Igår sände BBC Radio 4 ett intresssant program om David Camerons avtryck i UK.

Janan Ganesh – som normalt skriver om UK-politik i FT – menade att det främsta avtrycket är frågan om ”big society”: Statens makt kringskärs, i syfte att låta samhällesfunktioner bäras av civilsamhälle och privat sektor. Detta märks inte främst inom skolan. ”Academies”-reformen, som Cameron ärvt från Blair, innebär att tidigare kommunala skolor kan ”spinnas ut” och drivas i privat regi. I en text till Green European Forum skriver jag att academies

are independent inasmuch as they don”™t have to follow the national curriculum and can set their own term times. However, they do follow the same rules on admissions, special educational needs and exclusions. The running costs are covered by the central government, though some of the start-up costs may be provided by private actors.

Denna reform anses alltså utgöra den mest framträdande omvälvningen som Cameron drivit igenom. (Dock var det ju en New Labour-reform, som skalats upp av Cameron – inte minst via Michael Gove.) Notera dock att dessa academies alla är icke-vinstutdelande. Detta säger något om det skeva i den svenska debatten i frågan. Inte ens i ”nyliberala” Storbritannien, som nu är styrt av en högerregering som kommit att bli radikalt omvälvande i just skolfrågan, är vinstutdelning aktuell. (Inom den relaterade ”free schools”-reformen har man testat vinstutdelning, men frågan ligger på is eftersom svenska Internationella Engelska Skolan – pilotfallet- misslyckades.)