På något vis har det kommit sig att Otto och jag har knapprat ihop en serie texter om designens alltmer framträdande roll i staten och kapitalets förehavanden. I en ny-ish artikel i tidskriften CoDesign pratar vi om ”participative design” inom stadsutveckling.

Empirin vi förhåller oss till är hämtad från vår medverkan i den ”dialogprocess” som skulle informera utvecklingen av Södra Älvstranden i Göteborg. Samma process har förtjänstfullt beskrivits av Catharina Thörn (i ett nummer av Art Monitor som innefattade texter av oss som var del i projektet ”Ingrepp”). Thörns ingång i denna process är post-politik-diskussionen, vi använder ANT-verktygslådan. Saxat från abstraktet:

Participatory urban planning has been subject to a specific form of criticism, which posits that such processes are ”˜post-political”™, inasmuch as they merely legitimise the power and political agendas of elites. In reviewing a case of participatory urban planning in Gothenburg, Sweden, this article suggests that actor-network theory can be operationalised as an alternative means to account for democratic deficiencies of co-design practices. It thus uses the concept of translation to describe how the original interests of participants may be betrayed, as successive translations cause objectives to drift. It also suggests that the key agency in these unfortunate betrayals is not human, but emerges through the material modes of collaboration.

Hur som helst – roligt text att skriva, duktiga anonyma granskare. Det verkar för övrigt som att alltmer av det jag gör hamnar i gränslandet mellan ”re-inventing invention”, den liberala demokratins kris, rörelsen från government till governance, samt samtidens allmänna tendens att lämna planerings-tänkande till förmån för ett slags spekulations-tänkande.