Det gick som vi hoppades; utträdeskravet skall nu bort från De Grönas program.
Jag och många till kommenterar på GP Debatt. Christian Valtersson, som råddat med texten i GP, utbrister ”Äntligen!”. Jag håller med. De Gröna har tagit ytterligare ett viktigt steg mot att bli en riktigt intressant kraft i svensk politik.
Det var ett bra resultat.
Ja, inte sant? Nu kör vi!
Ja det var bra för Mp:s trovärdighet. Och så har de slagit ihop påsarna med Socialdemokraterna också. Det blir en ordentlig utmaning för Alliansen nästa val. Gudmundson söker redan sprickor att slå in kilar i. 😉
Bra resultat? Jag avskyr att vara en glädjedödare, men är det inte trist att deltagandet i omröstningen var så lågt? Jag hade nästan föredragit att deltagandet var över 50 procent och den sida som ville ha kvar utträdeskravet vann (gärna med större marginal än det nu blev). Jag ser en risk för att Ja-sidan kommer att peka på det låga deltagandet och säga att resultatet inte betyder något. Men det är kanske bara jag som är cynisk…?
Jimmy, är inte du pro-EU, eller minns jag fel? Varför vill du i så fall att den sida som ville ha kvar utträdeskravet skulle vinna?
Marcus:
Jimmy var nog mer ute efter att det hade känts bättre med ett högre valdeltagande än själva slutresultatet.
Jo, det är sant, högre deltagande kanske hade varit bra. Men samtidigt känns det som att det inte hade spelat någon roll – ”ut ur EU”-minoriteten kommer nog att vara högljudd i vilket fall. Nu är det upp till oss att rada upp alla de saker som gör att vi äääääääääääälskar världens första och bästa ”postmoderna” statsbildning.
Kom igen nu, allesamman – klicka här och sjung med!
Europe is united now
United it may remain;
Our unity in diversity
May contribute to world peace.
May there forever reign in Europe
Faith and justice
And freedom for its people
In a greater motherland
Citizens, Europe shall flourish,
A great task calls on you.
Golden stars in the sky are
The symbols that shall unite us.
Lite Beethoven (förlåt, ”Ludwig van”, som Alex säger), lite Schiller – nackhåren reser sig. ”A greater motherland”. Läs mer.
Thomas: ok, ja det verkar vara en vettig tolkning.
Läste nyligen f ö ett intressant inlägg av Peter S-W som resonerar som att uppgörelsen med Socialdemokraterna kanske inte var så bra för Miljöpartiet trots allt. Tankar kring det?
Även om vi båda som vänsterliberaler, Karl, haft divergerenade åsikter om FRA-lagen, hälsar även jag (såsom icke-socialistisk och icke-boregerlig liberal) med tillfredsställese SAP:s och Mp:s koalition. Det blir Sahlin nästa gång!
@Marcus & Thomas: Japp, det var så jag menade. Det hade känts bättre med ett högre valdeltagande. Nu finns risken att frågan inte anses avgjord trots allt.
Marcus:
Är inte heller så säker på att uppgörelsen med sossarna är bra för Miljöpartiet även om det är ett intressant utspel. Men framför allt var väl tajmingen rätt kass – sossesamarbetet drunkade i finanskrisnyheterna och åtminstone jag tyckte att Mona Sahlin framstod som smått oseriös. Man kan ju fundera lite över hur partiernas mediestrateger tänker.
Som tillhörande vänsterskiktet av det politiska spektrat är jag ju inte heller särskilt förtjust i tanken på en koalition av sossar och miljöpartister som drar åt höger men det är kanske lite väl tidigt att dra sådana slutsatser… Men förhoppningsvis kommer även Vänsterpartiet med lite längre fram.
Pretentiösa spekulationer, långt bortom empiricistisk-materialistisk-posthumanistisk filosofi (kanske uppslag för en ledarsida i något gammelmedium):
Jag tror nog att mp har en hel del att vinna på samarbetet med sossarna, men frågan är om inte vänsterpartiet också vinner på det – på sossarnas bekostnad! Jag tror f ö också, precis som Peter S-W, att sverigedemokraterna får något mandat i riksdagen, men att det snarare kommer att tvinga s+mp att äta upp sina kategoriska uttalanden och öppna sig mot v i en bredare vänsterkoalition. ”Av nödvändighet under extrema förutsättningar”, kommer det att heta!
Och det behöver för all del inte vara någon katastrof… Snarare är en mindre skogsmullig och lite mer teoretisk rödgrönska nog en framtid för partipolitiken, i och med att det blir en tydligare skiljelinje mot den nya blåa sociala ingenjörskonsten. Samlingen mot mitten kommer förr snarare än senare få en reaktion – blir det grötigt i mitten måste man utnyttja kantspelet. Den stora frågan är väl vem som vill löpa i högerkorridoren tillsammans med sd? Hur länge får de hålla till där utan vare sig markering eller överlappande medspelare?
Bra analys där, Mac! Du skall inte vara rädd för att prata partipolitik… 😉
”en mindre skogsmullig och lite mer teoretisk rödgrönska”
>> absolut, det är här jag ser att det kan vara roligt att vara lite med i De Grönas framtida utveckling. Känns som att det finns en öppning för att injicera lite posthum-/flödesont-/panekolog-tänk i mainstreampolitiken. Kan bli spännande att se var det landar. Kanske borde man kandidera till EU-parlamentet på någon form av ”de tre ekologierna”-inspirerad plattform?
”en tydligare skiljelinje mot den nya blåa sociala ingenjörskonsten”
>> Yes.
”Samlingen mot mitten kommer förr snarare än senare få en reaktion.”
>> Håller med. Här får vi akta oss. Vi måste lära oss av alla de länder där just samlingar i mitten leder till högerextremistiska motreaktioner. Och av de länder (som Danmark) där den ”vänsterliberala” hållningen (kalla den vad ni vill, jag pratar Radikale Venstres motstånd mot de ”D&G-mikrofascistiska” tendenserna) uppfattats som elitistisk och naiv.
Jag är inte rädd för partipolitiken, den är mest bara lite ful och tråkig som den är nu… Annat vore det om Kalle P kunde kryssas – vackert och roligt! 😀 Mp är f ö det avgjort snyggaste och sexigaste alternativet redan idag.
De högerextrema inslagen är nog tyvärr en oundviklig del av parlamentarismen, om jag får tro något. Det ligger liksom i sakens natur att den som bara vågar/klarar av att betrakta världen genom gliporna i persiennen eller från bakom köksgardinen ropar efter paketlösningar på paketproblem. ”Det är integrationspolitikens fel, det är mångkulturalismens fel, det är sossarnas fel.” Man undkommer liksom inte molära svar på molära problem i parlamentarismens representativa demokrati…
…och detta är för övrigt utmaningen för EU som organisation och för en aspirerande EU-parlamentariker, för att inte säga att det är just precis här som alla goda intentioner med den eråpäiska unjonen riskerar att skita sig. Ibland känner jag att Bättre än ingenting liksom är allt man kan hoppas på.
Mac, förstår helt – bredvid posthum-/flödesont-tänk framstår nästan allt som fult och tråkigt. 😉
Om att vara en aspirant: Hmm, det är mest ett sätt att bygga in lite av detta vackra i en ny kontext. Det är för övrigt det som jag, Heiti och Otto gör i Lookbook.nu… allt detta är för vackert för att inlåsas i den akademiska katedralen!
.. jag menar, det är ganska självklart vem (vågar vi hoppas på ”vilka”?) som kommer representera De Gröna i EU-parlamentet.
PS. Insåg just att det senaste tillägget till ”the book look”-katalogen ser ut såhär.
Utträde … Jag som inte ens visste att Miljöpartiet betalt medlemsavgift till föreningen EU.
Det där var en very Herngrenesque kommentar… 😉
Ja, det är så rätt, Kalle! Jag har fel när jag dömer ut parlamentarismen för att den inte kan uppfylla sina egna höga ideal – det går ju alltid använda den för att uppfylla sina egna! Så bygg in! Sätt ett litet frö och låt det gro, låt det skjuta molekylära skott-linjer som kvanta för kvanta deterritorialiserar den rigida segmentaritet som ingenting tycks rå på – för på vilket vilket annat sätt kan man deterritorialisera rigida segmentariteter? Maskrosen finner sin väg genom asfalten, molekyl för molekyl genom en molär ogenomtränglighet; det är molekyl för molekyl som det vackra och roliga kan bryta ner det fula och tråkiga…
Precis. Jag tror att det finns i en poäng med att inte vara för selektiv med sitt smittande. Som Massumi skriver i introt till Mille Plateaux:
Detta står för övrigt i vacker resonans med det du skrev på nedläggningshotade ”Strötankar och Sentenser”:
”Jag tror med andra ord inte att vi behöver benämna detta som “en mer ödmjuk liberalism”, “en mer frihetlig vänster”, eller vad man nu väljer, för att liksom avgöra var det “egentligen” hör hemma. Låt oss istället kalla det exempelvis grönt!”
Börjar alltmer känna likadant. Tror att detta blir utmaningen framöver, vad avser eventuellt byggande i De Gröna.
PS. Givet alla korsreferenser och inflikningar i varandras resonemang på olika bloggar… Mac, känner du hur affekt-metern mellan oss står på ”hög”, just nu? Synd att endast FRA kan tracka sådant…
Jag känner… Men om det skulle trackas vore det mycket gynnsamt för slembildning, nästan canceruöst – frågan är: Är detta ens slem?
Du menar att denna hypotetiska ”affektometer” skulle verka affimerande – ungefär som den där slemfilmen som jag lade upp i ”follow the phlegm”-projektet?
Kalle: Ja, typ. Vi skulle liksom försöka slå världsrekord i plus-affekt (joy) med varandra, och i minus-affekt (sadness) med de vi ogillar, och göra affekt-mätandet till ett självändamål. Som betyg och PISA-ranking för rottingmajoren ungefär…
Alltså: Hur mycket skulle det länkas i bloggosfären om trackbacks inte fanns?
Och hur mycket mer länkas det efter introduktionen av Knuff och liknande? Twingly-horeriet som genrerar länkar till gammelmedias nättidningar är väl ytterligare ett exempel…
Ja. Men sedan är det någonting spännande med affektgrejen (om jag nu fattat den rätt) – den var ju tidigare helt hypotetisk, onåbar, mytisk, bara i huvudet på de som är inblandade. (”Det finns något emellan oss, jag känner det på mig.”)
Nu är vi i någon konstig fas då man börjar få en känsla för att affekterna kan påvisas, skönjas, visualiseras etc. – vilket gör att de blir mer påtagliga. (”Det finns någonting mellan oss, och man/någon kan spåra det här, här och här.”) Affekterna har gått från att vara en intuitiv känsla till att bli någonting mer påtagligt, någonting mer offentligt… men de är ändå – ultimately – någonting som undslipper oss.
Absolut! Det är den positiva sidan, som du (som civilsociolog också) väljer att bejaka. Allt har två sidor och i just den här tråden verkar jag vara den som konstant väljer den mörka… Jag ska skärpa mig, jag lovar.
Nejdå, jag fattar det inte alls så. (Affektreflektionerna i kommentar 22 och framåt var lite off-topic – bara något som slog mig.)
Jo, jag uppfattade det. Det vara bara jag som var självkritisk – både min EU-kommentar och min inledande uppfattning av affekt-o-metern misslyckades med att söka sig mot potentialen hos de båda. Jag utgick från en negativitet, helt enkelt, och det var fel! Jag valde det fula…
Men grejen är att du har helt rätt när det gäller partipolitiken. (För att gå tillbaka till pre-22-diskussionen.) Som det ser ut nu så är det mer spännande att kolla om det ens går att utforska någon form av Grönhet som inte bygger på de moderna ideologierna…
Vad är det, enligt dig, som vi bör undvika?
– liberalismens rättighetstänk och syn på det enhetliga subjektet?
– sfärism?
Fast det är väl just det, att det inte går att hitta en ny position genom att negera en gammal – skillnad är något positivt, inte en negation. Tar man avstånd från ”liberalismens rättighetstänk och syn på det enhetliga subjektet” så rör man sig ”per definition” vänsterut. Tar man avstånd från totalitetsanalyser av samhällsekonomin så är man ”per definition” på väg åt höger. Och oavsett vad man egentligen vill så definierar man in sig själv på höger-vänster-skalan.
Ett problem för exempelvis mp är att man hänger upp sin ideologiförklaring på inte minst ett begrepp som ”solidaritet” – där har man redan definierat sig själv som ett vänsterparti, och därmed blir man ”inte att lita på” ur ett strikt vänsterperspektiv. Det är nu inget fel på solidaritet, men begreppet åstadkommer en röd rörelse, inte en grön.
Frågan måste alltid vara: Vad är grönt? och aldrig: Vad är inte grönt?
Så: Jag tror helhjärtat på ”ekologi” som grönt nyckelbegrepp, särskilt om man vågar använda det till att upplösa dikotomin natur/kultur. Först då upphör det att vara en metafor (såsom exempelvis konservativa gärna ser samhället – i betydelsen civilisationen, kulturen – som organisk, som en evolutionär process) och får en alldeles egen riktning, en egen gravitation som rörelsen kan fångas upp av.
Tyvärr tror jag att många miljöpartister gärna fortsätter reproducera natur/kultur-distinktionen; det finns ett starkt bättre-förr och naturromantiskt drag bland mp-sympatisörerna. Ekologi-begreppet är dock så grönt in i djupet, att det kan vara verksamt för att förändra sådana attityder. Om man nu önskar det.
Marcus:
Jag håller med dig om detta ”det finns ett starkt bättre-förr och naturromantiskt drag bland mp-sympatisörerna” men skulle du kunna utveckla lite tanken om att många ”reproducerar natur/kultur-distinktionen”?
Det är skillnad på att göra det på en ”ontologisk-plan” och att vara kritisk mot – för att använda kalles ord: ”Naturen – och hur det Naturliga hotas av den Onda mänskliga civilisationen”.
Den sistnämnda är en politisk-etisk och praktiskt ställningstagande. Den förstnämnda handlar om filosofi och världssåskådning – dvs. ideologi.
Dvs. även om man inte gör en distinktion mellan natur/kultur så kan kritiken fortfarande uttryckas på det sättet.
Och som det sades innan i någon inlägg – så handlar mycket av den gröna kritiken just om att de klassiska ideologierna vill göra denna disktinktion mellan natur/kultur.
Hej människor,
Som grön vill jag bara säga att jag tycker att det är fantastiskt att flera av er i gänget som diskuterar på den här bloggen har engagerat er politiskt i miljöpartiet. Vi genomgår en mycket spännande förändring just nu och ny idédebatt är mycket välkommet och dessutom ju roligt.
Kalle slängde ut en fråga om EU-parlamentsvalet, I say just do it! För den som kommer med på listan kan det absolut fungera som en plattform för att driva frågor internt. Listan kommer att fastställas genom en medlemsomröstning i början av nästa år.
Och i relation till medlemsomröstningar vill jag säga till Jimmmy att närmare 50 procents deltagande är otroligt bra, väldigt mycket bättre än de flesta vågat hoppas på. Det finns ingen som trovärdigt kan ifrågasätta resultatet av EU-omröstningen. Så det är pepp!
Nu till helgen är det extrakongress i Göteborg där valplattformen ska fastställas. Kan ju vara lite kul att bevaka om man funderar på att kandidera 🙂 Burgårdens konferenscentrum, från 11.30 på fredag. Titta gärna förbi, det är öppet för alla medlemmar.
Allt gott
Jerker
Heiti: Jag är lite osäker på vad du menar… Vad är skillnaden mellan ett politiskt-etiskt ställningstagande och ett ideologiskt?
Dessutom vet jag inte riktigt om jag håller med om att den gröna kritiken definitionsmässigt vänder sig mot natur/kultur-dikotomin. Det finns grön kritik som gör det, men det finns också gott om grön kritik som inte gör det. Man kan med visst fog bland annat hävda att Naess ekosofi bygger på denna dikotomi (se exempelvis Wikipedias artikel om ecosophy) och att mycket av vulgärkritiken utgår ifrån den. Men för att inte fastna i ett negativt exkluderande av icke-grönt vill jag bara säga att den gröna kritik som vänder sig just mot den moderna distinktionen mellan natur och kultur bör stärkas – för att det är den som i någon mån är något nytt, som inte passar på höger-vänster-skalan.
Det gör man enligt min bestämda uppfattning inte genom att prata om ”solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet” som det står i partiprogrammet. Just användandet av ”solidaritet” som basbegrepp reproducerar dikotomin, vill jag säga. Hela synen på ekonomin är lite av modernitet också. Det vore en spännande utmaning för den gröna rörelsen att sluta förstå ekonomi i termer av hushållning, och bygga sin analys på insikten att ekonomi med nödvändighet är förslösandet av överskott. Finns det inte rum här för en annan syn på ”hållbar utveckling”, som inte är en sådan negativ reaktion mot ”överkonsumtionen”?
@Marcus och Heiti: Spännande tankar ni är inne på! Jag försökte diskutera de grönas förhållande till Natur/Kultur-dikotomin på min blogg för en tid sedan (under rubriken Onaturliga människor och sociala konstruktioner. Fick tyvärr inte så mycket mothugg…
Ja, det diskuterade du! Och mycket väl också… Sorry att jag inte deltog i den debatten – jag skyller på att jag faktiskt var iväg på semester! 🙂
Kommentarerna till ditt inlägg handlade mycket om att sänka betydelsen av dikotomin – ”den gör väl ingen skillnad, såvida man inte accepterar (det orimliga) att hela verkligheten ÄR en social konstruktion”. Det är fel, menar jag. Begrepp har definitivt en alldeles egen inverkan på världen – men som objekt, inte som representationer hos ett subjekt.
Hursomhelst: Är vi någorlunda överens om att de gröna både kan och bör bli tydligare och mer konsekventa i kritiken av uppdelningen natur/kultur? Är nog också överens om att detta skulle innebär ett önskvärt brott med traditionella ideologier?
Men hur gör man då? Vilka begrepp kan man stoppa in i den politiska debatten för att skapa en rörelse mot en posthumanistisk-ekologisk förståelse av samhället – ffa samhällsekonomin?
Mac, jag gissar att vi alla tycker att det är spännande och rimligt att utgå från någon idé om att uppdelningen av natur-kultur har imploderat. Härifrån kan vi bygga – vilket ju är vad Guattari gör i The Three Ecologies.
Sedan tror jag – precis som Guattari – att det är bra att
I: det som vi normalt kallar ”natur” bör omtalas i termer av ”mekanosfären” – såsom den sfär av såväl växter och naturresurser som städer och andra byggda strukturer.
Alla dessa bör ses ”symmetriskt” – ingen uppdelning mellan artificiellt och ”naturligt”. De bör även ses i maskinska/flödesontologiska termer – en slags sensibilitet inför världen såsom sammansatt av abstrakta maskiner som verkar på flöden av matter-energy (som kan vara såväl naturliga som artificiella).
II: Introduktionen av fler ekologier – att inte bara mekanosfären bör ses i ekologiska termer, utan även de samhälleliga och psyko-sociala kontexterna bör ses som ”känsliga” ekologier, som kan vara mer eller mindre ”friska”, i meningen ”levbara”.
Just här tror jag det kan bli lurigt – var finns de normativa fundamenten för vad som är en ”frisk” eller ”sjuk” ekologi? Just ”levbarheten”, eller kanske ”hållbarheten”?
Jag och Chris sitter för övrigt med en text nu, där vi pratar politik och estetik utifrån en ”smitto(nto)logi”. Om samhället verkligen kan ses utifrån Tardiansk ontologi så kan vi skilja på ”sköna” och ”fula” smittor (av beteenden, tankar etc.) De sköna är oförutsägbara, promiskuösa, skapar affekter – fula smittor är de som är räfflade/räfflande. Kanske också värt att baka in.
Marcus (36):
Jag märker ju att jag uttryckte mig lite konstigt. Jag menar att man kan ha en holistiskt (den paradigm som ligger som grund för det gröna tänkandet: dvs. kritiken mot mekanistiska och atomistiska världsåskådningen) synsätt men samtidigt peka på problemet med att människan utövar sitt instrumentella herravälde över naturen, djuren och människorna.
Sen håller jag inte med om artikeln på Wikipedia angående Naess-ekosofi, men det kan hända att jag läst Naess alltför okritiskt och silat hans alster genom mina egna åsikter – ty mina åsikter sammanfaller delvis med den ekosofi som förordas Guattaris tre ekologier.
Men när jag läser Naess så upplever jag inte att det finns en distinktion av Natur/Kultur, som ni ständigt tycks göra gällande, snarare tvärtom: snarare en kritik av den tudelning mellan Natur/Kultur som har gjort att vi se naturen som någonting skiljt från oss (Jag Det), vilket kan tänkas legitimera övergrepp (dvs. bristen på en förståelse att allting hänger samman: natur, kultur, samhälle, ekonomi, känslor (psyko-sociala ekologier), you name it!).
Däremot finns det en riktning som i folkmun kallas för ytekologi — ytekologin är en lightvariant av (naess) djupekologi och nöjer sig enbart med att bekämpa föroreningar och jobbar för bättre resurshållning – dvs. greppar enbart med det man skulle kunna kalla för mekanosfären. Det finns naturligtvis miljöpartister som är ytekologer till sitt angreppssätt. Hey, kanske till tom majoriteten av mp:ister är det! Vad vet jag”¦
Jag håller absolut med dig om att den gröna kritik som vänder sig mot ytekologin (kan vi komma överens att kalla den så?) måste stärkas!
Djupekologin är ett omfattande program och man gör den mycket orättvisa när man försöker pressa in den i dualistiska kretsen. Däremot tycker jag att Naess teorier är rudimentära när det gäller just de ”andra ekologierna”, därför tycker jag att det är oerhört spännande att det byggs vidare på detta —
Din sista sats kommer jag att återkomma till ikväll”¦sitter lite taight till 😉
Jimmy:
Jag väntade med kommentaren för att jag ville ha klart för mig vad Guattari egentligen ville med sina tre ekologier. Sen drog det ut på tiden. Jag hade lite synpunkter om GMO passagen som jag skall återkomma till så fort som möjligt.
@Kappe L #39: Bra poäng med de två delstrategierna, skriv gärna mer om det här på bloggen! Troligen kan du formulera dig bättre kring det än vad jag lyckades med i mina två inlägg (det redan länkade, men framför allt Natur, Kultur och en textbesatt ”pomovänster”). Ser också fram att få läsa mer av Marcus battailianska ekonomifunderingar!
@Heiti: Ser också fram emot dina synpunkter på mitt gamla GMO-inlägg! (Du hann publicera din ovanstående kommentar medan jag skrev på min.)
Kalle (39):
Now we talning! Hur skulle du upfatta att den ekonomiska ekologin skulle ta plats in den Guattarianska terminologin? Eller skall man helt enkelt utöka antalet ekologier?
Heiti: Jag menar att det ur ett posthum-perspektiv alltid är oerhört problematiskt att tala om ”intrinsikala värden”, ”ansvar” och andra antingen antropomorfa eller antropocentriska utgångspunkter – vilket Naess otvetydigt (?) gör. I princip medför det att han aldrig bryter hierarkin mellan kultur och natur utan endast argumenterar för att människan bör vara en god herre… Jag har svårt att se hur man kan komma runt det hos Naess. Men det är egentligen inte intressant; låt oss stjäla av Naess det vi behöver och bygga därifrån. Exegetik är vansinnigt slöseri med tid och energi. 🙂
Marcus 44:
Jag skrev precis en ”jättekommentar”, med flera invändingar mot dina formuleringar. Men jag vet inte om det är nödvändigt att publicera det…utan kanske kan vi enas om att problemet har egentligen två ändar.
1) Ekosofin oavsett om den är Naess Ekosofi T, Guattaris ekosofi eller någon annan djupekologisk rörelse strävar efter ekocentriskt pespektiv istället för ett antropocentriskt. Det är ett av grundkriterierna.
2) Däremot: när man skall påpeka på olika ”problem” som man ser i ekosystemet så kan man tolka det som att pespektiven skiftar. ”Ansvaret” att göra någonting faller plötsligt på människan. Dvs. det blir plötsligt ett antropocentriskt ställningstagande…oavsett om det är Guattari, Naess eller Warwick vi pratar om.
Ja, låt oss inte fastna här… Vi vill vidare!
Heiti btw: I introduktionen av den gröna tankesmedjan Cogitos relativt nyutkomna skrift Behövs det en grön ideologi? skriver Per Gahrton bl a
”Mike Moon hävdar i sitt bidrag till den här boken att det inte räcker med att ersätta en uppsättning värderingar (produktivistiska etc) med en annan (ekologiska etc) för att skapa en grön värld, det krävs också förståelse av de strukturer som har skapat den nuvarande situationen och de mekanismer som skulle medföra en grundläggande förändring. Med andra ord – det behövs en samhällsteori, utöver de utopiska målen om en bättre värld. Tillsammans kan detta utgöra något som skulle kunna kallas en ideologi.”
”Ulf Söderström och Kristian Skånberg [försöker] hitta botemedel mot det som har varit något av den gröna politikens akilleshäl, nämligen avsaknaden av en tydlig ekonomisk teori, tydligt särskiljd från såväl det förhärskade neoklassiska liberal-kapitalistiska tänkandet som från alla former av socialistisk politik.”
Helt riktiga problemformuleringar, menar jag (även om man kan anmärka på vissa val av etikett).
Kalle (et al): Betänk skillnaden mellan ”hållbarhet” som yttersta mål, och ”sjuk/frisk”, ”ful/skön” (de estetiska kopplingarna i det sistnämnda känns iofs spontant lite vanskliga – jag vill se hur ni argumenterar 😉 ) som beskrivning av olika logiker – som antingen kan eller inte kan få ”hållbarhet” som effekt. Det är oerhört viktigt att hela tiden ha ögonen på den distinktionen, tror jag, och försöka hålla det normativa ifrån oss, till fördel för det deskriptiva/performativa.
Fortsättningsvis: Vi har höger-vänster-typanalyser av ekonomin i
1. utgångspunkten tillgång-efterfrågan i utbytet av varor och tjänster, respektive
2. utgångspunkten arbete-Kapital-konflikten i produktionen av varor och tjänster
I båda fallen har vi varor/tjänster som passiva objekt och människan som aktivt subjekt – arbetare/ägare, konsument/producent. Men vi kan ju numera väcka materien (varorna/tjänsterna) från dödens passivitet, genom att helt enkelt lägga till energi-faktorn. Då uppstår också möjligheten att analysera ekonomin i flödeslogiska termer, istället för subjekt/objekt-termer. (Tiden är mogen för detta också i en mer vulgär partipolitisk diskussion – energins betydelse har ju akut blivit något högst påtagligt och medvetenadegjort.)
Poängen jag vill åt med denna predikan för redan frälsta är att vi måste hitta och beskriva logiker som får ”hållbarhet” (eller ”levbarhet” eller något annat) som effekt, inte sätta hållbarheten som mål eller till och med gräns för de logiker som är aktiverade idag. Då först har vi en grön ekonomi eller samhällsteori.
Då gäller det också att man vågar bejaka såväl fula/räfflande smittor OCH slösaktig hedonism (av bataillskt snitt, inte panglossiskt allt-ordnar-sig/nöden-är-uppfinningens-moder).
Marcus (47)
Jag är helt med dig där. Det är just det som är the-thing. Ekofosin har en utopisk bild om ett ekocentriskt paradigm – däremot måste man bygga på en hel del teori (bland annat inom ekonomin) och praktiskt politik för att kunna uppnå denna bild.
Tyvärr slipper vi kanske inte bort från Socialingenjörskonst 2.0 här….huvudsaken är att det sker med respekt, är lyhörd, experimentell till sin natur, har en steg-för-steg-filosofi och har försiktighetsprincipen som grund….Dvs. inte den modernistiska varianten…(som kunde skymtas hos Guattari i ett citat)
Ekosofi T (Naess variant) jobbar mycket med människans subjektivitet (mentala ekologin) men är däremot ytterst rudimentär när det gället t.ex. konkreta ekonomiska teorier osv.
Dax för en Ekosofi X
Marcus (48):
” Då uppstår också möjligheten att analysera ekonomin i flödeslogiska termer, istället för subjekt/objekt-termer.”
Jepp, det görs väl delvis så inom ekonomin (man pratar just om flöden av materia, information, energi etc), men det finns nog säker mycket mer att bygga på här.
T.ex. så hade jag och en vän idag en överlunch-diskussion om hur man kan analysera storhandel kontra lokala småhandlare i flödesontologiska termer. T.ex. så kan man ju se (t.ex. ICA MAXI) som en enorm damsugare som suger närområdet på energi (oavsett om det är kapital eller materia – olika sidor av samma mynt). Energin (konkurrerande småföretag, kapital, el etc.) sugs upp med hjälp av stordriftsfördelar men med tanke på strukturen som många storhandel har så ”återvinns” inte delar av energi till närområden. Dvs. den lokala ekonomin dräneras. Majoritenen av energin hamnar i bästa fall inom Sverige, men förmodligen någon annanstans.
”Där någon annanstans” (ofta kanske en singularitet när det gäller stora företag) får man en energiansamling och en sk. ekonmisk utveckling (utveckingsområde).
Motsatsen är aggregerade-småföretag, småhandlare som gör kanske i sin mångfald samma ”verkan” men effekten blir att denna energi ”återanvänds” av det lokala samhället/ekonomin…Energin stannar och driver på utvecklingen och skapar en ”god klimat”.
Frågan är om vi kommer ifrån värderingen här:
”Storskaliga damsugare”: obra?
”Små- och lokala ekonomimer”: bra?
Se t.ex. NEF:s begrepp LM3 (Local Multiplier 3)..
http://www.neweconomics.org/gen/tools_lm3.aspx
Hittade lite till (nästan det jag var inne på):
http://www.pluggingtheleaks.org/about/index.htm
Oja, det är ett livligt och växande fält – frågan är om den är – eller snarare: uppfattas som – grön? Det borde den. Av såväl gröna som röda och blå!
På din retoriska fråga: absolut! De gröna har artikulerat sådana tankar länge (förutom de mörkgröna falangerna som stävar efter ett pre-modernt samhället – de är relativt få).
Sen tror jag att man artikulerar ”lösningar” (t.ex. småskalighet, decentralisering, lokala ekonomimer, differentierade ekonomier etc.) utan att fundera på mekanismerka bakom – den ekologiska ekonomiska forskningen är ju trots allt relativt ung och har inte fått den uppmärksamhet som den förtjänat. Det finns ju teorierna som kan tävla med många av de mer klassiska teorierna….
Hmmm… Jag har ett utifrånperspektiv: Kopplingen till grön ideologi är inte direkt legio här på utsidan. Och den mp-grupp som finns i Jönköping är rätt konfunderade också (jag försökte närma mig där en gång, men de envisades med att bekräfta mina värsta mupp-fördomar…). Hursomhelst:
Det är glädjande att ni finns i alla fall. På insidan. Då vet jag att min röst inte är bortkastad (för i parlamentsval finns ju inga andra alternativ än mp…) och om något parti ska bygga flödesontologiskt så är det mp. Keeping faith!
Hehe…ja det finns ett oerhört stort spann av gröna nyanser – bra det egentligen. Ecology of mind must have a diversity of ideas eller nåt…
Precis som att vi kämpar för biologisk mångfald i ”mekanosfären” —
Tror det är bra att använda sig av termen mekanosfären (även om det lär dröja innan den letar sig in i vardagsspråket och den politiska terminologin) istället för ”naturen”: Det sistnämnda riskerar alltid att förstärka föreställningen om en åtskillnad mellan naturen, som ligger utanför samhälle/kultur, och människans värld. Mekanosfären omfattar ju stenar och djurkroppar (inkl människors kroppar), såväl som hus och vägar.
Sålunda undviker man också föreställningar om ”naturliga” (läs: autentiska, icke-kultiverade) sätt att leva på. Levnadssätt som av någon anledning alltid är mer rurala än urbana, mer traditionella än moderna, etc. ”Vi har aldrig varit moderna”, visst, men traditionen har aldrig varit någonting naturgivet, en gång för alla fastlagt.
Ojoj, vad ni bygger!! Jag har varit lite frånvarande, har haft sleminariet och annat på gång, sorry. Joinar er snarast.. skall för övrigt hämta ut Bataille’s Peak från biblioteket idag..
Kalle: Väntar spänt på en recension… Har förresten läst utdraget på Excerpter. Finns nog en del intressant att hämta, även om den känns lite mindre ”vetenskaplig”, lite mer ”textig”, än vad man kunde ha önskat. Men jag har som sagt bara läst utdrag från introduktionen…
Jimmy: Jag håller med! Mekanosfär-begreppet är viktigt och i sig en revolution, även för många miljöpartister skulle jag tro.
Jimmy 56:
Hmm…enda nackdelen är att ordet ’smakar’ dött och ’känns’ statisk. Frågan är om det finns något bättre ord?
@Heiti: Håller med. Därav ”även om det lär dröja innan den letar sig in i vardagsspråket och den politiska terminologin”. Men ordet ”natur” är förledande i alla sina medföljande associationer.
Jag tänkte spinna lite runt panspektronism och den debatt som har förts här…
Om vi skippar de ”etiska” aspekterna så har ju bland annat Kalle varit inne på att Panspektronismen kan användas som ett ”värdeskapande” instrument.
Ta fallet ICA. Det har gnisslats lite smått om att ICA skickar ut ”kundanpassad” reklam till kunderna. Detta görs ju tack vare att informationen analyseras (beteendemönster) och individanpassas (sociogram?). Många känner nog att detta kan upplevas som ett intrång – man vet ju inte heller vad som händer med informationen (black-box) (säljs den vidare, missbrukas etc).
Ur företagets synpunkt så slipper ICA stora extrakostnader på att skicka ut reklam som ingen vill ha. För de kunder som vill ha reklam ger detta ”mervärden”. Det positiva ur miljösynpunkt kan vara att det skickas ut mindre volymer reklam. (Jag tar nu inte ställning ifall reklam är obra eller bra)
Vidare kan man ju tänka att ICA kan analysera informationen för att kunna anpassa försäljningen till olika ”rytmer” (det har ju också KP varit inne på). Dvs. kompensera för marknadsekonomiernas relativt dåliga appromixations-/prognosförmåga. (för är det inte så att m.ekonomier är ju egentligen lika(?) dåliga på att reglera sig själva som helt socialistiska planekonomiska dito).
Det är ju den relativt stora bristen (och det problemet har vuxit i omfattning i en globaliserad och föränderlig värld) som har drivit fram den sk. JIT (Just-In-Time) filosofin inom företagsekonomin och som är grunden till varför vi har ”rullande lager” = klimatförändringar.
Så här kan ju panspektronismen vara behjälplig (om man bortser från etiken).
Men, en problemen uppstår ju inte på samma sätt när vi har lokala, decentraliserade och mångfaldigande ekonomier. Dvs. många fler, lokala och decentraliserade lösningar är mer organiska och bättre på att synkronisera sig med de flöderna/fluktationerna som hör den ekonomiska ekologin till.
Här kan vi lära om av evolutionen:
http://www.resalliance.org/576.php
”The amount of resilience a system possesses relates to the magnitude of disturbance required to fundamentally disrupt the system causing a dramatic shift to another state of the system, controlled by a different set of processes. Reduced resilience increases the vulnerability of a system to smaller disturbances that it could previously cope with”
Så egentligen behöver vi inte panspektronismen som ett ekonomiskt hjälpmedel såvida vi satsar på den andra ekonomiska filosofin. Dvs. bort från storskalighet, bort från stordriftsfördelar.
Så hur skall man kunna motivera denna ståndpunkt med andra ord? ”Maximize the amount of resilence in the ecology of economics?
http://en.wikipedia.org/wiki/Resilience_(ecology)
http://en.wikipedia.org/wiki/Resilience