Det har åter rasslat till i Christopher Kullenbergs Google Video-konto. Här finns videon från onsdagens seminarium om övervakning/kontrollsamhälle.
Om någon skulle orka se filmens 42 minuter: Videon klipper i min sista poäng, om den symbios som finns mellan affärsverksamhet och underrättelsetjänster. I det framväxande kontrollsamhällesdiagrammet (eller panspektrocismen, som jag föredrar att kalla det) sammanfaller statsmakternas nya övervakningsmetoder med företagens framväxande konkurrensstrategier.
Mer specifikt: De databanker som möjliggör att ordningsmakter kan skönja farliga mönster (genom ”data mining”) – exempelvis förutse vem som kan komma att bli terrorist – kan bara uppstå genom tunga investeringar i en infrastruktur för att logga (”universellt modulera”) vårt beteende. Det är just en sådan infrastruktur som skapas av Google, Wal-Mart m.fl., som en del i deras ”analytics”-strategier. (Se bok, Harvard Business Review-artikel, och rapport om just analytics – mycket hett just nu inom näringslivet.)
Det blev en bra diskussion på seminariet – mer forskning på detta tema är att vänta.
Pingback: quaere » Blog Archive » Profetiskt i det lilla.
Har inte hunnit kolla videon än… Men jag klurar på en sak, som anknyter till din avbrutna poäng och till ditt papper: ”confinement” är ju centralt i Foucaults disciplinära samhällen. I kontrollsamhällena (jag tror för övrigt att man ska vara noggrann med att alltid använda plural här) verkar makten ha funnit ett sätt att kontrollera folket utan att stänga in dem.
Men jag tänker mig att detta egentligen är en illusion. Att stänga in någon under strikta disciplinära former är att äga kontroll över den instängdes möjligheter att kommunicera (kommunikation här förstått både som förflyttning i rummet (confinement) och utbyte av information) – kort sagt att tillhandahålla (påtvinga) en infrastruktur som är utformad för att tjäna maktens syften. Detta är, i från det fysiska rummet överförd be-märkelse, exakt vad kontrollsamhällets övervakningssystem innebär, på det sättet som du pekar ut.
Som en mer fysiskt påtaglig analogi ser vi detta längs alla våra gågator, köpcentra, stormarknader – de är alla konsumtionsmiljöer som konstruerats efter noggrann övervakning av våra rörelsemönster och köpbeteenden, och sedan anpassade för att förstärka vissa beteenden och förminska andra; för att kontrollera oss och vårt beteende, kort och gott. Vi fångas alltså in i en infrastruktur som är effektivt avpassad för en specifik (dividuell) kapacitet vi har – konsumtion, i de här fallen. Alla andra beteenden är mer eller mindre motverkade av infrastrukturen.
Ytterligare konkret exempel: Man spelar hög musik på krogen för att vi ska snacka mindre, och dricka mer=kontroll av våra möjligheter till kommunikation, kontroll av infrastrukturen, kontroll av vårt beteende.
Jag tänker mig alltså att kontrollen går längre än bara att den slår till när någon passerar gränsen för det tillåtna (övervakning av misstänkta brottslingar/terrorister etc), men känner att det är på gränsentill en konspirationsteori… Vad säger du?
Absolut – panspektrocismen handlar inte bara om att agera ”preemptivt” för att motverka brott eller motsvarande. De handlingssätt/det labb som den upprättar kan ju lika gärna användas för att organisera konsumtion osv.
Tycker inte att detta är en konspirationsteori, åtminstone inte om man
1) lyfter fram det kontingenta ursprungen för detta diagram – ingen har planerat dess sammansättning. Dessutom är det viktigt – och här kan man hamna fel av Deleuze text – att
2) beskriva alla de spridda ställen där detta diagram ”slår in” nerifrån och upp. (Inte postulera att vi går in i ett nytt Samhälle.) Vi lever inte i ett (eller ens flera) kontrollsamhälle(n) – men däremot ser vi att detta panspekriska diagram tar form på olika ställen; ligger dock och kör parallellt med det panoptiska.
Sen – som jag också tar upp i pappret – vi skall komma ihåg att detta diagram också ger oss friheter, det är generativt, precis som panopticismen. (”No need to hope or fear..”, som Deleuze skriver.) Vi talade mer om detta på seminariet – vi lever ju genom dessa strukturer – som Jakob Wenzer sade, Foucault försökte ju surfa på och finna någon njutning i de klassificeringar som växt fram kring sexualitet.
Bra poänger, alla tre: Det finns inget ont genius bakom diagrammet, det är väl spritt snarare än allt omfattande, och det för också möjligheter med sig… Jag tar dem med mig!
Hilma synd att jag missade seminariet. Den preemptiva eller kanske preventiva makten ledde mig till föreläsa i Stockholm just denna kväll.
En sak som jag glömt tipsa om, men som du kanske redan läst är Reinold Martins bok The Organizational Complex: Architecture, Media, and Corporate Space (MIT: 2004). Som framgår av titeln drar han växlar på att översätta det militärindustriella komplexet till företagsorganisationer. Jag läste den den för ett par år sedan i samband med att han var i Stockholm. Mycket intressant i relation till disciplin- och kontrolldiagrammen. Boken finns på UB, och Walle skrev en bra text om den i ett Site-nummer som troligen finns på nätet. Minns inte vilket, dock.
Tackar för detta! Skall kolla upp. Och dessutom synd att du inte kunde komma med senast, men det blir nog fler tillfällen.
Dessutom – som sagt – skulle vara mycket intressant att läsa en mer utförlig analys av WMAOYW-projektet, redovisning, och reflexivitetsfetisch någonstans…
Pingback: 99, our 68 » Beyond Big Brother