products. The example of embryology shows this differenciation of differentiation, as the dynamic of egg’s morphogenesis implies a virtual Idea unfolding in such a way that there are things only an embryo can do or withstand. The world is thus a progressive determination going from virtual to actual. ****

”Den morgonen där” är som ett ägg. Varje morgon vecklas ut – som en blomma eller ett embryo – enligt en dynamisk tillblivelse-logik, enligt en ”morfogenetisk” process. Men eftersom vi främst registrerar den faktiska (actual) världens kvaliteter och extensiteter – eftersom vi tenderar att se saker i termer av är, inte blir – missar vi denna tillblivelses ”virtualitet”. Vi ser inte den logik som ligger bakom den kontinuerliga produktionen av världen.

Vad är då denna virtualitet som styr produktionen? Vilka är ramarna för tillblivelsen? Varför finns det ändå en viss regelbundenhet i tillvaron? Katharine Wolfe får ihop Deleuze, Spinoza och DeLanda på ett lyckat sätt när hon skriver:

A body, for Spinoza, is not first and foremost a distinct extension of matter but rather a set of orientations in movement and rest. For example, take a soap bubble. As Manuel DeLanda tells us, the constituent molecules of this bubble ”are constrained energetically to ’seek’ the point at which surface tension is minimized.” In Spinoza’s terms, this is a pattern of movement and rest that grows from within the collective molecules and through their energy, and it is this pattern that generates the soup bubble’s extensive, empirical form.*****

Såpbubblans extensiva egenskaper, som vi kan observera i den faktiska (actual) världen, styrs av materians virtuella logik. Bindningarna mellan molekylerna påfrestas som minst – ytspänningsenergin minimeras – vid en sfärisk form.

I fallet såpbubblan är den virtuella logiken rätt entydig. ”Den såpbubblan där” är alltid unik, men kommer i allmänhet att vara rund. Det finns en attraktor – som korresponderar mot minimeringen av ytspänningen – som innebär att flödet av events i allmänhet glider mot becoming-sfäriskhet. En sådan attraktor, mappad i så kallat ”phase space”, kommer att se ut som en konkav tratt. Det finns bara ett tillstånd som systemet attraheras till – tänk er en boll som rullar runt i tratten:

”Den morgonen där”, däremot, är mer obestämd. Attraktorerna är många, okända, och sannolikt föränderliga. Istället för än konkav tratt ser morgonens virtuella ”phase space” mer ut som ett oländigt landskap:

En serie morgnar kan alltså cirkulera i en virtuell dalgång över en viss tid. Men den morgondagen där kan komma att produceras av en annan virtuell logik, som korresponderar med en annan dalgång. En sådan ”bifurkation” kan utlösas av något så obetydligt som en dröm om en sång.

——

*: Deleuze, G. & F. Guattari (1988) A Thousand Plateaus: Capitalism and Schizophrenia. London: Athlone.

**: Denna användning av ”den … där” är en ChrisK-innovation, i sin tur en imitation av Otto. För övrigt är även ”den tar den!” en Otto-smitta.

***: Massumi, B. (1992) A User’s Guide to Capitalism & Schizophrenia: Deviations from Deleuze and Guattari. Cambridge, MA.: MIT Press. Sida 183-184.

****: Protevi, J. (2007) ”Water”, Rhizomes, Winter.

*****: Wolfe, K. (2006) ”From Aesthetics to Politics: Ranciere, Kant and Deleuze”, Contemporary Aesthetics, Vol. 4.