I Göteborg finns det inga kändisar, inget SVT Nöje och ingen Skans. Men konceptet ”Ukon och Njurmännen underhåller i Brunnsparken” måste få bli en återkommande tillställning.

Spot City är namnet på ett initiativ som ämnar ”ta konst och kultur till Brunnsparken”. Idag betydde detta att lördagsshopparna fick sig en dos Ukon + Njurmännen.

Det var så fint; där fanns vi gamla fans (vissa av oss såg deras framträdande i Konsthallen), och där fanns ett gäng hänga-i-Brunnsparken-locals som inte alls verkade störda av de elektroniska beatsen och de repetitiva samplingarna. Solen sken, och det var – som någon påpekade – lite folkparksstämning. Mitt bland alla Femman-shoppare och hänga-i-Brunnsparken-gobbar.

Det geniala i situationen finns i de absurda mötena: Barnfamiljerna marscherar mellan Femman-shopping och Kompassen-shopping, i takten till psykoanalytiske Ukons upprepningar om Fadern, Modern, Barnet, bristen och Ingenting. Ukon ångestskriker ”JAG SLOG IHJÄL HONOM FÖR ATT VAR SÅ JÄVLA KORPULENT”, in tandem med ett dansande gäng högstadietjejer som tjoar ”oooh-oooh”, klubb-stylee.

Sista låten. Begreppen ”alkohol”/”alkoholism” utgör roten till repetitionerna, lika relevant i Konsthallen som i Brunnsparken. (Hur var det nu Håkan sjöng – ”parkbänken är aldrig långt borta”?) Framträdandet övergår i en sampling från en klämmig öststats-poplåt om ”Mr Alkohol”. Alla är glada. Någon dansar igen. Det är folkfest, om än en dämpad sådan. I slutändan är det de nya fansen – Brunnsparken-localsen, de vars plats vi invaderat, de som normalt sett inte läser OEI – som inte vill att det hela skall ta slut. 

Såg att kommunala city-branding-företaget Göteborg & Co har puttat in lite pengar i projektet. De kan de gott fortsätta med.