Under blogg-bortavaron hann Sri Lanka gå till parlamentsval. Ex-presidenten Rajapaksa försökte göra en politisk comeback, men misslyckades.

FT föreslår att Sri Lanka nu bör satsa på tre områden för reformer – relationen mellan singales-majoriteten och tamil-minoriteten, utrikespolitiken, och ekonomin. Jag ser frågan om utrikespolitiken som mest intressant; mycket av The Hambantota Connection handlar om Sri Lankas roll i maktspelet kring den indiska oceanen. FT menar att Rajapaksa-regimens närmande till Kina har gjort väljarna misstänksamma, därav valnederlaget:

Colombo had become too close to Beijing, which spent lavishly on infrastructure, including roads and ports. That made Delhi nervous. It saw Sri Lanka as being co-opted into a Chinese strategy of encircling India, a fear that was exacerbated when Chinese submarines twice docked in Colombo harbour. Part of the reason voters rejected Mr Rajapaksa in January was nervousness at Beijing”™s growing influence. Sri Lanka should now develop a balanced foreign policy in which it maintains good relations with both India and China, as well as the US.

Vi får se hur det går. Utvecklingen kommer att bli intressant att följa, inte minst eftersom vi här kommer att se i vilken utsträckning Kinas starka position på ön verkligen bara kan kopplas till Rajapaksas ämbete; hans nepotism, hans avoga inställning mot ”väst”, hans relation till det Hambantota-distrikt som fått emotta stora infrastrukturinvesteringar. Det kan ju också vara så att gravitationen mot Kinas maktsfär är stark nog att påverka även de nya ledarna.

Det skulle alltså vara fantastiskt att göra en uppföljare på THC-boken om några år – likt nyligen bortgångne Jens S Jensen som om och om igen återkom till Hammarkullen.