En tanke från andra dagen i Cardiff.

Pratade just med Fredrik, som menade att de roligaste föredragen är de som explicit kopplar mot politik. Jag håller med:

• Dels finns det en hel del politiskt engagerade akademiker här. Inte minst är amerikanerna mest upprörda över sakernas tillstånd i världen. Har idag pratat extraordinary rendition och full spectrum dominance med Mark Bonta (som mycket väl kände till Sveriges medverkan i rendition flights), och panspektrocismens paranoia med John Protevi. (Bonta och Protevis bok Deleuze och Geophilosophy är för övrigt en utmärkt guide till att förstå lite mer av A Thousand Plateaus.)
• Dels är de mer analytiska föredragen relativt dåliga på att tala i konkreta och materiella termer. Visst finns det paneler om ”Deleuze och matematik” och ”Deleuze och naturvetenskap”, men det finns fortfarande utrymme att vara mer radikal vad avser materialism-/realist-grejen. Det vackra med hela Deleuze-köret är ju just att vi kan komma ifrån tolkningar, och prata konkreta flöden av materia-energi.

Körde även mitt prat om gubbslemmandets abstrakta maskin och homosocialitetens attraktor idag. Folk tyckte att svenska ordet ”gubbslem” var roligt. Bra att man kan roa någon.