Sedan jag hörde om IPRED har jag funderat lite på begreppet homo sacer.
Första gången jag sprang på begreppet var under Nina Möntmanns föreläsning på Valand (se anteckningar), i hennes text ”Community Service” (Frieze Magazine). Där står det om
Giorgio Agamben”™s notion of ”˜homo sacer”™, an outlaw devoid of all rights and reduced to ”˜naked life”™ in a symbolic or actual area (camps, prisons) purposefully exempt from human rights laws
Begreppet hamnade någonstans i bakhuvudet, tills dess att Chris K berättade om direktivet. Oavsett vad man tycker om fildelning borde IPRED mana till eftertanke. Genom Agamben kan vi nämligen se ett obehagligt mönster: Har den italienske filosofen rätt; är det verkligen så att ”det dolda paradigmet” för maktutövning i väst är koncentrationslägret?
I boken om Homo Sacer beskriver Agamben – i anslutning till Romersk lag – om relationen mellan
- individen med homo sacer-status (bannlyst och därmed ”fair game” att dödas av vem som helst), och
- suveränen som opererar i en legal gråzon (både är och står över lagen).
Slavoj Zizek har skrivit om just detta förhållande i New York Times, i relation till tortyren av Khalid Shaikh Mohammed.
Mr. Mohammed has become what the Italian political philosopher Giorgio Agamben calls ”homo sacer”: a creature legally dead while biologically still alive. And he”™s not the only one living in an in-between world. The American authorities who deal with detainees have become a sort of counterpart to homo sacer: acting as a legal power, they operate in an empty space that is sustained by the law and yet not regulated by the rule of law.
IPRED är en homo sacer-lösning eftersom det gör de personer som kan sägas vara fröare eller iglare på exempelvis The Pirate Bay till just ”fair game” – till personer med rejält inskränkta digitala rättigheter. Helt plötsligt öppnar sig helt nya möjligheter för utpressning och annat jävelskap, potentiellt helt orelaterat till eventuell fildelning. Vem vill att ens surfmönster bli tillgängligt för tredje part?
Än mer oroande är att suveränen, i detta fall, inte är en instans som vi kan utkräva ansvar från. Privatpoliser, som opererar inom ramen för det privata aktiebolagets alla legala rättigheter (som legala personer vilka inte kan nås av andra, mänskliga personer) spelar ju i en egen division i detta avseende. (Varför skulle annars CIA starta ”firmor” för alla de där osmakliga operationer staten inte vill kännas vid?)
Det finns en historisk parallell här. Tidigare har pirater – old school sjörövare – haft en form av homo sacer-status. I Legal Affairs kan man läsa:
Marcus Tullius Cicero defined pirates in Roman law as ”hostis humani generis”, ”enemies of the human race.” From that day until now, pirates have held a unique status in the law as international criminals subject to universal jurisdiction””meaning that they may be captured wherever they are found, by any person who finds them. The ongoing war against pirates is the only known example of state vs. nonstate conflict until the advent of the war on terror, and its history is long and notable.
Ni förstår kanske vart Legal Affairs-artikeln söker sig: Även terrorister skall ses som hostis humani generis, och fråntas sina rättigheter:
Terrorists, like pirates, must be given their proper status in law: hostis humani generis, enemies of the human race.
Det oroväckande med IPRED – utifrån ovanstående – är ju att även de ”pirater” vars IP-nummer finns på TPB bör ses som ”(den digitala) mänsklighetens fiender” – och därmed fråntas sina (digitala) rättigheter, och kan fångas av vem som helst.
Här kan vi, precis som Zizek, fråga oss vad denna typ av ”primitiva etik” gör med vårt samhälle. Han menar att tortyren av Mohammed satte oss på en bana tillbaka mot en medeltidstänk, då offentlig tortyr ansågs legitim.
A precious part of our collective identity has been irretrievably lost. We are in the middle of a process of moral corruption: those in power are literally trying to break a part of our ethical backbone, to dampen and undo what is arguably our civilization”™s greatest achievement, the growth of our spontaneous moral sensitivity.
Det är vanskligt att jämföra dessa olika ”fiender”. Det är skillnad på att torteras och att ens surfmönster avanonymiseras. (Precis som att det är skillnad på att döda folk och att fildela.) Men det känns dessvärre som att Agamben är inne på något viktigt. Homo sacer-lösningen ligger uppenbarligen alltför nära till hands; appliceras på såväl terrorister som ”pirater”. I bägge fall verkar den korrumperande.
Jag är övertygad om att Agamben öppnar dörren mot någonting lika relevant som kusligt i detta sammanhang. Själv har jag främst läst Undantagstillståndet (som jag relaterade till fildelningsstrider i en bloggpost år 2004). Vad jag tror kan vara lite problematiskt om man här applicerar Homo Sacer är att man då lätt inriktar sig på ”piraterna” som en grupp fredlösa individer. I själva verket har ju fildelningsstriderna i allt lägre grad inriktat sig på enskilda fildelare. Privatpolisdirektivet öppnar visserligen för en ny våg av skadeståndskrav mot enskilda i skrämselsyfte, men själv ser jag det ändå främst som ett sätt att omdefiniera (reterritorialisera) de tre ”parter” som berörs.
Kort sagt ser jag i kriget mot fildelningen inte så mycket en utdefiniering av en distinkt population – däremot ett generaliserat undantagstillstånd. Den storskaliga cirkus som i februari månad kommer att starta i Stockholms tingsrätt kommer, tror jag, bli ett tillfälle att analysera detta.
Jag har sagt det vid nagot annat tillfalle: Det har ar mycket laskigare an signalspaningslagen (sager jag som inte ar sa imponerad av ”integritet”), pa manga satt – men det kommer trots det bli mycket, mycket, mycket svarare att vinna opinion for. Det handlar ju bara om finniga snorungar som tror att de kan ta sig ratten utnyttja andras harda arbete som de sjalva behagar… Det vill saga, ja: De ar ju homo sacer! Helt ratt, Kalle! Fildelare ar i princip samma ratts- och laglosa som terrorister, det ar bara skillnad i grad… Scary stuff, indeed.
Zizek har någonstans (kanske i ”Welcome to the Desert of the Real!”) påpekat att den egentliga lärdomen från Agamben är att vi ALLA idag är åtminstone potentiella homini sacri. Vi behöver politiker som förstår att koncentrationslägret ständigt lurar vid horisonten och inte är något som buskisartade filmskurkar har tagit monopol på.
Sedan finns det andra intressanta aspekter av pirateriet: http://en.wikipedia.org/wiki/Pirate_utopias
Ett ord från tiskriften Gläntas aktuella framtidsencyklopedi känns återigen relevant: terroristifiering
Rasmus: Ja, är själv lite osäker på om homo sacer är den mest relevanta referensen… inte minst eftersom direktivet potentiellt slår mot oss alla. Är för dåligt insatt, men det känns som att lite vem som helst kan bli av med sin anonymitet. Så du har nog rätt – det är nog ett undantagstillstånd som iscensatts.
Mac: Håller med dig, tror att detta blir svårt att bygga opinion kring. Antagligen är det nog som Rasmus skriver – man måste nog lyfta frågan om undantagstillståndet. (Och, som jag är inne på, vad denna medeltidsetik gör med vårt samhälle.) Få frågan att handla om något ”mer” än fildelning.
Krigstid: Ja, jag har också förstått Agamben på detta sättet… och kanske borde man kunna se även direktivet i detta sken: Det riskerar att göra oss alla till offer för de mista (digitala) rättigheterna..
Jonas: Oerhört lyckat att du lagt upp Gläntatexten – de är lite dåliga på hela kopimismgrejen…
Det minst lustiga i kråksången är ju att koncentrationslägret aldrig har demonterats. Det har bara flyttats en aning.. utanför borgerlighetens vakande kultur.
Tänk romska ”frizoner”, samhall, Guatanamo etc. Arbetsläger eller etno-ghetton är inget som den Politiska Demokratin har utplånat.
Nice vinkling!
Genialt begrepp btw. – funderar på att sno begreppet att belysa de papperslösas situation i Sverige….
Härligt Heiti – sno på!! Tror att begreppet är minst lika relevant där…
Samma gäller daniel – sant!
Ser för övrigt att Paul Virilio är en fan av Agambens bok: I denna intervju – sista frågan – svarar PV att GA är den samtida teoretiker som PV ser upp till.
Jag gillar iofs det här lika lite som jag gillar FRA-lagen, men varför är IPRED värre än FRA-lagen? (Frågan är nog främst ställd till Marcus, men andra får gärna svara också.)
Jimmy: Bra fråga! Jag tänker väl attt en viss grupp människor urskiljs och görs till homo sacer (i något slags tolkning – det går att diskutera om det är en korrekt användning av begreppet, som Kalle och Rasmus är inne på) är farligare än att alla får sin trafik genomsökt efter mönster som exempelvis kan misstänkas ha med terrorism att göra. Åtminstone om man ställer upp på mina förutsättningar:
1. Jag har svårt att hacka i mig ”integritet” som något odiskutabelt skyddsvärt. Se tråden hos Chris för lite mer utbyggda resonemang: http://christopherkullenberg.se/?p=285 (missa inte heller länken till Rasmus resonemang allra sist)
2. Jag är inte någon anhängare till upphovsrätt – det är långt ifrån en okränkbar rättighet att äga information eller användandet av information som man givit upphov till (detta hänger ihop med 1, för övrigt)
Med de två förutsättningarna vågar jag påstå att hyrsnutssamhället är värre än det samhälle som signalspaning i kabel medför. IPRED har mycket direkta konsekvenser, som går över gränsen för övergrepp till och med, för fildelning, fildelare och andra kopimister (och sedan ett sluttande plan bla-bla-bla…). Medan jag helt enkelt tror att de mer sprida, men utspädda och luddiga effekterna som FRA-spaningen innebär är mindre allvarliga, framför allt i perspektivet att andra stater, företag och privatpersoner mycket väl kan spana på våra förehavanden på nätet oavsett FRA gör det (eller har tillåtelse att göra det).
Och for the record: Detta innebär naturligtvis inte att jag tycker att FRA-lagen är en bra idé eller att vi på något sätt ska behöva acceptera signalspaning i vår kabeltrafik.
Mac, ser hur du tänker. Betyder detta att du lutar åt en Töllborgsk syn på ”little sisters” vs ”Big Brother”?
Kalle: Jag menar nog mest att det är svårt att uttala sig generellt och anslå universella principer. Vi kan konstatera att staten och företag eller branscholigopol av stats-liknande proportioner orsaker en viss samhällsdynamik, och småföretagare och privatpersoner en annan – även om alla skulle ha tillgång till samma verktyg. Ibland är det ena att föredra före det andra, ibland är det tvärtom.
Dessutom, som det påpekas hos Chris i din länk: Upphovsrättsindistrin är ju inga smålirare, att kalla dem små-systrar är mer en ordlek än ett faktiskt utpekande av något smått (eller kvinnligt). Skillnaden mellan storebror och lillasyster ligger rent teoretiskt i tillgång till våldsmonopolet. Det särskilt vidriga i den här soppan är då att storebror staten lånar ut sitt våldsmonopol till en rätt så dubiös samling småsystrar – det blir ytterligare en spik i illusionen om sfärerna…
Japp, jag är med dig. Du är bra på det där med att undvika universella principer. Tycker för övrigt att det är det fina med Zizeks artikel som jag refererar till – han kritiserar tortyr etc. utan att falla in i ”naturliga rättigheter”… oerhört lyckat. Istället pratar han om ”korruption”, ”nedbrytande” etc. av vår kollektiva moral… såsom vore den en ekologi eller så… Eller jobbar han rent av dygdetik?
Papperslösa som homo sacer – ingen dålig idé. Ingen direkt ny idé heller, tror till och med att Per Wirtén skrivit om det i Expressen (i de termerna). Kan f.ö. rekommendera läsning av Laclaus ”Bare Life or Social Indeterminacy” i Calarco och DeCaroli (eds.) ”Giorgio Agamben: Sovereignty and Bare Life”. Det finns även en intressant deleuziansk invändning mot Agamben signerad Paul Patton i samma antologi.
Kalle: Zizek jobbar psykoanalytiskt. Jag tror att Lacans begrepp om den store Andre spelar en viss roll här. Jag tror iofs att det är rätt vettigt att tänka sig just denne store Andre som en ekologi, om än språklig-symbolisk.
Som Z. skriver apropå Obama: ”[T]oday, even those who oppose torture legitimize it by accepting it as a topic worthy of public debate ”” an immense regression from the Nuremberg Trials following World War II and the subsequent Geneva Convention.
Words are never “only words.” They matter because they define the outlines of what we can do.”
http://www.inthesetimes.com/article/3862/the_audacity_of_rhetoric/
K, kan du utveckla det där med språklig-symbolisk ekologi? Låter intressant…
… eller rättare sagt, lite mer utförligt:
Ja, jag vet att Zizek jobbar Lacan; har länge stått i bokaffärer och smygläst hans böcker. Läser även hans mer pop-texter i The Guardian och NYT.
Är inte med på den ontologi som han lägger ut i sina böcker – kanske inte så förvånande (antropocentrism, textbesatthet etc etc etc) – men kan inte låta bli att beundra hans arbete som public intellectual, hur hans analyser ofta är spot on.
Vet inte riktigt hur jag skall deala med detta… i slutändan är det ju få av ”oss” som närmar oss något liknande, i termer av att säga någonting om den politik/samtid som merparten av oss ändå måste förhålla oss till. (Sedan finns det ju stora problem med att göra om Deleuze eller DeLanda eller Tarde eller whatever till ett politiskt program.)
Hur som helst har jag blivit mer intresserad av att finna lite broar mellan vår flödesontologi/smittontologi/whatever och psykogrejen. Hoppas kunna skriva några inlägg om detta – tror att man kan närma sig genom
– affekt
– Bataille
– det suggestiva i Tardes ontologi
… och kanske någon form av ekologitänk.
Intressant reflektion! Tack alla!
(reflektion förstås här som ljud, ej ljus/spegel)
Om man släpper container-synen på samhället, och istället ser multiplicering av samhällen, då måste väl ”homo sacer” bli ett kopieringsproblem? Det uppstår en kedje-effekt där samhälle efter samhälle stöter ut individer, gör dem rättslösa eller bannlysta. En form av mobbning.
Det finns ingen helhet att stötas ut ifrån, att förföljas av.
Ifall vi skapar molekyler av samhällen för stöd, skydd, omsorg om de som i andra samhällen råkar ut för ”homo sacer” borde homo sacer kunna neutraliseras.
Ex: Jag sitter på ett St Johannes café i Göteborg för hemlösa och drogmissbrukare och skriver på min roman. Officiellt finns där en anonyma narkomaner grupp samt själva caféet öppet för alla. Folk kan lägga sig på bänkarna och sova ifall de vill. Man får billig cappuccino, lunch, gratis bröd om man behöver. Det stora vackra kyrkrummet har gjorts om till en fristad. Och då har det dykt andra kreativa grupper: På måndagar målar en grupp pensionärs-kvinnor och en man tavlor. Några musiker träffas där. En skriver pjäser.
Historierna man hör om hur gästerna blir vräkta eller inte får sjukvård för att de luktar är horribla. Men det är inte det negativa som tar över. Det är den starka omsorg och den kreativa miljön som skapat en viktig fristad från förtryck och fattigdom för flera av oss.
Caféet bildar inget helhets-samhälle. Det är snarare en molekyl av helt olika samhällen och verksamheter. När dessa kopplas ihop får de nya egenskaper som dock kan försvinna på eftermiddagen när caféet stänger, fast förhoppningsvis återkomma när vi kopplas ihop igen nästa dag.
En halvmiljon eller tio miljoner i skadestånd för fildelning är detsamma för en med lite inkomster. Svårigheten är att det tycks som allt är kört, man kan inte få hus, jobb, studier lika lätt. Vi behöver då skapa molekyler av samhällen som är mer omsorgsfulla och roligare att engagera sig i än lönearbete och egna hem. Utstötning ur dessa får bli ett välkomnande till St Johannes caféet, eller kollektiv-nätverket i Hammarkullen eller …
Oj oj! det börjar bli riktigt intressant nu…mångfald av infallsvinklar…
Kp:
”flödesontologi/smittontologi/whatever och psykogrejen.”
Håller med, jag tror att man inte kan komma bort från det. Kan vara intressant att prata mer om Tardes syn på ekonomin som Smittor, imitation, kunskap, ”flockbeteende” etc. etc..
Beteendeekonomi kommer nog starkt nu…
http://www.nytimes.com/2008/10/28/opinion/28brooks.html?_r=1&ei=5070&emc=eta1&oref=slogin
Heiti: ”it”™s just that most of the action takes place below the level of awareness.”
Tack för länken! Intressant artikel. Jag undrar ifall inte below och awareness i artikeln leder till feltänk. Saker händer snarare mellan oss, inte under oss.
Medvetet eller omedvetet är en märklig distinktion. Som om man ville bli medveten om det omedvetna. Vi behöver göra oss icke-medvetna och icke-närvarande så vi kan sätta fart, fly, deterioalisera från medvetandet.
Hej, ledsen för att mitt svar har dröjt. Har varit bortrest och haft mycket annat att göra. Har funderat en del över det där med ”ekologi” och gissar att jag skulle få lite stryk av diverse hardcore-lacanianer för det där påståendet – för att inte säga de som förstår att använda begreppet ekologi på ett korrekt sätt. Jag tror att jag gör fel åt båda håll s.a.s., men för att närma sig begreppet den store Andre (den Andre skrivet med stort A alltså): ”the big Other is the symbolic insofar as it is particularized for each subject. Thus, the Other is both another subject in its radical alterity and unassimilable uniqueness and also the symbolic order which mediates the relationship with that subject.”
Saxat härifrån: http://nosubject.com/Other
En bra resurs för att närma sig Lacans begreppsapparat (som väl inte är helt irrelevant för att förstå ex. Guattari?) i sin helhet f.ö.. Så, vad är det jag är ute efter? Jag tror att den store Andre fungerar som en virtuell entitet, som en viktig (om inte en avgörande) länk mellan subjektet och den symboliska ordningen. Det finns ingen stor Andre utan alla stora Andra s.a.s., det är en virtuell ”projektion” (inom citationstecken för att det inte handlar om någon falsk föreställning utan om en REELL virtuell entitet). Sammanfattning av vad jag försöker nå fram till: det symboliska/den store Andre i Lacans tänkande har drag av det jag tror du är ute efter med att tala om en ekologi.
Jag vet inte om du känner till bloggaren Sinthome som driver Larval Subjects, men så vitt jag förstår så är han en (neo)materialistisk filosof och dessutom kliniskt verksam lacaniansk psykoanalytiker som skriver lika delar om D&G och Lacan och ofta berör deras relation. Kolla in:
http://larvalsubjects.wordpress.com/2008/11/11/murky-thoughts-from-name-of-the-father-to-sinthome-part-1/
… för ett exempel på detta. Ta t.ex.: ”Just as Marx carried out a critique of Ricardo, among others, by showing how value was not an intrinsic feature of things in themselves, but produced through labor. Freud and Lacan carried out a critique of prior psychology by formulating a desire divested of objects, a desire as such, a desire that wasn”™t a function of need and instinct”¦ A desire without an object, but as a process. Marx produced a non-representational theory of value. Freud and Lacan produced a non-representational theory of desire. Yet this critique had not gone far enough. It was still tainted by the empirical.”
Per: Mycket i Freuds psykoanalys handlar ju om att ”torrlägga det omedvetnas sjö” för att avslöja ”botten”. Samtidigt är hans topologier över medvetandet inte helt upphängd på att blottlägga en botten: Att kalla en psykisk funktion för ÖVERjaget är ju talande. Man bör ha i åtanke att det Omedvetna inte är det samma som det UNDERmedvetna. Med det sagt så tror jag att flykten från det medvetna är en av de störande 60-talistiska hippietendenserna i D&G:s tänkande som bör bekämpas. Om poängen är att den distinktionen inte kan/bör göras så tror jag att den lacanianska idén om ”medvetandegörande av för arbete med” det egna symptomet är en mer fruktbar teknologi. Huruvida en traditionell psykoanalytisk institution är lämplig för detta mål är dock en annan fråga att arbeta vidare med. Men att förbli omedveten om tvångsmässig neurotisk upprepning, perversa beteenden eller paranoid-psykotiska föreställningar är knappast ett förnuftigt alternativ.
Förresten, invändningen om Zizeks psykoanalytiska arbete var menat som en invändning mot frågan om han arbetar ”dygdetiskt” – psykoanalysens etik är trots allt titeln på ett av Lacans viktigaste seminarier: ”The psychoanalytic ethic, on the other hand, forces the subject to confront the relation between his actions and his desire in immediacy of the present.”
http://nosubject.com/Ethics
”[T]he status of the unconscious is not ontological but ethical.”