Det verkar som att skolmassakrer har blivit ett återkommande fenomen.
Skolterrorismen – som verkar sakna ledare, och verkar vara en ideologi snarare än en organisation – hotar inte bara USA, utan har även skördat offer i vår närhet.
Låt gå för att de tyska poliserna hade fel om skolterristerna: Fler dåd är att vänta. Sägs det.
Bara en tidsfråga innan säkerhetstjänster och justieministrar ber om större befogenheter? Innan Jan Björklund lanserar ett nytt angivarsystem för skolor?
Ja det börjar kännas riktigt obehagligt. Kuratorer, psykologer, föräldrar och kamrater som tjallare…panikreaktionerna verkar som vanligt tämligen missriktade.
Hej Charlotte!
Japp – det känns som att rädslan börjar komma krypande…
… och bara en tidsfråga innan övervakningskameror blir standardutförande, sms-varningssystem blir obligatoriska och drogtester utförs i samband med gymnastiklektionerna. Skolan, som en gång fungerade som en disciplinerande instängningsapparat har nu förvandlats till en ground-zero-paranoia där vi ska vara rädda för ”avvikaren” istället för att, som förr i tiden, mobba dem som inte passade in. The return of the madman, på bekostnad av preemptiva sociala teknologier…
Shit , det är sant – vara rädda för avvikarna i stället för att mobba dem…
Fan vad tragiskt om det ska till ett hot (om än inbillat) om en kula i pannan för att vi ska sluta mobba varandra.
Karin: Håller med. Jag tycker att skolan borde vara mera sympatiskt organiserad. Det känns lite som man väljer mellan pest och kolera.
Läser för övrigt Boyes Kallocain nu, dels på Evelinas inrådan, dels eftersom den är en av de där böckerna som kvällstidningarna nu trycker ut.
Någonstans känns det som att Boyes framtidsvision är närmre kontrollsamhället än Orwells: Problemet är inte att ”storebror ser dig”, utan att Världsstaten vet vad du tänker.
Med andra ord: Algoritmer/data mining/superdatorer (som kör på data genererade från multiplicerad och demokratiserad övervakning) är vår tids kallocain. (Skriver, genom Jimpan, om detta för Stockholms Fria.)
En fin bok. En bra bok. En viktig bok.
Shit! Nu hör jag dig i radio! 🙂 (Studio Ett via nätet)
Jaa, det var väl sådär? Är aldrig särskilt tajt i sådana situationer. Dessutom ett tag sedan jag debatterade CSR. Har snöat in i annat trams på senare tid…
Nu i säng till avslutningen av Kallocain!
Jag tyckte det var bra. Det måste vara fruktansvärt svårt att diskutera i en sådan situation. Men jag tyckte inte alls att du verkade osäker på din sak eller ha svårt att uttrycka dig eller så. Så det så.
Tack så mycket! 🙂
Pingback: Intensifier » Re-panoptisering
Om stress är något som besvärar är det inte fel att hitta en coach som kan ge vägledning och råd. oftast bara att coachen vägleder fram mot målen.