Inte ens på SVT kunde vi bryta det sjuka mönstret. Vi såg till att nedladdningarna multipliceras ytterligare.
Hela Arboga-historien är tragisk. Vem kan tycka något annat? Och vem kan inte bli berörd av allt tal om blod och hammare och mord? Speciellt när vi hela tiden påminns om just sådana detaljer.
Hela diskussionen på Debatt prefixades med Janne Josefssons fråga ”har vi blivit hyenor på nätet”? Hade tänkt att svara något i stil med ”ja, kanske, men vi är minst lika mycket hyenor framför kvällstidningarna, TV4, och SVT Debatt”.
Fick inte riktigt chansen, eftersom diskussionen föll in i samma onda mönster som fått nedladdningarna att multiplicera sig femhundrafalt sedan stormedia tog tag i frågan. Hur många kommer att ladda ned filerna efter ”det dagliga hat” som kvällens program utvecklades till?
Innan jag skulle vara med tänkte jag just på min egen roll i det hela. Vi är ju alla – myndigheten som lämnar ut bilder, person som laddar upp dem, TPB med sin pekning, kvällstidningarna och TV4 som hypar frågan, och deltagarna på kvällens program – bärare av denna smitta. Alla är i någon mån skyldiga, och samtidigt oskyldiga.
Jag tänkte därför att jag borde säga något i stil med: ”Vi kommer att fortsätta att sprida smittan så länge vi gottar oss i bilderna som sådana, och så länge vi ältar de etiska i den individuella pekningen.” Och att det enda sättet att inte aktualisera samma logik är att inte prata om hammaren, eller pekningen, utan om hur vi går vidare.
Det är uppenbart att medie-ekologin, som det ser ut nu, sätter igång obehagliga logiker. Men om vi så släpper frågan huruvida TPB skall ta bort pekningen till blodet och våldet – om vi till och med låtsas att TPB stängs ned helt och hållet ikväll – vad gör vi då imorgon? Då samma ekologi återigen hetsar upp sig, hyena-likt, kring något annat obehagligt Bit-Torrent-material?
Tänkte i bilen, på väg till TV-huset, att ens medverkan i ett kvällens program bara kan rättfärdigas om man kunde styra bort diskussionen från snaskigheterna. I bilen hem var det bara att konstatera att ingen av oss lyckades. Så nu sitter man här, och undrar hur många fler som kommer att ha laddat ned PDFerna imorgon. Ytterligare 50.000?
Inslaget inleds med att pappan pratar. Det känns rimligt. Han måste få komma till tals. Men tråkigt nog måste Janne Josefsson direkt fylla i med de smaskiga detaljerna. Händelserna dramatiseras. Man lyssnar på hemskheterna, och ryser. Folk på läktaren omkring mig tar också illa vid sig. Suckar, skakar på huvudet. Avsmaken och äcklet är påtaglig, och alla – känns det som – blänger mot Peter Sunde. Folk börjar muttra och viska till varandra: ”Skall vi fråga honom vad han hade sagt om det var hans barn?”
Upplägget, som jag fått det förklarat för mig, var att pappan skulle tala per telefon. Sedan skulle Sunde och Jigenius börja diskutera frågan om offentlighetsprincipen. Sedan skulle jag in, cirka fem minuter in i samtalet. Jag fick uppfattningen att pappan inte skulle delta i diskussionen. Vet också att Sunde kände att han hade blivit lovad det. För min del spelade detta ingen större roll, men förstår att Sunde inte är bekväm med att diskutera med pappan i direktsändning. Det hela torde vara rejält känsloladdat. Folk är ju bara människor. Förstår om någon av dem – sannolikt båda två – hellre vill prata enskilt, snarare än i direktsändning i svensk public service-TV.
Redaktionen på SVT, däremot, verkar uppenbarligen inte förstå detta. Intentionen verkade hur som helst vara att de båda skulle samtala med varandra i direktsändning. Som om det hela var någon form av konfrontation, arrangerad för en person med missbruksproblem. Eller kanske som en offentlig bikt-situation. Någon kvinna som sitter bakom Sunde dyker ned och börjar ställa honom till svars. För allt.
Eller så fanns det ingen intention från redaktionen. Förloppet bara skedde, autokatalytiskt. Som om ”daily hate”-logiken började leva sitt eget liv, genom oss. Vi, massan samlade i studion, dras hur som helst in i den. Stämningen stegras. Folk på läktaren börjar gapa. Det som tidigare viskades skriks nu ut. Är osäker – trängde denna energi ut genom TV-skärmarna, var den tillräcklig för att förmå ytterligare människor att ladda ned blodet? Hoppas inte det.
Mitt inspel skulle alltså komma någon gång efter fem minuter. Men hela situationen följer hate-förloppet; den logik som nu aktualiseras sätter alla planer på undantag. Tiden slut. Janne Josefsson börjar runda av. Han vill att pappan till barnen ”som så brutalt mördades” – intensiteten måste ju hållas på max hela tiden ut – skall få sista ordet. Känns som sagt rimligt att han skall få sagt sitt.
Mitt i pappans avslutande ord vänder sig Janne mot mig, sittandes mitt på hatläktaren. Han frågar – ”har du ändrat dig” – rörande den fria informationsspridningen på nätet. Funderar på om jag hinner säga allt det där mina bloggkompisar diskuterade i posten om Arboga. Pappan – som ju fått slutordet – börjar prata, men avbryts av Janne. Jag sitter där, på hatläktaren, och får den hyfsat ledande frågan ”men du är mer tveksam än du var för bara en kort tid sedan?”. Säger något om att vi måste sluta gotta oss i hemskheterna, och gå vidare. Men då är ju redan allting förlorat. Det skulle ju sagts långt innan. Någon gång mitt i skrikandet. Eller kanske under biktstunden?
Showen slut. Försöker få sagt någonting till den där kameran som filmar extramaterialet på webben. Säger något om det tragiska i att vi just reproducerat just det mönster som alla förfasar sig över. Och något om att det är olyckligt att detta sker just ikväll – inte i trashiga kvällstidningar, eller i suspekta TV4, utan i SVT. Men då är det ju för sent.
Känns som om jag är 14 igen. Som om jag går på högstadiet, och just suttit mig igenom ytterligare en dag av flockbeteenden som alla hatar, och mår dåligt av. Och att jag inte gjort någonting åt att bryta mönstret.
—
Uppdatering, fredag 08:35: Läs Peter Sundes beskrivning av förloppet.
Uppdatering 2, fredag 11.30: Se efterpratet/extramaterialet på SVT Play.
Uppdatering 3, fredag 15.30: Läs SVT Debatts ursäkt till Peter Sunde.
Hej K,
jag blev väldigt upprörd av SVTs beteende i frågan. När jag blev tillfrågad om jag ville vara med så var det en väldigt massa fina ord kring ”då får ni chansen att visa er sida, mediarapporteringen kring detta har varit väldigt orättvis”.
Jag, som säkert många andra som varit aktuell i media under en längre period, kände på mig att OM man skulle vara med i TV, så är det i SVT på något vis som inte har kommersiella intressen att hata det jag ska dit och representera. Jag tackade nej till samtliga andra TV-kanaler.
Blev lovad – vilket jag är glad att du också uppfattat – att pappan inte skulle vara med. Alls. Det var mitt krav också på att jag skulle komma till studion – om pappan är med så blir det skitkastningsgrejen, det går inte ha en objektiv debatt med en pappa till döda barn som motståndare. 30 min innan fick jag veta om att du skulle vara med. Och pappan. Du skulle komma in efter pappans telefonsamtal enligt SVT. Jag var tveksam men blev i stort sett lovad – återigen – att det enbart var så mycket han skulle vara med. Mitt enda krav var inte lyssnat på och jag borde ställt mig upp där och då och gått. Men jag hade kvar förtroendet. Korkat. Istället blev det scenariot som jag absolut INTE godkänt exakt det som blev utfört.
Läs mitt bloginlägg om du orkar. Jag skäms fruktansvärt. Men tack och lov inte för mig själv. Märks också mer och mer att traddomedia är en stor hög skit som inte vill ta ansvar själva.
Jag förstår dig precis. Och jag håller med dig och vet ju, sedan vårt samtal igår, hur du resonerar kring det här.
Det som slog mig i går är hur äcklad jag blir av att debatten sker på bekostnad av de anhöriga. De har redan genomlidit daglig bevakning av processen från dag ett då morden skedde.
Media har tjänat extranummer ivrigt påhejade av oss hungriga vargar – läsarna. Allt på familjens bekostnad.
Det är omöjligt att föra den här diskussionen längre utan att fortsätta vårt rov på familjens lidande. Det är för mycket känslor inblandade.
Och, gissar jag, ett stort mått av efterklokhet och kollektiva skuldkänslor som följer av vårt överdrivna intresse för denna tragedi.
Så på dig, jag förstår dig och det tror jag fler än jag gör. Och jag hoppas den drabbade familjen också kan gå vidare och att de står på sig.
Det enda vi kan hoppas på är att media och dess konsumenter mognar lite och slutar att haussa spektakulära och hemska rättsfall. Det är där etikproblemet verkligen ligger enlig min åsikt.
Hej, Peter,
du har absolut rätt att vara upprörd. Det som hände var ovärdigt för alla parter. Önskar, såhär i efterhand, att jag kunde ha brutit in i allt skrikande. Känner mig som sagt delskyldig till att det blev en hat- och gotta-sig-i-våld-tillställning.
—
Rikard: Jag tänkte ju, som vi talade om, att man skulle sagt att ”låt oss gå vidare från etiken kring pekningen, det får moralfilosofer och etiker diskutera (helst inte i direktsänd debatt), så kan vi gå vidare och diskutera offentlighetsprincipen 2.0 (eller vad vi nu skall kalla den)”.
Men så blev det ju inte. Precis som du förutspådde är vi – massan av människor i Sverige – inte redo att prata om någonting annat än blodet. Och vi är inte redo att vara konstruktiva, utan måste rikta vårt hat och äckel någonstans. Det var obehagligt att sitta med, mitt i den processen.
Men jag hoppas att detta kan bli ett sätt gå vidare. Gårdagen var det ultimata beviset att hyena-mentaliteten närs överallt – inte bara på nätet (och absolut inte som ett resultat av TPB), utan även i kvällstidningar, i TV4, och dessvärre även SVT.
Jag hoppas att fler än jag såg det sjuka i situationen.
Jag såg inte början och trodde först att inslaget var längre än vad det tydligen var, men ja – du var inte ensam om att se det sjuka i situationen.
Kalle & Peter: Båda era blogginlägg är mycket viktiga och kanske den viktigaste mediekritiken på länge. Den blottlägger den rovdrift efter blod som hela tiden verkar i de enkelriktade medierna.
TV-formatet, och kanske alla tryckmedier förutom boken, är oförmögna att behandla en komplex fråga. I FRA-fallet tog det minst ett år av tuggande in bloggar innan de traditionella medierna kunde skapa simpla narrativ om big brother osv. I detta fall har de istället börjat i det enkla och smaskiga, och kanske är det kört. Kanske kan debatten endast bli produktiv om några veckor när tabloiderna har hittat ett annat blodigt offer att frossa över.
Kalle, efter att ha läst ditt inlägg förstår jag fortfarande inte.
Kom igen, hur godtrogna är ni? Josefssons Debatt, det sämsta av skitprogram i det gammelmedligaste av gammelmedier, hur kan kloka och fina människor med vettiga, viktiga saker att säga nedlåta sig till sådan offentlig förnedring? Jag är förbluffad över ert makalöst dåliga omdöme, kära vänner (missade i vanlig ordning programmet, om det är någon tröst).
PiratJanne: Bra att höra att du tycker så.
Chris: Satt just och pratade med Jonas och det finns nog en hel del att säga om hur detta uppstår, inte bara i flock-/folkmasse-beteenden, utan även i affekt-termer. Får återkomma om detta.
Johan: Ja. Kanske hade det varit bättre om vi alla tackade nej. Faktiskt. Men jag hoppas ändå att diskussionen kan vändas mot att handla om allt det där viktiga som faktiskt måste diskuteras.
Jag såg inte programmet, men är glad över detta öppna blogginlägg som verkligen sätter fingret på dagens problem i media: Det finns aldrig tid till fördjupning och eftertanke. Och förresten, det är ju inte bara i media detta gäller, det är en tidsanda.
Skall man då, som Johan antyder ovan, inte nedlåta sig till att delta? Min uppfattning brukar luta åt den som Peter Sunde antyder, man deltar inte i slaskmedia som kvällsblaskor och reklamkanaler. Men hur gör man när all väsentlig opinionsbildning sker i slaskmedia? Skall man stolt ställa sig utanför och låta utveckingen ha sin gång? Nej, jag tror jag måste ompröva min inställning, att bojkotta slaskmedia är nog bara patetiskt om man inte påverkar något med den handlingen.
Alltså, du gjorde helt enkelt helt rätt, Kalle P, nämligen så gott du kunde.
Tack, Thomas! 🙂
Pirate Bay har nu sagt upp alla presskontakter för obestämd framtid tack vare SVT.
Jag förstår dem men jag förstår inte SVT.
Bra skrivet. Detta är inte bara en viktig mediakritik, utan illustrerar även att vi- mediakonsumenter- också är ”medskyldiga”.
Jag försöker undvika att bidra till denna logik genom att aldrig köpa tidiningar som Aftonbladet och Expressen, och har även slutat titta på ”debatt”-program alá Janne Josefsson.
Marcus – kul att du gillade analysen. Fast jag vet; texten är kanske lite väl självömkande (och en aning pretto till uttrycket), men jag skrev den inatt, efter programmet, då jag var lite tagen av det hela..
Jag såg inte programmet i går. Men har nu tittat på extramaterialet plus några minuter in i själva debatten. Mer än så orkade jag inte se. Hyenorna i det här fallet är framför allt Janne Josefsson med kolleger.
Jag avundas verkligen inte Peter – men han, Pär-Arne och du gjorde ett bra försök. Mer än så kan man inte göra. SVT Debatt spelar i samma dimension som kvällsblaskorna, och det har de gjort ganska länge.
”Division”, naturligtvis, men man kan undra om de inte tillhör en annan dimension.
Ja. På tal om dimensioner och spaces:
Jag tänker alltmer – med risk för att vara akademiker här – att problemet finns i det virtuella, i logikerna själva. Inte i en ond Josefsson. De försökte nog, på Debatt-redaktionen, att ta debatten längre, men lyckades inte komma ifrån ”daily hate”/gotta-sig-i-hemskheterna-attraktorn, och pusha systemet till den där andra attraktorn som vi alla vill till.
Något relaterat, tillbaka till affekt-tanken: Det är inte i ”gammelmedia” som sådant, eller i någon annan enskild aktör, som problemet finns. Det är mellan aktörerna i denna konstellation som problemet uppstår. BitTorrent-teknologi + kvällstidningar/TV4/SVT Debatt = trubbel.
Eller, för att utöka Jonas analys – TPB rör sig mot att bli någonting ”publicist-liknande”, eftersom de har fått sig ett varumärke – de har blivit kända/fått en identitet såsom varande en ”publikation”.
Detta kan inte reduceras till TPBs eventuella egna val att bli en offentlig aktör, utan har uppstått genom symbiosen med etablerade media som faller in i logiken att
– sätta ett ansikte på Onskan
– hålla intensitet och spänning igång
– etc.
Det är i det där mystiska och onåbara som finns mellan aktörerna som denna gråzon har uppstått.
Jo, det är förstås sant att problemet inte i första hand ligger hos någon enskild aktör. Men Josefsson m fl pekar på ansvaret hos TPB, fullt i enlighet med gammelmedias logik (pressetik är för övrigt en god etik som bör återuppfinnas tillsammans med Offentlighetsprincipen 2.0). Det gör de pga att, precis som du säger, TPB uppfattas som en publikation i analogi med DN, SvD, etc. Men analogin haltar i två led: 1) Josefsson och de andra på SVT Debatt ser inte att de själva i så fall har ett minst lika stort ansvar. 2) TPB fungerar inte i enlighet med gammelmedias logik. Det här har redan sagts, men framför allt anser jag att om vi ska prata ansvar så ligger ett stort ansvar hos SVT Debatt.
Ja, fast det är så konstigt hur en debatt som igår kväll förlöper. Försökte förmedla det ovan. Det ”bara händer”. Vill helst inte tro att det finns en medveten snaskighets-strategi på SVT Debatt.
Men det är klart:
– det är illa att Peter Sunde uppenbarligen lovades någonting annat
– det går trots allt att konstruera diskussions-situationer utspårningar som igår blir mindre sannolika.
Allt blir sedan knappast bättre av den närmast skrämmande deterministiska logik som verkar ligga latent i Internetteknologier.
Såsom Jigenius påpekade är det lite vi kan göra för att bromsa Internetens mångfaldigande effekt på offentliga dokument. Följden blir kanske en mer sluten offentlighetsprincip där allt mer hemligstämplas.
Internetens liberaliserande funktion får därmed en backlash; en kontraproduktiv effekt.
När vi samtidigt har ett massmedieklimat som ter sig mer och mer förråat (kvällspressen+TV4 etc publicerar i högre grad namn och bild på förövare och offer etc), är det inte slående att både Internetens inneboende potentialer och Murdochifieringen av massmedierna pekar i samma, nyliberala riktning?
Precis som du säger Kalle så är det i realiteten ingen enskild aktör som bör lastas för detta: det är en (till synes latent) effekt av en viss medieteknisk konstellation, en ekologi.
Dock slog det ack så snett den här gången, då dessa nebulösa potentialer hos Internets fick en måltavla, ett ansikte. Det ansiktet heter The Pirate Bay, och den rollen har de faktiskt delvis bäddat för själva, antagligen inte avsiktligt, men i det att de varit så bra på det de gör att de nu i mångas ögon står där som fildelningens Nike, trots att de hela tiden försökt vara mer såsom en Blackspot sneaker.
Japp, som vi pratade om, det finns en risk att TPB sugs in i en territorialiserings-/stratifierings-/katedraliserings-effekt. Som är skapad av de logiker som finns i denna medie-ekologi. (Se ovanstående punkter.)
Vet att Sunde själv talat om att TPB – i bästa fall – är en övergående företeelse. I framtiden finns det kanske andra sätt att ordna BitTorrents på. Som är mer rhizomatiska etc. etc. etc. Fast nu är jag inne på frågor som du, Rasmus och andra kan så mycket mer om..
min fulla sympati till dig, kalle. du gjorde rätt.
jag själv har varken tagit del av kvällspress eller programmet debatt på flera år, inte bara för att jag aktivt vill bojkotta dem utan för att jag blir så förbannat olycklig av att ta del av (= vara en del av) deras svinaktigheter. jag står inte ut med att de finns och därför försöker jag titta åt ett annat håll då jag är i närheten av löpsedlarna, eller bara inte se dem. jag mår inte bättre av det här – det är inget moraliskt ställningstagande, det är bara för att skydda mig själv: jag mår lite mindre dåligt.
all respekt för att du gav dig in och försökte.
om man sedan skall tala om etiken i det hela… hur är det möjligt att som medium missa att man har förstärkt den pekning som fanns på PB tusenfallt och ÄNDÅ få det att verka som om det är PB som är de stora skurkarna? PB agerade omedvetet (bara genom att finnas och tillhandahålla en möjlighet), SVT/TV4/kvällshyenorna agerade högst målmedvetet och intentionellt i sitt pekande mot det där materialet.
jag vet inte vad man skall säga. hädanefter kommer jag att bli ännu mer obehaglig till mods i närheten av löpsedlar, debattprogram, allt som har anstrykning av journalism. förbannade asgamar.
Jag tycker att SvT Debatt ofta försöker få känslorna att hetta till snarare än reda ut ämnen och försöka få till stånd en saklig debatt. När det sker brukar jag bara stänga av eller växla till något annat. Men det här tillfället var det annorlunda. Det byggdes upp en obehaglig stämning och Det kändes som om Peter Sunde nästan upphörde att vara människa i några av de uppretade debattörernas ögon. Riktigt otäckt, och jag blev illa berörd av både programmet och hur redaktionen hanterat det hela med lögner om förutsättningarna.
Jag förstod aldrig vad debatten var tänkt att handla om. Var det det bryska mejlsvaret, att TPB länkar till filen, att privatpersoner utbyter offentliga handlingar via fildelning, eller att bilderna inte sekretessbelagts till att börja med? Man blev inte mycket klokare.
SvT Debatt har nu kommit med en offentlig ursäkt:
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96231&a=1245304&lid=puff_1245314&lpos=rubrik
De skriver bland annat: ”Under direktsändningen brast redaktionen i kommunikation och lyckades inte separera telefonintervjun med Jangestig från debatten om nätetik”. Lyckades inte separera!!? Det var ju programledare som mycket medvetet kopplade ihop dem. Det låter mer som bortförklaringar än att man står för det man gjort.
Som jag skrev i en kommentar på Sundes blogg så uppvisar för övrigt massmedias hantering av den här frågan starka likheter med hanteringen av ryktena kring Danielssons påstådda kärleksaffär med Eduards och det sätt på vilket tidningar utsåg en bloggare till syndabock för att ha skrivit om ryktet samtidigt som referenser till bloggar kunde användas av dem för att förmedla samma snaskiga historia.
Jakob, ja – det är spännande, på något sätt är det som om de nya medierna gör att de traditionella mediernas ansvarstagande blir än mer relevant.
Tor, håller med, samma här, blev illa berörd av hetsen. Även om att det var oklart vad som skulle diskuteras.
Gräsligt, gräsligt övermåttan gräsligt var det. Efter att ha tagit del av Peter Sundes beskrivning av hur det gick till , vilket jag tror varje ord av, gick luften ur mig.
Syftet var ju bara att kasta honom till lejonen. En annan aspekt på upplägget är att man hade lagt två så känslofyllda ämnen som dessa i samma program. Vidare valde man att piska upp känslorna i studion med Göteborgsinslaget och när folk var som mest frustrerade över att inte ha fått prata – då bytte man ämne. Alla behövde fortfarande ladda ur sig och där satt den stigmatiserade piraten , förklarad som lovligt byte.
Det finns en mängd viktiga samhällsfrågor i anslutning till fildelandet av förundersökningen och dessa borde vi ha fått höra en sansad debatt om. Yttrandefrihet, offentlighetsprincipen är ju några ”små saker” vi borde förhålla oss till. Om Peter Sunde hade fått möta t.ex. jurister och idéhistoriker i en saklig diskussion hade det kanske kunnat komma ut något bra av detta.
Du var i alla fall väldigt tjusig i tv Kalle, om det är till nån tröst.
Det ni talar om kallas ”mediedramaturgi” & den har tett sig på ungefär samma sätt nu de senaste 15 åren ungefär. Det har naturligtvis inte med tv-mediet som sådant att göra. Bourdieu beskriver ungefärligen den här typen av debattupplägg & dess bakomliggande logik i ”Om televisionen” (en bok som är ett föredrag som sänts på just tv, som ni kanske vet). Jag kan inte låta bli att instämma med Johan att det var lite naivt att tro att vampyren Josefsson (som inte är någon stilig och romantisk vampyr utan bara en utsugare som ibland råkar göra nytta men oftast skada) skulle kunna erbjuda ett konstruktivt debattupplägg. Men nu strör jag väl salt.
Sen har jag förstås en del uppfattningar om personligtansvar, teknikdeterminism osv, som kanske går i linje med vad Jonas skriver ovan – men det får bli nån annan gång.
En liten tant: Tack för bra inlägg tidigare idag! Ja, håller med, i ett annat format hade det hela kunnat bli konstruktivt.
Charlotte: Absolut, minns faktiskt att jag läste Bourdieus bok när den kom ut, i min ungdom. Det som var ironiskt igår var väl just hur denna dramaturgi har en viss effekt (att sprida smittan, öka nedladdningarna), och att det var just denna effekt (den epidemiska spridningen av materialet) som dramatiserades kring in the first place.
Hur som helst, det fanns definitiva dramaturgiska drag – exempelvis att man skapade ”biktsituationen”. Samtidigt känns det också som att mycket av det som hände inte var fullt så iscensatt, såsom vore det en pjäs, utan att det hände som ett resultat av en folkmassa som hamnar i någon form av självsvängning. Som ett resultat av ett flockbeteende som ligger latent inom oss och väntar på att aktualiseras, då massor samlas. Fast det kanske har mer att göra med att jag snöat in på Canetti tankar om massa och makt.
Kul att du tycker jag var tjusig, dock – hade kommit direkt från ett prat om FRA och panspektrocism på Rotary-klubben in Kungsbacka (!), tyckte att jag ville se rekorderlig ut i de fina sällskapen…
Nä, dramaturgin handlar ju om att sätta upp scenen & fylla den med spelare som har givna roller (protagonist – antagonist osv), inte om att allt som sedan händer är förutbestämt.
Fast jag tycker du gör det för enkelt för dig i ditt smittoresonemang – men som sagt jag återkommer kanske till det sen.
Hej!
Jag missade Debatt men har däremot sett ”extramaterialet” på SVT:s webb, och nu vill jag bara säga att jag tyckte du ändå hann få en hel del bra sagt där.
Det där med att Jigenius och Sunde är de som borde prata med varandra (eller kramas, var det så ;-)) är ju precis vad det handlar om. Fast kanske i ett vettigare sammanhang då.
Diskussionen om offentlighetsprincipens framtid är otroligt viktig, och det är för sorgligt att hittills mest har drunknat i lynchmobbsdramaturgi.
Hej Anna – glad att du gillade extramaterialet – den diskussionen var så mycket mer givande.
Jag kände att det var viktigt att få fram att Jigenius inser att detta ”problem” inte har med TPB att göra – att det finns kvar även om vi skulle stänga ned TPB.
”Kramas”: Hmm, ja, det var kanske.. fel ton, så att säga. Men det kändes viktigt att understryka att det var dags att sluta tänka i konflikt-termer, som bara ser till att sprida smittan ytterligare.
Sedan är klippet roligt – just där börjar Peter Sunde skälla ut redaktionen, och jag kan inte låta bli att lyssna…
I åklagarens fall, när materialet är tillgängligt hos tingsrätten är det nödvändigt för rättsäkerheten, i det andra fallet när man sprider det på nätet upplevs det som ett onödigt ingrepp i människor personliga integritet.
Liknande undersökningar har varit tillgängliga för gammelmedia att publicera i årtionde, inga gammelmedier har valt att distribuera eller publicera (inte för att de har ngn moral utan snarare för oro inför allmänhetens reaktion). Därav har inte åklagaren eller ngn annan inom rättsväsendet tänkt på dagens scenarior när material kan publiceras/distribueras anonymt utan ansvarstagande.
I framtidens undersökningar blir troligen inga bilder längre del av offentliga handlingar, det blir den troligaste följden när privatpersoner kan nyttja tjänster anonymt för masspublicering av bilder som är eller kan upplevas som integritets kränkande för berörda parter. Det var detta den f.d pressombudsmannen försökte säga. Samt att all aktivitet som innebär någon form av publicering och/eller distribution kräver ansvarstagande , något som TPB genom sina egenskrivna regler vill slippa, jag tror inte att aktivitet på Internet kan ske med mindre ansvar än aktivitet utanför internet. De regler och lagar vi stiftar och har utanför det digitala bör även gälla det digitala, annars blir det bara meningslösa detalj debatter om teknik, bittorrens etc istället för att se till att avsikten med våra lagar och regler följs.
Sture,
tack för din utförliga beskrivning. Och absolut – jag förstår vad det var som Jigenius ville säga.
Men jag håller inte med om att det är en ”meningslös detaljdebatt” att prata om bit-torrent-teknologi. Precis som du skriver själv, någonting fundamentalt har hänt nu när information kan spridas effektivt och anonymt.
Alltså – här har en ny värld skapats. Världen hänger samman på ett nytt sätt, map. hur information kan spridas. Men här är inte TPB den primära politiska aktören; snarare är det ingenjörerna bakom teknologin som skapade denna världen. Detta hävdar ju även Jigenius i extramaterialet.
Just därför går det inte att separera det som vi människor gör från det som denna nya teknologi gör.
Dessutom är din uppdelning mellan det digitala och icke-digitala problematisk – som jag hävdar ovan är det ju den olyckliga symbiosen dessa båda världar, nya media och gammelmedia som skapat denna epidemi. Denna verklighet måste analyseras som helhet.
Jag förstår vad du vill säga – TPB har ju möjlighet att ta bort pekningen, och därmed i någon mån ett ansvar. Visst, men samtidigt finns det etisk-filosofiska argument för att stå upp för den fria informationsspridningen på nätet – och inte bli en del av det sluttande planet mot censur.
Olika etiska perspektiv – deontologiska, konsekventialistiska, dygdbaserade – kommer att leda till olika slutsatser till vad som är rätt här. Men låt då etiker diskutera detta enskilda fall. Problemet är ju att detta kommer hända igen, oavsett TPBs länkning, eller om de ens existerar. Även detta säger ju Jigenius i extramaterialet.
Problemet med det som jag uppfattar som ditt ideal – att hoppas på en värld där alla har tillräckligt mycket av en polis i huvudet för att inte sprida material anonymt – är mycket svårt att skapa. (Sedan är det ju en annan fråga om vi vill ha ett sådant samhälle.) I väntan på detta (ouppnåeliga) ideal realiseras så kommer samma sak hända igen, och igen, och igen.
Jag är pragmatist i denna fråga – visst kan vi diskutera vackra principer, men om vi vill minska lidande så måste vi nog tänka om kring hur offentlighetsprincipen skall se ut.
Jag såg programmet nyss och vill bara ta upp att jag retade mig på den där Ramona som satt bakom Sunde och petade på han för att få hans uppmärksamhet och för att avbryta honom när han väl skulle förklara sig. Det syndes tydligt att hon vädrade blod och tog senare upp andra ämnen än just Piratebays etiska värderingar utan skulle blanda in dera annonsintäkter. Det kanske kan ses som en petitess att ta upp att medans Peter Sunde svarar på en fråga från Janne Josefsson och har kamerakontakt så sitter någon bakom honom och avbryter honom och samtidigt petar fingret i sidan på honom. Hon får väl vänta på sin tur efter att räckt upp handen om hon hade ville få något sagt. Det var ett billigt sätt (och säkert annars effektivt sätt) att få en redan utsatt person ur balans!
Japp – snacka om härskarteknik!
Läs även vad En Liten Tant skriver.
Jag skulle inte bli förvånad ifall det var så att Ramona uppmuntrats att bete sig så före programmet.
Eller är det det paranoida subjektjag som konstruerats av rådande mediedramaturgiparadigm som talar? 🙂
En fråga, Kalle-baby, till dig i anslutning till detta är hur du ställer dig till diskussionen om Googles policy som fördes i senaste Uppdrag granskning –
http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=96667&a=1243992&lid=puff_1245091&lpos=extra_0
Reportaget handlade om unga människor som hjälpts att begå självmord via s k själmordssajter. I diskussionen efteråt deltog Pär Ström & en suicidpreventionforskare & frågan ställdes huruvida vi i Sverige skulle förbjuda den här typen av sidor, vilket man gjort i flera andra länder. Ström menade att yttrandefriheten borde gå före men att Google borde kunna påverkas att fixa så att dessa sajter kom längre ner i sökresultatlistorna än vad de gör idag.
Frivilligt etiskt ställningstagande eller ökad lagstiftning? Hur ställer du dig i detta fallet? Va? Va va??
(Ursäkta lång kommentar, tänkte göra egen postning om detta men orkade inte.)
Bra kommentar – jag gissar att kvinnan bredvid mig i programmet var inbjuden för att prata om det.
Jag såg programmet, blev faktiskt förvånad över att Ström var så beskedlig; att han tyckte att någon borde prata med Google. Hade väntat mig att han skulle köra ”sluttande planet”-argumentationen. (Samtidigt skall man komma ihåg att Googles träfflista inte är fullt så objektiv som de nog vill låta påskina.)
Med risk för att få massa hatsvar nu måste jag först säga följande: Min grundinställning här är kulturradikal. Vi lever kvar i en kultur präglad av tabuet kring det Ondaste man kan göra – välja att vilja avsluta sitt eget liv. Här är jag alltså med vad många andra latte-/vänster-/pissliberaler och Amsterdam-bor säger om exempelvis dödshjälp.
Jag tycker faktiskt att Uppdrag Granskning senast föll in lite i detta mönster. Man hade kunnat lyfta fram denna problematik utan att dramatisera det hela i sensationalistiska termer. Hela programmet handlade ju, trots allt, om att jaga fram den Onde person som hade vidarebefordrat uppgifter om hur man avslutar sitt liv. Trots att man försökte lyckades man, tycker jag, inte riktigt styrka att den Onde verkligen hetsade fram ett självmord.
Och i likhet med Debatt häromkvällen tycker jag att programmet gottade sig för mycket olyckan, i föräldrarnas sorg etc.
Having said that, självklart är det ett problem om folk blir uppmuntrade att ta sitt liv – speciellt om det är så att de (om de får rätt stöd) kan hjälpas att må bättre.
Men samtidigt undrar jag om dessa fall är analoga med varandra. Här är det inte så att det måste finnas en ”tröghet” eller ”friktion” i spridningen av information. Alla har alltid känt till olika mer eller mindre effektiva sätt att ta livet av sig.
Dessutom undrar jag om det inte alltid funnits folk som haft ett ”dåligt” inflytande på människor med självmordstankar. Det som internettet gör är att det eventuellt kopplar samman hetsare och hetsad på ett mer effektivt vis. Och att det – möjligtvis! – skapar en barriär mellan hetsare och hetsad, så att hetsaren mår lite mindre dåligt, blir lite mindre kall. Men jag vet faktiskt inte om så är fallet. Kan helt enkelt inte uttala mig om frågan; har inte siffrorna.
Men detta är ju bara ett sätt att ducka från en svår fråga.
//Kalle-baby xxx
Ja, du duckar.
Det var inte reportagets upplägg jag ville diskutera utan den principiella frågan. Som samtidigt inte kan läggas på en alltför hög abstraktionsnivå, eftersom självmord – till skillnad från reguljär dödshjälp, där det finns en högre grad av förnuftstänkande bakom – som regel handlar om förtvivlan. Och där är omgivningens respons ofta helt avgörande.
Vad tycker du själv?
Jag känner sympati för Pär Ströms resonemang. Och tycker att detta kan vara ett exempel där aktörer på nätet – Google alltså – bör ta ett etiskt ansvar, även om de inte på laglig väg kan tvingas till det. Lagstifta mot den här typen av sidor tror jag inte på. Där kan man isåfall tala om en inskränkning av yttrandefriheten, till skillnad mot vad det skulle behöva innebära med ett förtydligande av offentlighetsprincipen efter Pirate Bay & Arbogafallet. Alltså – allt som är av ondo kan inte lagstiftas bort. Men det innebär inte att inte offentliga aktörer bör ta etiska ansvar för sitt agerande.
Absolut – jag förstår hur du tänker. Självreglering, för att slippa annan reglering.
Just i Googles fall så är en sådan lösning mer lämplig än för TPB – Google är än mer av en publicist:
– snacka om varumärke (för att bygga på Jonas Anderssons resonemang)
– Google säger att deras ordning på träffar följer någon viss ”algoritm”, men den är alltid hemlig.. så någon form av redaktionell bedömning görs nog trots allt.
Ja, eller hur?
Sen tycker jag iförsig att inte bara publicister bör hålla sig med en etisk policy. Men jag förstår hur du tänker.
Pingback: Kollektiv bestraffning från TPB | DeepeditionDeepedition