Mer input i diskussionen om att beskriva samhället nerifrån-och-upp: Här är min rapport från Bruno Latours föreläsning på LSE.
Jag har ju tjatat en hel del om DeLandas ’social ontology’ på senare år, som bland annat bygger på att beskriva hur entiteter (företag, städer, människor, stater) skall beskrivas nerifrån-och-upp, som resultat av morfogenetiska processer. Helheter med sammanhållna egenskaper uppstår då olika komponenter ’pluggas-in’ i den sammansatta/sammansättande strukturen (the assemblage, l’agencement). Varje sammansatt helhet kan sedan fungera som ’råmaterial’ en annan sammansatt helhet, som existerar i en större rumslig eller tidsmässig skala. Världen är alltså en ask-i-ask-struktur av assemblages.
Latour är inne på samma tänk, men når dit via Gabriel Tarde (som jag skrivit om här) – och det var detta som den gamle vinaristokraten pratade om häromsistens på LSE (ladda ner podcast här).
Titeln var ’Another European tradition’ – en anspelning på att Tarde är den ’glömda’ samhällsteoretikern, vars tankar utkonkurrerades av hans egen student, Emile Durkheim. Nu, genom framväxten av ett nytt ’datascape’ – en värld är alla (mänskliga) relationer loggas och lagras (tänk Facebook eller bloggosfären) – är Tarde högst relevant igen.
Durkheim sägs ofta vara sociologins fader, och det var delvis på grund av honom som vi hamnat i ändlösa diskussioner om structure och agency (samhällsstrukturen och individen) – hur de relaterar till varandra, vilken som dominerar över den andra osv. Tarde köpte aldrig sin students uppdelning – Latour menar att de företrädde helt oförenliga ’socio-spaces’: Durkheim uppehöll sig länge om distinktionen mellan det aggregerade och det individuella; Tarde saknade helt intresse för koncepten ’kollektivet’/’samhället’ och ’individ’ (eller åtminstone deras separation).
Detta kanske inte är så fantastiskt speciellt – många har ju försökt lösa structure-agency-dilemmat genom att säga att de är ’samma sak’, eller ’olika sidor av samma mynt’. (Sen finns det ju andra, som Gunnar Falkemark nu senast på min presentation på seminariet för politisk teori, mycket besämt menar att det inte är ett dilemma – att det är en uppdelning man måste acceptera.) Det som gör Tarde speciell är att han utarbetade ett sätt att tänka kring detta, relativt tidigt.
Latour pratade en del om Social Laws (’a verri sträändje book’ enligt Latour, finns som PDF online), där Tarde pratar om en paradox: I vår sociala verklighet ser vi att vi omges, och påverkas av en samling ’he’s and she’s’ – det är exemplvis via dessa som vi sprider idéer och normer. Samtidigt talar vi om ’samhället’ eller ’det sociala’ som ett kollektivt, oidentifierat ’they’.
Beneath the indefinite they, however carefully we search, we never find anything but a certain number of he”™s and she”™s which, as they have increased in number, have become mingled together and confused. (sida 25)
Tarde fantiserade därför om en metodologi, någon form av statistik, där man skulle kunna följa alla dessa ’he’s and she’s’ i deras sammansättning, innan de blir brutalt sammanklumpade till detta totaliserade ’they’.
På Tardes tid fanns det inte tillgång till data för att göra sådana studier. Idag, däremot, ser det annorlunda ut: Som sagt, allt vi gör loggas och registreras. Det går nu att följa, och visualisera, hur olika ’he’s and she’s’ blir aggregerade ’they’. Det går dessutom att zooma in och ut i dessa associationer, från minsta ’pixel-nivå’ upp till en aggregerad bild, utan att behöva hoppa mellan perspektiven. (Här visade Latour flera exempel på hur detta kan se ut, alla exempel från bloggosfären, biblioteksvetenskap och annan form av informationsspridningsverksamhet.)
I detta nya datascape, med dessa nya teknologier som öppnar upp för ’quali-quantititative’-metoder, kan vi börja se världen som Tarde såg den – som ett kontinuum av mer eller mindre aggregerade entiteter. Vi kan alltså börja följa det som enligt Latour är Tardes diktum:
localise the global, distribute the local
Vad är då poängen med detta? Jo, genom att inte hänga upp oss på detta totaliserande ’they’ kan vi kunna komma ifrån tanken om att det är ’det sociala’ som gör att världen ser ut som den gör. Det går inte då att säga att det är ’det sociala’ som gör att vetenskapliga sanningar blir som de blir, eller att det är ’det sociala’ som bestämmer hur lagen utövas. Fenomen skall inte förklaras med referens till ’det sociala’ – det är ’det sociala’ självt som skall förklaras. Här ser vi alltså en kritik av socialkonstruktivism.
Detta är en gammal käpphäst för Latour – han och sina Actor-Network Theory-vänner bröt ju med fältet Science and Technology Studies just på denna punkt. Det går inte att reducera de vetenskap och teknologi till sociala spel, på samma sätt som det inte går att göra det omvända – säga att teknologisk och vetenskaplig utveckling driver samhällsutvecklingen. Som han säger om sin första stora bok, Laboratory Life:
The notion of ’the social’ was dismissed five minutes into that project, thirty years ago.
(Detta är för övrigt detta som stora delar av svenska kåren av ’intellektuella’ – jag tänker inte minst Axess-folket – inte fattat. Uppenbarligen har de inte orkat läsa Latour. Det är ett mirakel att ingen påtalat detta i den svenska debatten – och att Sveriges kulturvärld fortfarade ser Axess som en seriös publikation. Men det är en annan historia.)
OK – låt oss utvärdera:
För det första, hur skiljer sig detta från DeLandas tänk? Nerifrån-och-upp-tanken är samma, och även tanken om att det därför inte går att basera sin analys på en viss (godtycklig) nivå – exempelvis det mänskliga subjektet. Latour är dock inte lika influerad av komplexitetsteori, beskriver inte sammansättningen av ’hes and shes’ som ’verkad på’ av sammansättningslogiker (abstrakta maskiner). Han tror inte, vad jag vet, inte på någon virtuell del av verkligheten. ANTare har aldrig gjort så tidigare, men samtidigt är Latour alltmer Deleuziansk i sitt sätt att prata om sitt arbete.. vi får se. Än så länge låter det som han håller kvar i sina Machiavelli-influenser – det är mikromaktspel som styr framväxten av strukturer. Detta gör även att hans analys är mer traditionellt sociologisk än filosofen DeLanda – han är mindre intresserad av immanens och materians morfogenetiska potential.
För det andra, detta är ju coolt och spännande, men finns det inga problem i sammanhanget? Jo, och Nikolas Rose var inne på dem. Latours nya metodologier går ju hand i hand mot nya metodologier som används av marknadsförare och andra som utnyttjar det faktum att allting loggas och registreras. Med andra ord, vi måste komma ihåg att Latours metodologi är en del av kontrollsamhälles-diagrammet; panspektrocismen.
Samtidigt – frågan är om vi har något val – vi måste nog kasta oss in i detta. Som Deleuze skrev själv:
There is no need to fear or hope, but only to look for new weapons.
Dessa metodologier kommer att vara en del av framtida forskning, inte minst samhällsvetenskaplig sådan. Sätt att driva politik mot alltför mycket ’kontroll’ kommer nog växa fram – jag tror inte att det hjälper att hålla sig ifrån denna forskning.
Uppdatering: Bild på Latour upplagd på onsdagen den 20e februari.
Ajdå, ser på titeln, och inser just att det är väldigt mycket ”new” när jag skriver.. new ontology, new political economy, new social theory, new datascape, new new new.. Ber om ursäkt – har blivit miljöskadad av ”le blairisme”.
Vackert! Mycket vackert…
Ja, det hade varit ännu vackrare om jag hade kunnat lägga upp lite bilder på hur dessa visualiseringar kan se ut… men ni vet nog vad jag menar.. ni har säkert sett.
… exempelvis finns det intressanta grejer på http://www.govcom.org
Pingback: Copyriot » Transmediale.08: Konspirativt
Latour verkar å andra sidan anstränga sig för att skriva så oklart som möjligt.. Fast det kanske är någon postmodernistisk kvalité som jag inte förstår att uppskatta.
Förresten, du skriver: ”och att Sveriges kulturvärld fortfarade ser Axess som en seriös publikation”
Bygger du den dissen på något mer än det som framkom i det här inlägget? Annars verkar din tes onekligen lite tunt underbyggd.
Undrar om du har skrivit något mer om ask-i-ask-idéen (eller har du något förslag på annan text), t.ex. om vad som bestämmer när en ask är ”full” och en annan tar vid; vad som bestämmer om två askar ligger bredvid varandra alt. om den ena placeras inom den andra (dvs. om relationen mellan olika nätverk)???
@Marcus: Kul att höra från dig! Vet dock inte om du skämtar i ovanstående instick. (Även Axessdebatten i bloggosfären var full av korta instick som inte ledde någon vart.) Men om du nu inte bara driver gäck (det brukar du inte göra), kan jag konstatera att
1 – Latour skriver förhållandevis klart (det finns social theorists som skriver mycket värre), men det är alltid svårt för utomstående att sätta sig in i ett fält de inte är skolade i.
2 – Av ovanstående borde det framgå att det inte är för hans ’postmoderna kvalitéer’ som Latour blivit känd. Jag upprepar: Hans bidrag är att ha varit en av de främsta kritikerna av socialkonstruktivismen (som hos Axessläsare och andra högerintellektuella ofta verkar vara ’postmodernismens’ kännetecken).
3 – Min tes (jag antar att du menar angående Axess) är att det uppenbarligen går att skriva ganska ignorant om social teori i Sverige, och ändå tas på allvar. Ditt instick (kanske spontant, men ändå) är ju ett case in point:
>> Du är en intelligent person som uppenbarligen ser Axess som en seriös tidskrift,
>> du verkar tycka att tidskriften kompenent återger Latours teorier, samtidigt som
>> du uppenbarligen inte har sett att hans bidrag har varit att styra humanioran och samhällsvetenskapen ifrån socialkonstruktivism, postmodernism, ”textism” och andra hemskheter.
Om du vill läsa på finns det massor av artiklar om Latours bryt med traditionell (inklusive postig) samhällsteori. Jag förstår att det kan vara trögt att sätta sig in i fältet – en del jargong etc. – men jag lovar dig; du får en bättre insikt än om du läser Axess.
Allt det bästa,
KP
@Gunilla:
Hej, det finns en del papper som ligger uppe på denna blogg, exempelvis det som jag presenterade på LSE för ett år sedan på LSE, ”A new ontology, a new political economy”, men det är nog inte helt mitt i prick.
Bäst är kanske att läsa DeLandas senaste – de två första kapitlen är en genomgång av hans/Deleuze ”assemblage theory”. Jag skall hålla i nästa tillfälle för gruppen på Handelshögskolan som håller på med ’Deleuzian Consumption Studies’ – där skall vi läsa första kapitlet i boken ifråga. Jag kan sända dig det om du vill?
Latours senaste är ju Reassembling the social, den tar upp en del av ovanstående.
Latour och DeLanda har olika sätt att se på hur en entitet (”ask”) stabiliseras, och hur den interagerar med andra. Som jag hintade ovan bygger den förre på Machiavelliska maktspel mellan olika aktörer, medan den senare framhåller att emergenta helheter uppstår spontant, genom materians immanenta potential. Hmm.. vet inte hur jag skall förklara det bäst.
Hoppas detta hjälper! //KP
Nja, blev väl inte så mycket klokare, men tack ändå…
Jag är alltså intresserad av hur system (nätverk) avgränsas eller relaterar till andra system, eftersom jag behöver verktyg för att kunna diskutera/analysera betydelsen av aktörers multipla identiteter samt systems relation, beroende etc. av andra system (och deras resp. logiker). Har hittils inte hittat ngn diskussion hos Latour som hanterar detta, men… jag ska läsa de texter du hänvisar till. Och du får gärna skicka kapitlet!
OK – will do!
Hej Kalle,
nä jag skämtar inte, som du misstänkte. Jag har inte läst väldans mycket av Latour, men det jag har läst gör mig inte direkt sugen på att läsa vidare. Att säga att det är obskyrt är inte en överdrift. I bästa fall har han ingen poäng alls, i värsta fall snackar han bara skit. Fast med avancerade ord, så att vissa kan bli imponerade och tro att han uttrycker något djupt och väsentligt. Att det finns andra ”social theorists” som skriver värre tvivlar jag inte på, men det är knappast någon ursäkt. Snarare ett bra skäl att betrakta hela området med en stor dos skepsis. Har man något som är värt att säga, tycker jag man kan anstränga sig för att uttrycka det klart och hyggligt entydigt. Att uttrycka sig så pass oklart som Latour gör i texten ovan, är i mina ögon likvärdigt med att förolämpa läsaren.
”du verkar tycka att tidskriften [Axess] kompe[t]ent återger Latours teorier”
Nu vet jag inte vilket nummer av Axess du syftar på, men kanske ”Postmodernismens kris”? Där vill jag minnas att de kritiserar några av Latours mest förvirrade påståenden, men de uttryckte vad jag kan minnas ingen intention att återge hans teoribygge i övrigt. Men rätta mig om jag minns fel på den punkten. Och det borde väl i så fall vara legitimt?
Hej igen Marcus,
jag tycker som sagt att det är lite hårt att säga att han inte har någon poäng alls, eller ”snackar skit”. När du fäller ett sådant uttalande – menar du då att alla de sociologer, företagskonomer, statsvetare, antropologer, etnologer etc. som konstant refererar till honom inte insett att han bara snackar just skit? Att alla är lurade, och att du har genomskådat Brunos bluff? Att du har sådan koll på respektive forskningsfält så att du vet att alla dessa forskare inte kan sitt jobb?
Håller med dig om att krångligt språk inte är någon dygd. Men, som sagt, man får trots allt respektera att olika forskningsfält kan vara svåra att smälta direkt, utan att ha läst alla tidigare referenser, känner till fältets historia osv. Jag antar att du menar att ’mannen på gatan’ utan problem skulle kunna tillgodogöra sig allt som skrivs i mittfåran av nationalekonomisk forskning? (Och i så fall, om det skulle vara möjligt, skulle inte det innebära att denna forskning är säger ingenting, eller bara snackar skit?)
Angående fältet social theory: För att parafrasera Keynes, de som dissar teorier är ofta ovetande om att de själva bygger sitt tänkande på just teorier. Ser på din blogg att du gillar att läsa Neo, Axess och Liberal Debatt: Menar du verkligen att innehållet i dessa tidskrifter lyckas med konststycket att skriva om samhället utan att grunda sig på någon samhällsteori?
Japp, det är nämnda Axess-nummer som jag dissade ovan. Med risk för att bli tjatig (men poängen är viktig):
I: Det är ignorant och oärligt att stoppa in Latour i den förfärliga ’postmodernismen’ genom att återge några av hans ”förvirrade påståenden”.
II: Om någon i redaktionen, eller i kretsen kring Axess, hade orkat läsa någon av Latour’s böcker, så hade man insett att – som sagt – hans bidrag är att vara en kritiker av just ’postmodernismen’.
Allt gott, KP
”När du fäller ett sådant uttalande – menar du då att alla de sociologer, företagskonomer, statsvetare, antropologer, etnologer etc. som konstant refererar till honom inte insett att han bara snackar just skit?”
Nä såklart inte, som jag skrev så refererade jag enbart till den skrift jag länkade till. Han kanske har sagt vettiga saker på annat håll.
”Menar du verkligen att innehållet i dessa tidskrifter lyckas med konststycket att skriva om samhället utan att grunda sig på någon samhällsteori?”
Nej det menar jag inte heller. Jag har inget emot samhällsteori, jag har bara något emot oklart språk.
”Det är ignorant och oärligt att stoppa in Latour i den förfärliga ”˜postmodernismen”™ genom att återge några av hans “förvirrade påståenden”.”
Men att dissa Axess som en oeriös tidsskrift, grundat på att man missuppfattat en artikels poäng, är bättre? 😉
Från min synvinkel är det inte så intressant om Latour bland postmodernister profilerat sig som en kritiker av postmodernism. Jag läser vad han skriver och bedömer det som står. För mig är hans namn eller status inom en viss sfär ointressant, det är argumenten som intresserar mig.
Allt gott önskas tillbaks!
/Marcus
Hallå igen,
har just varit ute på söndagspromenad (btw. det är helt fantastiskt vårigt i London denna helgen!). Skall nog inte fortsätta krångla med detta, vi tycker nog inte så olika om saker och ting, men ändå:
Vilken poäng ville Axess-artikeln lyfta fram i anslutning till Latour? Vad är det som jag missuppfattat? Det är väl ändå så att han inte utmålas som en kritiker av relativism och socialkonstruktivism?
Seriositet och ärlighet: Visst, det finns massor av intressant att läsa i den tidskriften. Men i detta fallet visade man tecken på att man inte kände till den teoretiker man skrev om, och föll in i en rätt kliché-artad kritik.
Alla tidningar varierar i sin kvalitet, men det finns ju bra exempel på tidskrifter som håller en genomgående hög standard. (Dessa finns dock utomlands.)
Menmen, Axess försöker ju, och kanske skall man inte vänta sig mer från en svenskspråkig tidskrift?
Soliga hälsningar, KP
Härligt med en solig vårpromenad i London!
”Vilken poäng ville Axess-artikeln lyfta fram i anslutning till Latour?”
En poäng de gör är att han är väldigt dunkel och att han försöker att få det ”banala att framstå som djupsinnigt” och av det jag har läst är det inte svårt att hålla med. För mer specifika påståenden om Latour så finns artikeln att läsa här.
”Men i detta fallet visade man tecken på att man inte kände till den teoretiker man skrev om, och föll in i en rätt kliché-artad kritik.”
Kommentera gärna i *specifika* frågor om du tycker att författarna missuppfattat Latour. Du får också gärna förklara för mig Latours poäng med artikeln ovan som jag har läst, men som jag inte blev så imponerad av.
Fortsatt trevlig söndag!
OK, Marcus, I am on it – skall fixa med lite annat först – men återkommer med en förklaring av hur Axess missar poängen med Pandora’s Hope (och alla andra Latour-böcker som de uppenbarligen inte orkat låna från biblioteket). Will keep you posted!
Ok vad kul! I en ny post, eller här bland kommentarerna?
Oj, missade denna kommentaren – jo, jag tänkte att man borde skriva ihop någon post om Latours värv, på ett förhoppningsvis någorlunda lättläsligt sätt..
Pingback: 99, our 68 » Follow the phlegm!
Pingback: 99, our 68 » Follow the phlegm: Uppdatering